tråden om dating, relationer mm

[Carnes]

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Bara Carnes som känner behov att hävda sig, all good

Klart du kan säga, borde inte vara några problem.

[WHITEFOLKS]

Ursprungligen postat av Carnes

It is ok. Med tiden kommer du känna dig mer bekväm med de val du gör och gjort

[hidden]

Ursprungligen postat av Sniggel

Hidden. Du har definitivt "satt henne på en piedestal" just nu. Det kanske känns som "kärlek" men egentligen handlar det om att du är beta och din psykologi är finjusterad på att du aldrig kommer att få nåt. Därför höjer du upp denna tjejen till skyarna eftersom du har haft åtminstone minimal framgång med henne tidigare. Jämfört med "ingen framgång" med andra tjejer (om jag minns rätt från ditt urpsrungsinlägg). Jag känner igen ditt beteende dagen efter så väl. Det kryllar av negativa tankar och det är helt i onödan.
Det du känner för tjejen är något du kan känna för andra tjejer också. Skulle du nå framgång med någon annan så kommer du inte att gräma dig över hon vi pratar om nu.
Det faktumet talar för att du ska rycka på axlarna lite åt händelsen igår och börja hålla utkik efter andra fiskar i sjön. Du behöver dock inte bränna broarna för den här tjejen för det! Se henne istället som en kandidat men att du letar fler kandidater. Hon är inte "godkänd" att fokusera på just nu eftersom interaktionen mellan er är kall för tillfället (oavsett vad det beror på). Då får hon förbli en kandidat, en i mängden tjejer som är intressant för dig.
Nu behöver du dock börja ut och leta fler kandidater. Försök hitta 3 till som väcker din nyfikenhet.
Fördelen med att ha fler kandidater blir att man inte är lika rädd för "förlust" vilket i sin tur påverkar ens beteende/psykologi bort från "beta".

Vet inte om jag har gjort det. Handlar mycket om att jag inte gillar att vara den som sårar och skadar andra människor. Gör jag så mot en kompis så kommer jag vara nojjig också. Har råkat vara otrevlig mot mina kompisar sen nästan nojjat lika mycket som nu. Handlar mest om, tror jag, att inte bli hatad. Tål inte det. Kanske borde nämna att jag har "borderline-tendenser". Jag är awkward rent socialt, men folk verkar acceptera det hos mig. Jag är en tyst person och mer "introvert" än "extrovert". Vet inte alltid hur jag ska konversera med folk eller bygga vidare på pratet som försiggår, men det går bättre och bättre.

Sen ja, jag gillar den tjejen mer än en kompis. Att jag inte har haft "framgång" med tjejer beror på att jag inte har försökt. Har som sagt ägnat mig mycket åt att plugga, träna och hänga med kompisar istället. Har pratat med tjejer ute på krogen osv, men tycker oftast dom är ointressanta och "oseriösa". Den här tjejen är intressant för mig. Får leta tjejer någon annanstans tror jag än på krogen. I höst börjar universitet så där kanske jag kan finna någon.

Sen får jag ju nämna att den här tjejen träffade jag trots allt under gymnasiestudier, inte genom krogen. Dock har "relationen" gått åt att träffas under alkoholpåverkan då hon gillar att dansa på krogen, tyvärr.

[Carnes]

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

It is ok. Med tiden kommer du känna dig mer bekväm med de val du gör och gjort

If only bro... if only.

[Sniggel]

Jag kan ju inte påstå att jag själv är alfa direkt
Men mina negativa beta-egenskaper är nästan helt bortblåsta och det är jävligt najs. Tycker hidden bör arbeta bort sina sådana också. Majoriteten killar ska ju ha mestadels beta-egenskaper. Vissa delar av denna uppsättning egenskaper är dock destruktiva för personens eget välbefinnande.

[en stor stark]

Jag har ingen aning om jag är alfa, beta eller något annat. Kunde inte bry mig mindre.

Däremot kanske det kan vara bra för hidden att distansera sig lite, och hitta något annat att lägga sin fokus på ett tag.

[WHITEFOLKS]

Ursprungligen postat av Carnes

If only bro... if only.

Jo jag tror på dig och att du kan. Hang in there.

[Fridask]

Förhållande är överskattat

[Carnes]

Ursprungligen postat av Fridask

Förhållande är överskattat

Både ja och nej.

[en stor stark]

Ursprungligen postat av Fridask

Förhållande är överskattat

Jo för vissa kan det definitivt vara så. Kanske främst för de som har sett för många Hollywoodfilmer.

Men det behöver ju inte vara så.

[Sniggel]

Ursprungligen postat av hidden

Vet inte om jag har gjort det. Handlar mycket om att jag inte gillar att vara den som sårar och skadar andra människor. Gör jag så mot en kompis så kommer jag vara nojjig också. Har råkat vara otrevlig mot mina kompisar sen nästan nojjat lika mycket som nu. Handlar mest om, tror jag, att inte bli hatad. Tål inte det. Kanske borde nämna att jag har "borderline-tendenser". Jag är awkward rent socialt, men folk verkar acceptera det hos mig. Jag är en tyst person och mer "introvert" än "extrovert". Vet inte alltid hur jag ska konversera med folk eller bygga vidare på pratet som försiggår, men det går bättre och bättre.

Sen ja, jag gillar den tjejen mer än en kompis. Att jag inte har haft "framgång" med tjejer beror på att jag inte har försökt. Har som sagt ägnat mig mycket åt att plugga, träna och hänga med kompisar istället. Har pratat med tjejer ute på krogen osv, men tycker oftast dom är ointressanta och "oseriösa". Den här tjejen är intressant för mig. Får leta tjejer någon annanstans tror jag än på krogen. I höst börjar universitet så där kanske jag kan finna någon.

Sen får jag ju nämna att den här tjejen träffade jag trots allt under gymnasiestudier, inte genom krogen. Dock har "relationen" gått åt att träffas under alkoholpåverkan då hon gillar att dansa på krogen, tyvärr.

Ok. Ja du har väl iaf bett om ursäkt för ditt beteende till de som det berör? Mer än så kan du inte göra på det planet. Om folk verkar acceptera din awkwardness så kanske du inte behöver vara rädd för att bli hatad. Du verkar inte vara det ju?
Att du inte försökt nå framgång hos tjejer på samma vis som du försökt nå framgång med plugget, träning och umgänge med kompisar är ju en prioritering som är fullt acceptabel så länge du vill prioritera det så. Det beror ju på vad som känns viktigast för dig.
Universitetet är förmodligen en mycket bättre plats för dig på alla plan. Även när det gäller att hitta tjejer. Mycket lättare att träffa likasinnade där. Både killar och tjejer.
Jag förstår också hur det är att vara introvert då jag själv är det men har analyserat hur min hjärna fungerar i vardagen och lyckats jobba bort de egenskaper som gör mig stressad i sociala situationer. Ffa har det varit att fokuset alltid handlat om att jag analyserat hur min omgivning uppfattar mig när jag interagerar med den. Det kostar en jäkla massa energi att försöka tolka hur 5-20 personer (hälften utanför synfältet dessutom) uppfattar mig. Det blir väldigt lite mentala resurser kvar till att vara sig själv. Då är det inte konstigt att man inte orkar med sociala situationer någon längre tid eller har ork till att prata utan hellre går in i sitt eget huvud och börjar "dagdrömma" och låter andra stå för konversationen så fort man inte blir tilltalad. Det blir ett sätt att "powernappa" från den stress det innebär att vara bland människor med den mentala strategi hjärnan har (överanalysering).

Jag lyckades arbeta bort det här ständiga analyserandet av vad folk anser om mig och istället rikta mitt fokus på personer jag interagerar med (nyfikenhet). Dvs strunta i mig själv när jag interagerar med andra. Då helt plötsligt började en massa sociala egenskaper uppstå spontant och nästan helt utan ansträngning. Flytta fokus från dig själv och till den du interagerar med. Du är en "mottagare av upplevelser" (var nyfiken på andra) och inte ett objekt som ska bedömas utav andra (sluta vara rädd för hur du uppfattas).

Jag anser mig fortfarande introvert men det syns definitivt inte när jag träffar folk. Majoriteten nya människor jag möter tycker att jag verkar vara en väldigt social kille. Vilket jag är så länge jag får den vila jag behöver hemma. Min familj har också märkt på mig att jag är mycket mer social nu än vad jag varit tidigare.

[MrBoris]

Ursprungligen postat av Sniggel

Ok. Ja du har väl iaf bett om ursäkt för ditt beteende till de som det berör? Mer än så kan du inte göra på det planet. Om folk verkar acceptera din awkwardness så kanske du inte behöver vara rädd för att bli hatad. Du verkar inte vara det ju?
Att du inte försökt nå framgång hos tjejer på samma vis som du försökt nå framgång med plugget, träning och umgänge med kompisar är ju en prioritering som är fullt acceptabel så länge du vill prioritera det så. Det beror ju på vad som känns viktigast för dig.
Universitetet är förmodligen en mycket bättre plats för dig på alla plan. Även när det gäller att hitta tjejer. Mycket lättare att träffa likasinnade där. Både killar och tjejer.
Jag förstår också hur det är att vara introvert då jag själv är det men har analyserat hur min hjärna fungerar i vardagen och lyckats jobba bort de egenskaper som gör mig stressad i sociala situationer. Ffa har det varit att fokuset alltid handlat om att jag analyserat hur min omgivning uppfattar mig när jag interagerar med den. Det kostar en jäkla massa energi att försöka tolka hur 5-20 personer (hälften utanför synfältet dessutom) uppfattar mig. Det blir väldigt lite mentala resurser kvar till att vara sig själv. Då är det inte konstigt att man inte orkar med sociala situationer någon längre tid eller har ork till att prata utan hellre går in i sitt eget huvud och börjar "dagdrömma" och låter andra stå för konversationen så fort man inte blir tilltalad. Det blir ett sätt att "powernappa" från den stress det innebär att vara bland människor med den mentala strategi hjärnan har (överanalysering).

Jag lyckades arbeta bort det här ständiga analyserandet av vad folk anser om mig och istället rikta mitt fokus på personer jag interagerar med (nyfikenhet). Dvs strunta i mig själv när jag interagerar med andra. Då helt plötsligt började en massa sociala egenskaper uppstå spontant och nästan helt utan ansträngning. Flytta fokus från dig själv och till den du interagerar med. Du är en "mottagare av upplevelser" (var nyfiken på andra) och inte ett objekt som ska bedömas utav andra (sluta vara rädd för hur du uppfattas).

Jag anser mig fortfarande introvert men det syns definitivt inte när jag träffar folk. Majoriteten nya människor jag möter tycker att jag verkar vara en väldigt social kille. Vilket jag är så länge jag får den vila jag behöver hemma. Min familj har också märkt på mig att jag är mycket mer social nu än vad jag varit tidigare.

Det bästa Sniggel skrivit någonsin tror, mycket bra! Känner igen mig mycket i det du skriver och hur framgången var att helt enkelt inte bry sig hur andra uppfattar en - utan att fokusera på dem istället.

[Sniggel]

Ursprungligen postat av Fridask

Förhållande är överskattat

Nu är det här väldigt personliga åsikter som jag inte tror gäller för alla men jag håller med. Iaf om vi pratar "traditionellt" förhållande och för min egen del.
Men det beror nog delvis för att jag är introvert som jag precis nämnde.
Jag har ett förhållande just nu där jag träffar min partner 1-3 ggr i månaden. Mer än så vill jag helt enkelt inte.

[Sniggel]

Ursprungligen postat av MrBoris

Det bästa Sniggel skrivit någonsin tror, mycket bra! Känner igen mig mycket i det du skriver och hur framgången var att helt enkelt inte bry sig hur andra uppfattar en - utan att fokusera på dem istället.

Tack. Jag skrev det för att jag är övertygad om att många har betett/beter sig på liknande sätt som mig och kan känna igen sig och kanske identifiera "åfan, det är ju så jag gör".
Kul att höra att du känner igen dig. Då blir jag mer säker på att jag inte är/har varit ensam om att vara/ha varit sådär.

Det roliga är ju att det jag skriver är en mer detaljerad beskrivning av "det mamma sagt". Dvs "var dig själv" och "bry dig inte om vad andra tycker". Dock har man ju varit för korkad (i ~25 år) för att fatta vad de råden egentligen betyder och gått precis tvärt emot dem utan att själv vara medveten om det. Mamma har alltid förstått sig på "game" och socialt spel. Hon är mycket mer vis än vad man som son tror.

[wozz]

help me out.

Lite bakgrundsfakta:

Jag snackade med en tjej ganska mycket via sms telefon osv under en längre tid i början av året. Hon bor en bra bit ifrån mig därför träffades vi inte.
Sen träffade jag henne, hon ville ligga direkt. Hann knappt av med skorna. Och det var lite så jag också ville att det skulle bli, såg ingen framtid med henne precis.
Efter den gången så förklarade jag för henne att vi borde lämna det som det är, vi träffades, hade bra sex. Inget mer med det. Och hon sa att hon tyckte likadant.

Men efter det här har hon hört av sig i tid och otid, och säger att hon inte bara ville ligga med mig utan mer än så. jag var först lite snäll(dumt, jag vet) och sa att det inte skulle funka pga distansen etc.
Men efter det har hon fortsatt, nu sist sa jag att jag inte vill ha något med henne att göra. Men hon fortsätter ändå skriva att hon vill ha mig.

till frågeställningen, ska jag bara skita i att svara? känns som att det inte hjälper att svara, då hon ändå inte verkar vilja förstå.