tråden om dating, relationer mm

[WHITEFOLKS]

Ok jag ska försöka vara så utförlig som möjligt här så jag inte misstolkas..'


Jag tycker inte riktigt skuggans historia är en effekt av positivt tänkande men jag är helt med på att positivt tänkande i stort sett är bra. Jag försöker tänka positivt när det gäller mig själv men det tar nog lite annat utlopp än för de flesta.

Med det sagt så kan man väl säga att delvis är min största (kommersiellt gångbara eller vad man ska säga) talang just att kritisera och analysera. Det är något jag gör på "allt" men oftast ger jag även någon sorts lösning och motivation. Problemet när jag gör det för folk jag inte känner/vet så mycket om är att jag då inte heller vet tillräckligt för att kunna ge de den motivation eller lösning på problemet.

Det betyder inte att jag inte ser problemet och påpekar det. Det är väl kanske problemet för mig isf, att jag borde lära mig att stfu oftare. Dock är det ju fortfarande "den jag är" och det är inte illa menat.

Så just den saken som kanske är min största talang (eller nåt), att se problem och fel i processer, handlingar, interaktioner etc. är även det de flesta ogillar mig för. Jag märker även att min "kritik" ofta tolkas som att gräva ned sig i orättvisor och what not vilket jag personligen inte tycker som mycket är fallet. Det som händer är att jag "inte ger mig" angående de fel jag tycker mig se och det gör ju antagligen inte den andra personen heller, skillnaden är att den andra personen (oftast) ser mig som grinig och omedgörlig. Jag klarar dock av att se personen skiljd från argumentationen vi just hade, även om det slutar med ett skyttegravskrig.

Så jag ser allt som oftast ut som en grinig och kritisk person vilket jag är på sätt och vis men jag är även väldigt snell och omtänksam och konstruktiv (mot andra mer än mig själv), problemet är att jag sällan vet tillräckligt om personer för att veta vad som får de att motiveras.

[Sniggel]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Ja, det är ju typ det som verkar vara det enda acceptabla alternativet bland folk. Det hela har dock löst sig, på ett vis som både jag och hon är nöjd med, så 'the haters' i tråden kan 'suck it' ^^ Hon tyckte det var gulligt att jag kände så och för min skull valde hon att sluta svara på folk som raggade på henne (inte för att hon tidigare raggade tillbaka) och pratar nu mycket mindre med sitt ex. (OMFG OMFG RIGHT!?) och det var intet sätt något kontrollerande ifrån mitt håll.

Edit; jag gillar att gå all in när det gäller kärlek, och tänker inte vara med om någon jävla halvmesyr utan det är 100% twilight överdriven exklusiv djup förälskelse som gäller. Om den andra inte vill det så är väl det okej, men ingen kan tvinga mig att acceptera det och vara med den personen för det.

Så som du beskriver det låter det ju bra. Hon tog hänsyn till dina känslor utan att det verkar var någon big deal för henne.
Men vad hade hänt om hon tyckt det varit en stor uppoffring?

[Sniggel]

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Jag tycker inte riktigt skuggans historia är en effekt av positivt tänkande men jag är helt med på att positivt tänkande i stort sett är bra. Jag försöker tänka positivt när det gäller mig själv men det tar nog lite annat utlopp än för de flesta.

+1

Inget illa ment mot Skuggan. Men jag ser det som en effekt av positiv feedback/support från andra människor. Har man inte det är det hopplöst att ge sig på positivt tänkande. Man måste först ha någon form av support från ett givet antal nyckelpersoner i sin omgivning. Vissa (få) har inte tillräckligt med det.
Människor måste först få bekräftelse från andra innan de är mogna nog att övertyga sig själva om att de duger.

[WHITEFOLKS]

Ursprungligen postat av Sniggel

+1

Inget illa ment mot Skuggan. Men jag ser det som en effekt av positiv feedback/support från andra människor. Har man inte det är det hopplöst att ge sig på positivt tänkande. Man måste först ha någon form av support från ett givet antal nyckelpersoner i sin omgivning. Vissa (få) har inte tillräckligt med det.
Människor måste först få bekräftelse från andra innan de är mogna nog att övertyga sig själva om att de duger.

Ja så hade jag också skrivit om jag inte hade haft fallenhet för att uttrycka mig med (alldeles för) få ord.

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av Sniggel

Så som du beskriver det låter det ju bra. Hon tog hänsyn till dina känslor utan att det verkar var någon big deal för henne.
Men vad hade hänt om hon tyckt det varit en stor uppoffring?

Då hade jag inte velat vara med henne, förutsatt att de som sagt inte har några gemensamma nämnare i övrigt som intressen, barn, osv, utan då är det något de delar som har med förhållandet att göra.

[MrBoris]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Då hade jag inte velat vara med henne, förutsatt att de som sagt inte har några gemensamma nämnare i övrigt som intressen, barn, osv, utan då är det något de delar som har med förhållandet att göra.

Precis så tänker jag också, är hon inte beredd att avsäga sig en ytlig uppmärksamhets(kompis)kontakt med ett ex för att rädda förhållandet, så är hon inget att ha.

[Yes]

Ursprungligen postat av Sniggel

+1

Inget illa ment mot Skuggan. Men jag ser det som en effekt av positiv feedback/support från andra människor. Har man inte det är det hopplöst att ge sig på positivt tänkande. Man måste först ha någon form av support från ett givet antal nyckelpersoner i sin omgivning. Vissa (få) har inte tillräckligt med det.
Människor måste först få bekräftelse från andra innan de är mogna nog att övertyga sig själva om att de duger.

Det stämmer inte alls. Bekräftelse från andra är absolut ingen nödvändighet. Att sedan få det utan att det känns välförtjänt är bara tomt.

[Mental]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Då hade jag inte velat vara med henne, förutsatt att de som sagt inte har några gemensamma nämnare i övrigt som intressen, barn, osv, utan då är det något de delar som har med förhållandet att göra.

Ursprungligen postat av MrBoris

Precis så tänker jag också, är hon inte beredd att avsäga sig en ytlig uppmärksamhets(kompis)kontakt med ett ex för att rädda förhållandet, så är hon inget att ha.

Man skulle kunna argumentera att om man är beredd att dumpa en tjej över att hon vill ha kvar kontakt med en mänska som står hänne nära och har betytt mycket för henne under lång tid så var det inte äkta kärlek från den personen. Men det käns lite tramsigt

Vi tycker helt enkelt exakt olika, och kommer inte att kunna enas om vilket som är rätt och fel, då är det bara att man är öppen tidigt med vart man står, så man inte kommer längre fram när man är mer "comitted" och börjar ställa krav kring det.

[MrBoris]

Ursprungligen postat av Mental

Man skulle kunna argumentera att om man är beredd att dumpa en tjej över att hon vill ha kvar kontakt med en mänska som står hänne nära och har betytt mycket för henne under lång tid så var det inte äkta kärlek från den personen. Men det käns lite tramsigt

Återigen inte varit sådana krav från min sida, men att inte kunna lyssna och kompromissa om hur intensiv kontakt de har, utan bara ställa sig på tvären, är i mina ögon lika med att vara sjukt egocentrerad. Men visst kör på med det egenkärtänket det blir säkert bra. Tycker inte det är direkt svårt att förstå varför vissa är singlar.

[mikaelj]

Ursprungligen postat av MrBoris

Återigen inte varit sådana krav från min sida, men att inte kunna lyssna och kompromissa om hur intensiv kontakt de har, utan bara ställa sig på tvären, är i mina ögon lika med att vara sjukt egocentrerad. Men visst kör på med det egenkärtänket det blir säkert bra. Tycker inte det är direkt svårt att förstå varför vissa är singlar.

"varför vissa är singlar" brukar implicera "för alltid singlar". Men det är ett felslut då de ju faktiskt haft tidigare förhållanden.

Möjligtvis om du byter ut "är" mot "förblir".

[Brock]

Ursprungligen postat av Brock

Om vi ska fortsätta spinna på detta så har vi nu kommit till något sorts dödläge som egentligen började i fredags. Enligt henne hade hon sovit väldigt kasst och var dödstrött. Hon messade och höll kontakt hela dan men orkade inte ses. Lördagen var detsamma och jag vet med 90% säkerhet att hon inte träffade någon annan med tanke på att vi höll kontakt hela tiden och skickade bilder till varandra osv. Under lördagen var hon väldigt nere och grät nästan i telefon pga tröttheten så vi träffades en kort stund men hängde inte på kvällen.

Söndagen åkte hon till en tjejkompis och vi hade pratat löst om att ses på kvällen. Jag frågar henne tidigare under dan om hennes planer men hon är diffus. På kvällen hör hon av sig men först efter att jag frågar skriver hon att jag är välkommen. Jag säger att jag inte kan läsa tankar och diskussionen är igång. Hon hade förutsatt att vi skulle ses.

Jag säger att hon är svår att tyda. Hon säger återigen att hon tycker att det är tråkigt att jag tycker att hon är svår och att hon inte kan släppa in någon på 4 veckor och att jag får acceptera att det tar tid.

Med tanke på hennes tidigare dåliga förmåga på att höra av sig förrän sent på dagen så hörde hon av sig på måndag kväll men det var mest prat om väder. Jag var korrekt men inte visade inga känslor. Jag önskade henne en trevlig kväll osv. och sen har vi inte hörts.

Kanske ska skita i detta nu men det känns tungt även om jag vet att vi inte klickar.... Är jag för hård eller är det dödfött?

En uppdatering på detta. Det blev diskussion kring detta i fredags över telefon där jag ställde henne mot väggen men hon backade inte ur utan hänvisade till ont om tid att träffa mig. Hon kände att jag ställde för mycket krav osv. Jag sa att vi skulle ta det mellan fyra ögon när hon finner tid.

Igår skickade jag sms och förklarade att jag lägger ner detta nu eftersom hon messar, snackar väder och trots det inte tar initiativ till att lösa något. Hon svarade att hon inte hade hunnit pga för mycket att göra men att hon nog känner likadant, "måste fundera på vad hon vill, vara för sig själv...osv osv.

Även om vi inte klickade och det fysiska var kasst så känns det skit nu. Blir ännu värre av att man har henne på fejjan och ser allt hon gör. Skit. Tredje failen på ett år. Nu är det tungt.

Hur går ni vidare?

[Mental]

Ursprungligen postat av Brock

En uppdatering på detta. Det blev diskussion kring detta i fredags över telefon där jag ställde henne mot väggen men hon backade inte ur utan hänvisade till ont om tid att träffa mig. Hon kände att jag ställde för mycket krav osv. Jag sa att vi skulle ta det mellan fyra ögon när hon finner tid.

Igår skickade jag sms och förklarade att jag lägger ner detta nu eftersom hon messar, snackar väder och trots det inte tar initiativ till att lösa något. Hon svarade att hon inte hade hunnit pga för mycket att göra men att hon nog känner likadant, "måste fundera på vad hon vill, vara för sig själv...osv osv.

Även om vi inte klickade och det fysiska var kasst så känns det skit nu. Blir ännu värre av att man har henne på fejjan och ser allt hon gör. Skit. Tredje failen på ett år. Nu är det tungt.

Hur går ni vidare?

Steg 1: Bort från fejjan och mobilen.
Steg 2: Gör trevliga saker, sociala saker.
Steg 3: Hitta ny tjej.

[MrBoris]

Ursprungligen postat av Brock

Även om vi inte klickade och det fysiska var kasst så känns det skit nu. Blir ännu värre av att man har henne på fejjan och ser allt hon gör. Skit. Tredje failen på ett år. Nu är det tungt.

Hur går ni vidare?

Utöver det Mental redan nämnde (ta bort från fejjan), se tredje failen på ett år som att det flyter på ändå. Finns ju vissa som har 3 potentiella flickvänner på tre eller fler år. Dvs. utnyttja att du har flyt, ut och sup så försvinner känslorna, och ragga nytt. Ju fler ragg desto mindre kommer du sakna henne.

[Brock]

Tack boys. Det har ni helt rätt i. Problemet är bara att jag är less på krogen och nätragg är kasst av erfarenhet. Av de tre failen har två varit nätragg (senaste också).

Eller ja, ett funkade ju faktiskt men där var inte jag på G. Konstigt hur det där funkar, så fort man själv är mån om att upprätthålla en relation och försöker visa sig medgörlig och schysst så går det alltid åt pipan. Så fort man beter sig som om det kvittar så dör de nästan för en.

Trodde faktiskt i början att hon skulle kunna vara något men ju längre tiden gick insåg man att det inte klickade. Sen fortsatte man leva på hoppet och vägrade inse besvikelsen.

Måste släppa facebook i alla fall men det handlar väl om någon form av självplågeri. "Har hon träffat någon annan?" Osv. Vill inte ta bort henne heller för jag vill inte verka knäckt.

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av Mental

Man skulle kunna argumentera att om man är beredd att dumpa en tjej över att hon vill ha kvar kontakt med en mänska som står hänne nära och har betytt mycket för henne under lång tid så var det inte äkta kärlek från den personen. Men det käns lite tramsigt

Vi tycker helt enkelt exakt olika, och kommer inte att kunna enas om vilket som är rätt och fel, då är det bara att man är öppen tidigt med vart man står, så man inte kommer längre fram när man är mer "comitted" och börjar ställa krav kring det.

Ja precis, det handlar ju om att vara tydlig ifrån början, och jag tycker inte ditt argument är tramsigt. Skulle man få för sig det mitt i förhållandet så vore det inte precis en rättvis grej att kräva, men när man är på väg in i förhållandet så får man kräva precis vad som helst, och vill inte båda ställa upp på de olika kraven så blir det ju inget, inga nya nyheter där.

+1 på boris