Försiktighetsprincipen, klimatförändringar och peak oil
Inom vetenskap kan man aldrig vara helt säker, även om osäkerheten ofta ligger i att man inte har helt rätt, utan det finns någon som har mer rätt även om man har rätt i riktning. En klassisk jämförelse är t ex Newtons fysik kontra Einsteins, där utfallen för det naturligt mänskligt mätbara blir i princip exakt samma, men vid t ex högre hastigheter på väg mot ljusets hastighet så blir Newtons fysik allt mindre korrekt.
Dock har vi alltid försiktighetsprincipen att falla tillbaka på. Är konsekvenserna av något tillräckligt allvarliga och sannolikheten tillräckligt stor, så bör vi agera som att det allvarliga är korrekt.
IPCC själva säger t ex att man har 90%-igt vetenskapligt stöd för att mänskliga CO2-utsläpp bidrar till klimatförändringarna. Vi kan också förmoda att peak oil/gas/coal till 90% bör vara korrekt, dvs att vi inom mänsklig närtid når produktionstopparna för dessa råvaror, som sedan faller tillbaka.
Man kan förstås strunta i bägge dessa 90%-iga risker, eller så följer man försiktighetsprincipen och behandlar dem bägge. Svenska politiker struntar i peak oil-problematiken, men hänger däremot på CO2-problemet.
Det finns alltså fyra möjliga utfall här. Endast i 1% av fallen kommer allt vara OK, dvs att vi vare sig får CO2-drivna klimatförändingar eller att peak oil inträffar inom mänsklig närtid utan långt, långt in i framtiden.
Naturligtvis finns det gott om nötter som satsar på 1%. Förnekelse, ilska eller förhandling är naturliga mänskliga reaktioner på dåliga nyheter. Mycket ilska riktas nu mot mig, som om klimatförändringar, CO2-utsläpp och politiseringen av detta är mitt fel.
Vill man nu inte lysna på en i princip samstämmig vetenskapskår kan man ju alltid lyssna till Max Keiser, alla USA-hatares, bank-hatares, gold-bugs och konspirationsteoretikers bästa vän på Russia Today, en etablerad propagandakanal för världens största exportör av fossila bränslen, Ryssland, ett land som borde vilja tona ner klimathotet för att kunna fortsätta sälja fossila bränslen.
Max Keiser kallar klimatförändringsförnekare för idioter (t ex "at least some AGW-denier idiots will disappear") upprepade gånger och publicerar också sakliga och informativa artiklar som stöder teorierna om klimatförändringar. Som exempel har nu temperaturen på jordklotet för 327:e månaden på raken överstigit 1900-talets medeltemperatur. Sannolikheten att det ska ske av en ren slump är (1/2)^326, vilket är en så liten sannolikhet att den i princip inte existerar. Jag får sannolikheten för att detta ska ske slumpmässigt till 7 x 10^-157, dvs en nolla, ett kommatecken, 156 nollor och till sist en sjua. Fast jag har inte verifierat min kalkylator. Tillägg: En kontroll visar att min kalkylator räknar fel på små tal, då inversen 2^326 blir 1.37x10^98, så det är korrekt att 0.5^326 är 7.3 x 10^99. Ändrar dock ingenting i sak, en så låg sannolikhet inträffar helt enkelt inte. Passande nog så dyker det förstås upp massor av förnekarkommentarer hos hans läse/tittarkrets, eftersom konspirationsteoretiker generellt förnekar klimatförändringar. Men Max Keiser ger sig inte ändå.
Därmed är inte sagt att det inte finns agendor och politisering av frågan. Som jag täckte vid det misslyckade Köpenhamnsmötet så blev det uppenbart att hela klimatfrågan bara sågs som en möjlighet för U-länderna att begära orimliga summor pengar av västvärlden. Varpå alla möjligheter till förhandlingar och överenskommelser förintades.
Det betyder inte att inte vetenskapen är korrekt. Man ska inte blanda ihop förekomsten av politisering med att vetenskapen skulle vara fel. Det är ett halmgubbeargument, politisering och vetenskap existerar separat. Förekomsten av det ena ogiltligförklarar inte det andra.
Oavsett så har vi försiktighetsprincipen. Och eftersom CO2-utsläppen bara fortsätter att öka så är det upp till var och en av oss att ta de åtgärder som behövs på ett personligt plan. Klimatförändringarna kommer, så frågan blir hur du ska hantera, inte motverka, situationen för egen del.
Jag är intresserad av en debatt kring politiseringen av CO2-frågan, men vetenskapen är det inget fel på. Men frågan är om det dessutom inte är kört redan och vi redan passerat alla möjligheter att sätta stopp för allvarliga klimatförändringar. Politiken bör alltså anpassas till den verkligheten istället för drömmar om att kunna stoppa utvecklingen?
Spontant exempel på vad politiker kunde göra är att t ex riva upp Kyotoavtalet, riva upp WTO, införa massiva tullar på import från CO2-utsläppande länder som Kina, slopa CO2-skatterna på drivmedel i västvärlden och på så sätt få flyttat hem produktionen av varor till OECD-länderna igen, sluta med enorma globala transporter och få stopp på Kinas och Indiens ekonomiska utveckling, som garanterat bara leder till mer kolkraft, då kol är det enda som kan byggas ut snabbt nog i volym. Som att svära i kyrkan, men globaliseringen och medföljande ekonomisk tillväxt är en del av problemet, inte lösningen. Det finns ingen anledning för västvärlden att binda ris för egen rygg och i praktiken subventionera utbyggnaden av fossilförbrukning i U-länderna genom höga CO2-skatter på de egna folket och företagen. Samtidigt kan utvecklingen gått för långt, så att t ex Kina nu är ett självspelande piano och kan fortsätta växa även om globaliseringen skulle gå bakåt?
Samtidigt behöver vi höga skatter på fossila bränslen för att fasa ut dessa pga peak oil/gas/coal, så den bästa vägen borde kanske vara bibehållna CO2-skatter, men massiva tullmurar mot alla länder som släpper ut mer CO2 i förhållande till BNP än vi själva. Eller något i den stilen. Som det är nu straffskattar vi svenska företag, som lägger ner, och istället importerar vi produkter från Kina tillverkade med kolkraft.
Tillägg: Bloggrannen Miljöpartist i (militär)grönt skriver följande angående klimatförändringar och peak oil, något det ligger mycket i:
"I längden kommer det inte gå att motivera vår befolkning att göra uppoffringar för att komma till rätta med klimatförändringar, om det är uppenbart att det inte ger någon effekt globalt, och därför vill jag se att Miljöpartiet flyttas fokus från klimatförändringarna till peak oil."
Sammanfattar problemet rätt väl. Västvärldens åtgärder mot klimatförändringar genom CO2-flaggelerande tas helt och hållet ut av U-ländernas skenande fossila konsumtion. Däremot kan våra lokala och regionala lösningar mot peak oil/gas/coal hjälpa oss själva (samtidigt som de ofta också är gynnsamma för klimatet). Politikerna har valt att fokusera på fel problem och antagoniserat en betydande del av befolkningen.