Citat:
Ursprungligen postat av WHITEFOLKS
De som inte ändrar sig hastigt är ju oftast uppbundna (om de nu inte hittat någon som är flyktig).
Jag tycker du har rätt i att personer inte är så unika i sig men det är ju lite fult, tabu och oromantiskt att så att säga "nöja sig". Antagligen är ju nästa person man ger sig in på ungefär på samma nivå på "kvalitetsskalan" och då blir det +nyhet men -massa andra saker.
|
Ja, alltså, jag syftade mest på att när man är olyckligt kär och hjärtekrossad har man en tendens att idealisera personen och det blir svårt att tänka sig att man någonsin kommer att stöta ihop med så "underbar och perfekt" person igen, typ. Så är det ju såklart inte. Nu vet jag inte hur killen i den just den här aktuella storyn har betett sig, men särskilt om personen i själva verket var en idiot, så finns det faktiskt en mängd av kopior, kloner och liknande versioner av den person man trodde var så unik.
I ditt fall är det ju från ett annat håll, att när man blir lämnad så kan det få en att
känna sig som att man inte var tillräckligt värd. Folk kommer göra en massa saker som man inte håller med om eller som gör en besviken, ledsen och arg. Det som kan vara bra att påminna sig om är att folk kommer göra dessa saker oavsett vad man själv gör, för att deras beslut och beteenden i slutändan handlar om dem och inte om en själv. Med andra ord, att bli lämnad i en relation säger ingenting om ens värde eller "unikhet", men såna tvivel hänger ihop med att man är sårad.
Citat:
Ursprungligen postat av Yes
Det ena ledde till det andra och... yay! Och sen bara, nehepp!
Typ så.
|
Jo, det är extra tråkigt att behöva bli besviken när det har verkat lovande. Ibland klickar det inte för den andra, fast man själv tycker att det "borde" det, man är liksom ensam om att klicka
Citat:
Ursprungligen postat av Yes
Jag kan exempelvis säga att ingen tjej jag träffat varit "den rätta". Det har jag vetat redan från första stund. Trots det har det varit fina tjejer jag tyckt väldigt mycket om. Tillräckligt mycket för att kunna tänka mig något seriösare.
Att nöja sig vore däremot att ge upp på den där rätta, och den personen är åt helete för viktig för det.
|
Hur har du vetat det? Har du en konkret bild av vad som saknats och vad du söker efter eller har det mer varit en känsla? Jag blir alltid lite misstänksam när jag hör någon prata om "den rätta", för det är liksom nåt passivt i den beskrivningen och nåt diffust och idealiserat. Hoppas du förstår vad jag menar och inte tar illa upp.