tråden om dating, relationer mm - Sidan 1779 - Kolozzeum Forum

cero · 2012-09-22, 19:18

Övning ger färdighet?

Att skriva om känslor i skrift t ex är ju en helt annan sak än att säga det till en annan person.

Men ibland kan det ju också vara så att vissa känslor är så "tilltrasslade" att man inte kan förklara dem på ett vettigt sätt.

mini · 2012-09-22, 19:21

Har man svårt att hitta ord tror jag att man kan komma långt med övning. Jag har nytta av att skriva saker. Testar man så lär man så småningom hitta ord som känns rätt för olika tillfällen.

mini · 2012-09-22, 19:25

Citat:

Ursprungligen postat av cero

Övning ger färdighet?

Att skriva om känslor i skrift t ex är ju en helt annan sak än att säga det till en annan person.

I det fallet är det nog Just do it som gäller. Det är alltid läskigt att göra sig sårbar vilket man ofta gör när man exponerar hur man känner. Finns tilliten så är det nog bara att ta ett djupt andetag och säga det.

mikaelj · 2012-09-22, 19:26

Citat:

Ursprungligen postat av mini

I det fallet är det nog Just do it som gäller. Det är alltid läskigt att göra sig sårbar vilket man ofta gör när man exponerar hur man känner. Finns tilliten så är det nog bara att ta ett djupt andetag och säga det.

Det har jag inga problem med.

Citat:

Ursprungligen postat av cero

Men ibland kan det ju också vara så att vissa känslor är så "tilltrasslade" att man inte kan förklara dem på ett vettigt sätt.

Ja, just så. Och i annat sammanhang: "Vad tycker du om det här" - "Vad känner du om det här". Oftast tycker jag inte att det finns något att tycka om saken ifråga, eftersom det bara Är. Finns inget att tycka om det.

Citat:

Ursprungligen postat av mini

Har man svårt att hitta ord tror jag att man kan komma långt med övning. Jag har nytta av att skriva saker. Testar man så lär man så småningom hitta ord som känns rätt för olika tillfällen.

Det är sant. Det är något jag har gjort. När jag sist hade ett uppbrott skrev jag (för hand, viktigt) i ett rutat A5-block alla tankar jag hade om det. Bra terapi som gjorde att jag när jag efter femte gången hade skrivit precis samma sak (med några raders mellanrum) reflekterade över varför jag hade tanken och på så vis kunde hitta orsaken.

Tolkia · 2012-09-22, 19:48

Man föds ju inte med god förmåga att tala om känslor, eller uttrycka sina egna känslor i tal/skrift (vilket inte är samma sak; det är oftast mycket enklare att tala om känslor generellt än att tala om vad man själv just vid tillfället känner - att tala om sina egna känslor är ju mycket riskablare än att tala om vad "man" kan känna) mer än man föds med god förmåga att tala om bilar eller styrketräning. Man får olika mycket övning, beroende på hur ens liv gestaltar sig. Den som fått mycket övning som barn kanske framstår som en person som har en medfödd förmåga. Sedan är det förstås lättare eller svårare att göra det beroende på hur trygg man känner sig i situationen, hur mycket man har att vinna eller förlora och inte minst hur rädd man är för att förlora ansiktet. Även där handlar det mycket om övning; att exponera sig är oftast enklare den hundrafjärde gången än den fjärde.

(Givetvis kan man ha lättare och svårare för att prata om känslor precis som man kan ha lättare och svårare för allting annat, men jag är ytterst skeptisk till att man skulle födas helt utan förmåga att ens lära sig göra det bättre än inte alls.)

WHITEFOLKS · 2012-09-22, 19:54

Den stora skillnad är den sociala och mentala feedback man får vid ett "misslyckande" eller att exponera sig för "mycket".

Att avslöja något väldigt personligt kan innebära ett stort sigma för en person som redan har det problematiskt, att missa frivändningen innebär att vikten dunsar i golvet.

Tolkia · 2012-09-22, 20:04

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Den stora skillnad är den sociala och mentala feedback man får vid ett "misslyckande" eller att exponera sig för "mycket".

Att avslöja något väldigt personligt kan innebära ett stort sigma för en person som redan har det problematiskt, att missa frivändningen innebär att vikten dunsar i golvet.

För omväxlings skull håller vi helt med varandra (trumvirvlar och fyrverkerier). Det är på det sättet sjukt mycket svårare att öva sig i att uttrycka vad man känner (oftast mycket svårare än att uttrycka vad man TYCKER). Jag tror inte att det finns någon som obesvärat kan göra det i vilken situation som helst. Det är dock inte samma sak som att man inte KAN bli bättre genom övning. Sedan tror jag också att man ofta överdramatiserar problemen med att exponera sig, jag vet att jag gör det, och jag tror inte att jag är unik. Svaret på ALLA känsloyttringar blir ju inte att vännen säger upp bekantskapen eller att partnern gör slut. Minis tips om att skriva är bra, tycker jag; papperet är ju rätt förlåtande, och det är ju enklare att börja med något där konsekvenserna inte blir så stora.

Om jag skall bli generell och allmänfilosofisk så tror jag att de flesta av oss är för dåliga på att uttrycka positiva känslor, och att det gör det ännu svårare att uttrycka negativa eller problematiska känslor. Om vi vore lite bättre på att lovebomba varandra i vardagen skulle motsatsen inte bli så dramatisk, eftersom den hade lite motvikt.

mini · 2012-09-22, 20:07

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Den stora skillnad är den sociala och mentala feedback man får vid ett "misslyckande" eller att exponera sig för "mycket".

Att avslöja något väldigt personligt kan innebära ett stort sigma för en person som redan har det problematiskt, att missa frivändningen innebär att vikten dunsar i golvet.

Självklart. Hur mycket man gör sig illa av snytingarna man (alla) får på vägen är individuellt och beror på vad man har med sig i bagaget. Vad vill du ha sagt?

WHITEFOLKS · 2012-09-22, 20:16

Det var nog mest en reflektion.

Det är ett ämne som ligger mig nära så att säga så blir lätt att man blir fångad i ögonblicket, ledsen om det kändes OT eller överflödigt.

mini · 2012-09-22, 20:27

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Det var nog mest en reflektion.

Det är ett ämne som ligger mig nära så att säga så blir lätt att man blir fångad i ögonblicket, ledsen om det kändes OT eller överflödigt.

Det var inte OT, men jag kan känna mig lite i andra änden av spektrat som någon som verkar kunna prata om känslor rätt lätt, men att tro att det innebär att jag inte sårats är att förväxla egen insats och räkmacka.

WHITEFOLKS · 2012-09-22, 20:31

Ok det skulle jag inte tro och jag tror inte det jag skrev antydde det.

Alla har gått genom "sitt" för att komma dit de är.

mini · 2012-09-22, 20:33

Citat:

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Ok det skulle jag inte tro och jag tror inte det jag skrev antydde det.

Alla har gått genom "sitt" för att komma dit de är.

Japp. Ha, det var nog en onödigt öm tå för mig.

WHITEFOLKS · 2012-09-22, 20:35

Citat:

Ursprungligen postat av mini

Japp. Ha, det var nog en onödigt öm tå för mig.

Du är en bitsk en

Och jag trampar på tår som jag välte mjölkglas vid matbordet när jag var lite, oavsiktligt.

cero · 2012-09-23, 09:34

Citat:

Sedan tror jag också att man ofta överdramatiserar problemen med att exponera sig, jag vet att jag gör det, och jag tror inte att jag är unik.

Japp. Jag upplever att många är rädda för att visa sig svaga, när en exponering säkerligen gör att vännen respekterar dig ännu mer för att du vågar vara öppen.

Sen tycker jag inte man ska vara rädd för att vara ordentligt ärlig och på så sätt kanske fila bort en del vänner som man egentligen inte riktigt kommer överens med.

Tolkia · 2012-09-23, 09:40

Man kan ju vända på resonemanget när man känner sig osäker: Om man själv vore vännen, och vännen vore den som exponerade sig/blottade en svaghet/gjorde sig sårbar, hur skulle man reagera då? Ganska få skulle nog typ hånskratta eller säga upp bekantskapen. Det här gäller ju även när man vill förmedla positiva känslor, vilket kan vara nog så svårt. Hur skulle man själv reagera om någon sade att de gillade något hos en etc.? De flesta skulle nog bli glada. Rimligen blir då även den man själv har tänkt säga det till glad.