tråden om dating, relationer mm

[Yes]

Ursprungligen postat av mikaelj

Det som stör mig mest är följande mening från dig tidigare: "Har liksom mina drömmar, mål och saker jag vill åstadkomma."

Vilket implicerar att jag saknar drömmar, mål och saker jag vill åstadkomma. Något som inte är det minsta sant, vilket man lätt hade sett om man sammanställt vad jag haft för mig de senaste åren.

Det är tröttsamt att "leva för nuet" likställs med "viljelös slacker".

Nog om mig. Och jag förstår inte varför jag tvångsmässigt försvarar mig själv på The Intarwebz.

Jag vet ju inte direkt vad du sysslar med och vad du har för mål i livet, så jag går bara på hur ditt inlägg där lät. Det var inte menat som någon förolämpning.

Men vad har du då ditt jobb till och hur relaterar det till dina ambitioner?

Jag ser jobbet/karriären som kärnan i mitt liv. Det är vad jag spenderar större delen av min vakna tid på och jag vill därför att det ska vara intressant, givande och utvecklande. Utöver det så är det vägen till det liv jag vill ha samt att det gör alla andra saker möjliga.

Ursprungligen postat av filmjölk

Yes: Personlig fråga till dig som är ambitiös i yrkeslivet och vill åstadkomma saker: Tänk dig att du träffar en jättego, smart, rolig, snygg och trevlig tjej, hon stödjer dig i din karrärshets, men själv har hon inga större ambitioner bortom att jobba 75% i kassan på ICA och att slappa med att se på dåliga serier på tv.

Ratar du?

KK kanske. Mer än så skulle aldrig funka.

[TREX]

Ursprungligen postat av filmjölk

Yes: Personlig fråga till dig som är ambitiös i yrkeslivet och vill åstadkomma saker: Tänk dig att du träffar en jättego, smart, rolig, snygg och trevlig tjej, hon stödjer dig i din karrärshets, men själv har hon inga större ambitioner bortom att jobba 75% i kassan på ICA och att slappa med att se på dåliga serier på tv.

Ratar du?

Jag hade offrat min högra lilltå bara för det.

[Gpajpen]

Ursprungligen postat av TREX

Jag hade offrat min högra lilltå bara för det.

Hahaha kaffe över hela telefonen

[C.E.J.]

Ursprungligen postat av Yes

Jag ser jobbet/karriären som kärnan i mitt liv.

Intressant. Fråga: Är det "göra karriär" som är viktigt, eller utgår du från ett intresse som du vill göra till ditt jobb?

[Sandra81]

Ursprungligen postat av WHITEFOLKS

Även om skilsmässor är hyfsat vanligt så är det väl inte riktigt relevant till att "byta partner som strumpor"?

Det verkar finnas så mycket desperata människor i samhället som vill hitta sig en partner och skaffa barn "bara för att man ska göra så". dom är tillsammans några år/halvår sen skaffas det hus fina bilar (som egentligen banken äger) och sen får man inte glömma husdjur. Sen kommer barnet å då blir det alldeles för mycket jobbigt och man omplacerar den stackars ettåriga hunden på blocket pga tidsbrist och med tiden så skiljer dom sig också. Mamman eller pappan skaffar sig nya parners skaffar med tiden nya barn med dom. sen är det halvsystrar,halvbrorsor, plastpappor och plastmammor och ungarna kastas runt till alla olika ställen när högtiderna kommer.

[mikaelj]

Ursprungligen postat av Yes

Men vad har du då ditt jobb till och hur relaterar det till dina ambitioner?

Mina ambitioner inom yrkeslivet är att jobba med så roliga saker som möjligt, vilket i sin tur gör att jag blir en bättre programmerare.

Mina ambitioner inom fritiden är att bli en duktig musiker, sångare, styrkelyftare, programmerare och en hel rad andra saker.

Ursprungligen postat av Yes

Jag ser jobbet/karriären som kärnan i mitt liv.

Det gjorde jag förr. Inte längre. Livet är betydligt mer än så. Jag definierar mig själv utifrån helt andra saker än min titel på arbetsplatsen.

Ursprungligen postat av Yes

Det är vad jag spenderar större delen av min vakna tid på och jag vill därför att det ska vara intressant, givande och utvecklande. Utöver det så är det vägen till det liv jag vill ha samt att det gör alla andra saker möjliga.

Det är inte hur mycket tid man lägger på något som bestämmer hur viktigt det är.

[Yes]

Ursprungligen postat av C.E.J.

Intressant. Fråga: Är det "göra karriär" som är viktigt, eller utgår du från ett intresse som du vill göra till ditt jobb?

Jag bryr mig inte om att "göra karriär" i sig. Har jag ett intressant och utvecklande jobb struntar jag i om det är på grunt-nivå eller som toppchef(förutom lönemässigt då). Det är inte statusen jag är ute efter. Sen är det inte heller så att jag jobbar med min hobby, men det är nåt jag eventuellt kommer ändra på i framtiden.

Viktigast för mig är att det är intressant, stimulerande och att jag kan se ett värde i det jag gör. För att kunna hålla det så över en längre tid måste det vara utvecklande också. Idag har jag t.ex. jobbat med samma arbetsuppgifter snart ett år. Det börjar bli lite tråkigt när jag kan göra det mesta i sömnen. Så jag jobbar mot en bättre tjänst med nya utmaningar och svårare arbetsuppgifter. I framtiden ser jag mig nånstans i ledningen, för det vore jäkligt kul och jag skulle passa där.

Det handlar inte om att jag måste jaga "finare" jobb med högre status och att prestera A+ på allting för att bevisa något för omvärlden. Jag är lugn person som tar saker med ro, inte alls främmande för lite slackande. Men börjar hjärnan bli understimulerad vill jag klösa på väggarna och skrika i ångest.

Fast nu var det inte bara så jag menade med att se jobbet/karriären som kärnan i livet. Det är liksom vad allt annat bygger på också. Jag kan ju inte gärna flytta hem till päronen och bo på deras soffa, eller leva på socialbidrag. Nästan allt man gör kostar pengar. Mat och tak över huvudet, aktiviteter med vänner, alla intressen osv. Allt bygger på att arbeta och göra bra ifrån sig.

[TREX]

Ursprungligen postat av Gpajpen

Hahaha kaffe över hela telefonen

Vadå, man behöver väl inte lilltårna till någon speciellt?

[emcalu]

Distansförhållanden - blir de någonsin bra?

[mela]

Ursprungligen postat av emcalu

Distansförhållanden - blir de någonsin bra?

Det blir bra när man flyttar till samma stad.

Annars? Nej.

[emcalu]

Ursprungligen postat av mela

Det blir bra när man flyttar till samma stad.

Annars? Nej.

Tänkte det. Jag är jete-fucked

[mikaelj]

Ursprungligen postat av emcalu

Tänkte det. Jag är jete-fucked

Flytta dit dig eller flytta den andre? Det går bara att ha långdistansförhållanden ett kortare tag.
Postat via en mobil enhet

[Anatis87]

Ursprungligen postat av emcalu

Tänkte det. Jag är jete-fucked

Beror också på vad för preferenser man har, vad som är långt och inte. Jag menar du kan ju bo 15 minuter ifrån personen men eftersom ens livssituationer ser ut som de gör så kanske till och med de med 3 timmar enkel väg kan ses oftare. Distansen är mycket tiden i ens liv har jag märkt då jag har ett distansförhållande och arbetar inte alls likadant som min partner. Jag arbetar dag, kväll & natt, ofta dubbelt och i stort sett varje helg, medens tills nyligen arbetade han generellt måndag-fredag dag/kväll.

Det går om båda vill och är villiga att satsa på det. Dock tror jag inte att en sådan lösning kan vara jättelångvarig. Men det baserar jag ju på en egen känsla.

[mela]

Ursprungligen postat av Anatis87

Beror också på vad för preferenser man har, vad som är långt och inte. Jag menar du kan ju bo 15 minuter ifrån personen men eftersom ens livssituationer ser ut som de gör så kanske till och med de med 3 timmar enkel väg kan ses oftare. Distansen är mycket tiden i ens liv har jag märkt då jag har ett distansförhållande och arbetar inte alls likadant som min partner. Jag arbetar dag, kväll & natt, ofta dubbelt och i stort sett varje helg, medens tills nyligen arbetade han generellt måndag-fredag dag/kväll.

Det går om båda vill och är villiga att satsa på det. Dock tror jag inte att en sådan lösning kan vara jättelångvarig. Men det baserar jag ju på en egen känsla.

Min erfarenhet säger att det inte bara handlar om hur ofta man kan ses, utan hur man ses. Lever man i ett distansförhållande så blir det ett väldigt påtvingat sätt att umgås när man väl ses. Den helgen man är i den andres stad så umgås man dygnet runt. Medan man i ett förhållande där man bor i samma stad kan ses mer på impuls och hitta på småsaker eller bara över en snabblunch eller whatever.

[mikaelj]

Ursprungligen postat av mela

Min erfarenhet säger att det inte bara handlar om hur ofta man kan ses, utan hur man ses. Lever man i ett distansförhållande så blir det ett väldigt påtvingat sätt att umgås när man väl ses. Den helgen man är i den andres stad så umgås man dygnet runt. Medan man i ett förhållande där man bor i samma stad kan ses mer på impuls och hitta på småsaker eller bara över en snabblunch eller whatever.

Stort medhåll från min sida.
Postat via en mobil enhet