tråden om dating, relationer mm

[Kwon]

Ursprungligen postat av shadowfire

Däremot om det är kwon som sitter där med synliga abs och en chipspåse 4 kvällar/vecka o spelar Tekken 3 så är det lugnt.

Som att jag skulle ha synliga abs nuförtiden!

[Yes]

Ursprungligen postat av Doctor Snuggles

Snarare att fetma överlag anses skadligt, och har man såpass bra gener att man kan soffligga utan att lägga på sig så är det snarare bra då man är genetiskt sett en bättre person.

Att inte kunna lägga på sig energireserver när det varit ont om mat kan inte gärna varit en bra egenskap. Kanske därför det är så sällsynt också...

[Gurra med O]

kom på en fråga nyss. frugan och jag satt och fundera en kväll i köket om hur många nätter vi varit ifrån varandra sen vi blev ihop. vi kom fram till 2 nätter som vi har sovit på varsitt håll på 4år båda gångerna har jag varit bortrest. hur är det med er andra på kollo har ni många "från nätter" så att säga. visst man har ju varit ifrån varandra hela dagar tex men vi har alltid försökt att hålla just regeln att vi ska sova ihop på natten.

[young_george]

Sover med min tjej 2 dagar i veckan ungefär. Det är helt lagom

[Doctor Snuggles]

Ursprungligen postat av Yes

Att inte kunna lägga på sig energireserver när det varit ont om mat kan inte gärna varit en bra egenskap. Kanske därför det är så sällsynt också...

Nu menar du nog "när det varit gott om mat". Det finns dock inget som säger att dessa individer inte kan upprätthålla sin massa mer effektivt vid kaloriminus också.
Det kan finnas en evolutionär fördel att alltid vara fit, så att när det blir ont om mat igen har man bra kondition och låg vikt så man mer effektivt kan leta/jaga mat åt de hungrande fettona i stammen.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Gurra med O

kom på en fråga nyss. frugan och jag satt och fundera en kväll i köket om hur många nätter vi varit ifrån varandra sen vi blev ihop. vi kom fram till 2 nätter som vi har sovit på varsitt håll på 4år båda gångerna har jag varit bortrest. hur är det med er andra på kollo har ni många "från nätter" så att säga. visst man har ju varit ifrån varandra hela dagar tex men vi har alltid försökt att hålla just regeln att vi ska sova ihop på natten.

oj, min erfarenhet är väl mer att man BÖR vara ifrån varandra då och då. Dels så man känner saknad, dels så man känner att man klarar sig bra själv och inte är beroende av sin partner. Sedan är det väl kanske inte helt bra att umgås som enäggstvillingar i relationen heller om man inte vill riskera att kväva varandra eller?

Jag brukar ärligt förespråka att man just ska vara ifrån varandra då och då, även nattetid, så man känner att man är fri i sitt förhållande och inte fängslad till sin partner.

[Yes]

Ursprungligen postat av Doctor Snuggles

Nu menar du nog "när det varit gott om mat". Det finns dock inget som säger att dessa individer inte kan upprätthålla sin massa mer effektivt vid kaloriminus också.
Det kan finnas en evolutionär fördel att alltid vara fit, så att när det blir ont om mat igen har man bra kondition och låg vikt så man mer effektivt kan leta/jaga mat åt de hungrande fettona i stammen.

Det som talar emot det är att ett sexpack med ådror är ett tydligt tecken på undernäring, och det finns varken mycket till reserver att ta av eller skydd mot när man brottas med björnar(att vara så fet att man inte orkar nåt är förstås inte heller en fördel).

Historiskt sett har ju annars bleka och feta setts som attraktiva. Dvs. på den tiden det ansågs som tecken på välstånd.

Idag är det snarare tvärtom. Det visar på att människor är anpassningsbara och i hög grad själva styr vilka egenskaper som man dras till.

Ursprungligen postat av shadowfire

oj, min erfarenhet är väl mer att man BÖR vara ifrån varandra då och då. Dels så man känner saknad, dels så man känner att man klarar sig bra själv och inte är beroende av sin partner. Sedan är det väl kanske inte helt bra att umgås som enäggstvillingar i relationen heller om man inte vill riskera att kväva varandra eller?

Jag brukar ärligt förespråka att man just ska vara ifrån varandra då och då, även nattetid, så man känner att man är fri i sitt förhållande och inte fängslad till sin partner.

Är det inte personunikt det där med hur man förhåller sig till sin partner? Jag är en person som är beroende av att få vara själv och när jag var sambo har vi kommit oerhört bra överens om att var och en måste få ha sin egen tid även hemma.

Samtidigt ser jag hur man i andra förhållanden inte kan andas utan varandras tillåtelse/närvaro. Jag krisar av den tanken att inte få vara själv medan andra krisar av att de måste vara ensamma ibland.

[Chrillee]

Ursprungligen postat av Gurra med O

kom på en fråga nyss. frugan och jag satt och fundera en kväll i köket om hur många nätter vi varit ifrån varandra sen vi blev ihop. vi kom fram till 2 nätter som vi har sovit på varsitt håll på 4år båda gångerna har jag varit bortrest. hur är det med er andra på kollo har ni många "från nätter" så att säga. visst man har ju varit ifrån varandra hela dagar tex men vi har alltid försökt att hålla just regeln att vi ska sova ihop på natten.

Min tjej pluggade i en annan stad, så då och då var hon borta i veckorna och jag sov själv. Nu är det dock slut på det sen 3 månader, får se hur det kommer att gå framöver för min del...

Ursprungligen postat av Elso

Är det inte personunikt det där med hur man förhåller sig till sin partner? Jag är en person som är beroende av att få vara själv och när jag var sambo har vi kommit oerhört bra överens om att var och en måste få ha sin egen tid även hemma.

Samtidigt ser jag hur man i andra förhållanden inte kan andas utan varandras tillåtelse/närvaro. Jag krisar av den tanken att inte få vara själv medan andra krisar av att de måste vara ensamma ibland.

Samma här! Försöker också att balansera ett samboförhållande samt att få vara ifred ibland.
Känsligt ämne, men är som du säger, alltid bäst att reda ut det.

[wintersnowdrift]

Jag har en kort fråga som jag inte hittat något kort svar på:
Hur undviker man att någon, som man gillar och gärna vill vara vän med, blir kär i en? Jag vill verkligen verkligen verkligen inte såra någon. Bör man säga typ det första man gör när man träffar en ny person [av motsatt kön] som man inte vill inleda en kärleksrelation med att: "hej, du är trevlig och jag gillar dig som fan men bli för guds skull inte förälskad i mig" eller finns det andra sätt? Jag tycker på ett sätt att det känns rätt löjligt, och lite granna som ett problem som kanske mest finns i mitt huvud, att det bara för att man lär känna någon av motsatt kön automatiskt ska leda till kärlekskänslor. Och ändå oroar jag mig för att så ska bli fallet.

//Kristin

[Chaan]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag har en kort fråga som jag inte hittat något kort svar på:
Hur undviker man att någon, som man gillar och gärna vill vara vän med, blir kär i en? Jag vill verkligen verkligen verkligen inte såra någon. Bör man säga typ det första man gör när man träffar en ny person [av motsatt kön] som man inte vill inleda en kärleksrelation med att: "hej, du är trevlig och jag gillar dig som fan men bli för guds skull inte förälskad i mig" eller finns det andra sätt? Jag tycker på ett sätt att det känns rätt löjligt, och lite granna som ett problem som kanske mest finns i mitt huvud, att det bara för att man lär känna någon av motsatt kön automatiskt ska leda till kärlekskänslor. Och ändå oroar jag mig för att så ska bli fallet.

//Kristin

Kort svar- det finns inget sätt.

För eller senare anfaller personen och då kanske det går att sätta stopp en eller ett par gånger men sen blir det obehagligt. Över hälften av svenskarna träffar någon gång en partner på jobbet.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Chaan

Kort svar- det finns inget sätt.

För eller senare anfaller personen och då kanske det går att sätta stopp en eller ett par gånger men sen blir det obehagligt. Över hälften av svenskarna träffar någon gång en partner på jobbet.

Jag är inte direkt rädd för att bli attackerad, däremot är jag rädd för att fucka upp det känslomässigt för människor som gett mig ett förtroende och som verkligen inte förtjänar att bli olyckliga. Mina kollegor har jag rätt bra pli på.

//Kristin

[Chaan]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag är inte direkt rädd för att bli attackerad, däremot är jag rädd för att fucka upp det känslomässigt för människor som gett mig ett förtroende och som verkligen inte förtjänar att bli olyckliga. Mina kollegor har jag rätt bra pli på.

//Kristin

Ja då så. Jobbet är ju det värsta som kan fucka up. Under normala omständigheter i alla fall.

Men var inte rädd i alla fall. Jag hade ett band som jag hade vidare planer för (jag planerade att vi skulle fortsätta spela ute) men tjejen i bandet var kär i mig och det var en anledning till att det sprack. C'est la vie tänker jag - inget att göra åt.

Minns också en gång jag var bra kompis med en tjej som jag själv blev kär i. Vi brukade gå på bio och klippa varandras hår. Eller var det börjar och slutar är lite svårt att avgöra - hon gjorde förvisso en del finstilta närmanden själv. Men när det kom till kritan så visade det sig att hon hade väldiga känslomässiga problem som gjorde att hon inte ville ha någon relation. I det fallet hade det varit bättre om hon sagt tidigare att hon var trasig - så mycket kan jag säga. Så var inte rädd för att säga som det är.

[Oxe]

Det är ganska kört skulle jag vilja säga, möjligheten som finns är när man träffar någon medans man är i ett förhållande eller liknande omständigheter nån kompis respektive kan utvecklas till en vänskap, förutom det är det i stort sett kört, finns undantag som bekräftar regeln.

Ända tjejerna som jag har en regelbunden kontakt med är gamla ex som avslutats snyggt, dvs man växt ifrån varandra, på det känslomässiga planer men fortafarande tycker om personen ifrågan detta funkar inte ifall det finns nånting kvar ifrån nåt håll då slutar det bara med att ena partern mår dåligt och tycker du om människan så vill du inte utsätta den för det obehaget.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Chaan

I det fallet hade det varit bättre om hon sagt tidigare att hon var trasig - så mycket kan jag säga. Så var inte rädd för att säga som det är.

Ursprungligen postat av Oxe

Ända tjejerna som jag har en regelbunden kontakt med är gamla ex som avslutats snyggt, dvs man växt ifrån varandra, på det känslomässiga planer men fortafarande tycker om personen ifrågan detta funkar inte ifall det finns nånting kvar ifrån nåt håll då slutar det bara med att ena partern mår dåligt och tycker du om människan så vill du inte utsätta den för det obehaget.

Faan att det ska vara så svårt... grejen är att personen i fråga redan gett mig ganska mycket av sig själv, och jag vill verkligen kunna vara en bra vän. Bollen är i rullning sas och jag har definitivt varit aktiv i att passa den. Om jag nu säger "öh, hörrudu, vi ska nog inte fördjupa den här kontakten för risken att du blir sårad känns lite för stor, so long and thanks for the fish" så känner jag att jag begår ett enormt svek. Plus att jag går emot varenda fiber i min egen kropp då jag som sagt tycker om killen och vill lära känna honom. Det är en jävla rävsax.

//Kristin

Edit: Jag vet inte hur betydlesefullt det är i sammanhanget, men jag är inte singel och jag har inga som helst intentioner att lämna den relation jag är i. Jag vet inte om jag kanske borde förtydliga det...