tråden om dating, relationer mm

[mikaelj]

Ursprungligen postat av filmjölk

Man kan ju faktiskt även tänka sig att man som man kan hålla på sig, och även om kroppen vill, så hejdar man sig och ligger bara med människor man är kär i och i ett förhållande med.

Ja, självklart. Teorin är dock som sagt att tjejer inte ens får den känslan med såna de är vänner med.

[Poxeman]

Ursprungligen postat av mikaelj

Japp. Jag reagerar korrekt, andra reagerar fel. Inte min sak att ändra sig, utan deras.

Det är eventuellt så jag att anpassar mig till sammanhang och person, min gode filmjölk. Nu skriver jag till Kolozzeum och (huvudsakligen) meningsmotståndare. Det är stor skillnad på att debattera och att bara prata i största allmänhet.

Funkar det bra tycker du?

Lex denna tråden och LCHF-gruppen på Facebook.

[Spartansk]

Ursprungligen postat av cero

Det är ju det som är grejen. Inte alltid man kan sätta ett likhetstecken mellan snygg och attraktiv. Personlighet, kroppsspråk osv kan också göra en person mer attraktiv. Det händer att man lär känna någon som till en början är ett potentiellt ligg/flickvän men som sedan blir till en vänrelation just pga att attraktionen saknas. Och det behöver inte handla om att man blir avvisad och därför väljer att se personen som en vän.

Exakt! MEN man kan även ha en vän som ÄR attraktiv (utseende, personlighet, kroppsspråk), och som man skulle vilja ligga med egentligen. Eller hur? Min poäng är att tjejer och killar verkar skilja sig åt här. Vi KAN ha lust att ligga med våra vänner; de kan inte det.

Ursprungligen postat av cero

Så kan det också vara. Med det sagt så behöver man inte alltid vilja ragga bara för att man är på krogen. Ibland föredrar man att bara vara med vännerna och prata. Har man tråkiga vänner kan jag tänka mig att man alltid vill ragga.

Även detta håller jag med om. Mina vänner från gymnasietiden t ex är dödstråkiga att vara med på krogen; de vill bara dansa. Så jag har liksom att välja mellan att gå hem, snacka vänskapligt med främlingar, eller ragga.

[mikaelj]

Ursprungligen postat av Poxeman

Funkar det bra tycker du?

Lex denna tråden och LCHF-gruppen på Facebook.

I LCHF-gruppen var det några hysteriska tanter utan koll på hur man diskuterar, som började grina. Resterande hade jag ett bra samtal med. Jag bryr mig inte om de hysteriska tanterna.

Så, jodå.

[filmjölk]

Ursprungligen postat av mikaelj

Ja, självklart. Teorin är dock som sagt att tjejer inte ens får den känslan med såna de är vänner med.

Jag undrar om det stämmer. Skulle vara lite intressant att höra en tjejs syn på det där. Jag tror att de visst tänker på sina manliga kompisar på det sättet emellanåt, precis som killar, även om de inte skulle realisera det i verkligheten.

Det gäller även de manipulerande skatorna som "inte är vän på riktigt utan bara har killkompisen som ego-boost" i ännu högre grad. Om det skiter sig med alla andra de vill ha, så har de ju den trånande kompisen kvar som back-up, så tanken och en viss attraktion finns säkert där med.

[Spartansk]

Ursprungligen postat av filmjölk

Jag undrar om det stämmer.

Jag tror faktiskt det stämmer. Grejen är att man måste vara väldigt alfahanne-aktig för att attrahera en tjej. Tjejer som är vänner med en ser en oftast som betahane, för de har sett en när man inte är sitt bästa, roligaste och häftigaste jag. Tjejer å andra sidan behöver i princip bara vara snygga och vettiga för att attrahera en kille, så det är mycket större chans att en kille attraheras av en tjejkompis än vice versa.

[sofiasjo]

När jag var singel hade jag inga problem med att ligga, hångla eller bara hänga med killkompisar. Det jag kanske visste var att jag inte ville något mer än att ha sex med en kille som jag gillade, respekterade och hade kul med dagen efter, kunde sticka till gymmet med osv.Alltså en killkompis.
Kärlek och förhållande är en annan grej. Ligga med killkompisar är nåt man kanske gör innan den stora kärleken infinner sig. Självklart har jag också haft killkompisar som jag inte varit attraherad av och inte velat ligga med. Har också haft killkompisar som velat ligga med mig som jag inte velat ligga med. Så, det handlar väl helt enkelt om ömsesidig attraktion? Visst kan vänskapen eventuellt förstöras om någon får känslor, men....jag har väl i vissa situationer tyckt att det har varit värt det. Ligger ju hellre med en kille jag gillar än en random raggsnubbe från krogen.

Notera; bara vad jag tycker och har upplevt och kan inte säga att hela kvinnosläktet håller med.

Sen är killar som inte är alfahannar bäst i sängen (en hemlis som några få kvinnor vet, learning by doing kanske? vem vet )

[Angel]

Ursprungligen postat av sofiasjo

Sen är killar som inte är alfahannar bäst i sängen (en hemlis som några få kvinnor vet, learning by doing kanske? vem vet )

Tss, ingen hemlis. Betahanarna är både tacksamma och arbetsvilliga.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av skaparn

Jag vet i alla fall vad jag ska svara så fort någon ger mig tillstymmelsen av positiv kommunikation.

Please do tell.

Ursprungligen postat av Spartansk

Min poäng är att tjejer och killar verkar skilja sig åt här. Vi KAN ha lust att ligga med våra vänner; de kan inte det.

Ursprungligen postat av filmjölk

Jag undrar om det stämmer. Skulle vara lite intressant att höra en tjejs syn på det där.

"Vi" kan visst ha lust att ligga med våra vänner. Vissa gör man det med, andra inte och scenariot är oftast högst situationsbaserat.

Ladder theory som det hänvisas till titt som tätt verkar rätt stolpig. Kan förvisso tänka mig en skala av människor man finner attraktiva och kan tänka sig att ligga med, från "dig vill jag ha omkull pronto" till "duger i krig" till "bara om du vore den sista mannen på jorden och jag av misstag käkat en näve viagra", men jag har svårt att se att det skulle finnas signifikanta diskontinuiteter.

//Kristin

[mikaelj]

Uttrycket LJBF är allmänt känt och används ofta. Jag kan se det som validering av stegteorin.
Postat via en mobil enhet

[WHITEFOLKS]

En tjej man kan va kompis med (dvs "riktig" kompis, inte bara "bekant") har ju även personlighet nog att bli flickvän typ.

Om man ser det på det sättet så kanske det blir mer logiskt.

[Tricklew]

Ursprungligen postat av Angel

Tss, ingen hemlis. Betahanarna är både tacksamma och arbetsvilliga.

Samma gäller tjejer som är fula, eller blev snygga soppas sent att de han utveckla en personlighet.


Gesendet unter Verwendung meines iPhone.

[Silencer]

Ursprungligen postat av Tricklew

Samma gäller tjejer som är fula, eller blev snygga soppas sent att de han utveckla en personlighet.


Gesendet unter Verwendung meines iPhone.

Lägg märke till att feta och fula tjejer ofta flashar sin slampighet och villighet väldigt öppet. Väldigt enkel spelteori bakom - de måste vara supertillgängliga och gå med på allt möjligt kinky för att få ligga.

Och männen sedan, ja de nuppar på tills de dör när de väl får ligga.

[tano]

Denna tråden alltså... Den bara springer iväg, finns ingen chans att hinna läsa igenom allt...

Alltså hur brukar ni tänka efter en dejt? Ska det kännas rätt direkt? Eller brukar ni ge det någon dejt för att eventuellt utvecklas till något? Visserligen verkar vi ha hur lätt som helst att kommunicera, både i skrift och irl. Fyra timmar av konstant babbel sist, men det kanske bara är så att vi två är bra på att prata helt enkelt? Det kändes väl iofs som att vi har en bra kontakt och det är en jättetrevlig tjej, men det känns som det behövs något mer också? Känns nästan som man är dum om man fortsätter skriva när man själv tvekar så mycket, som att man iom detta säger att man är intresserad? Vill verkligen inte såra någon. Vilket även leder in mig på nästa sak.

Detta med ytliga relationer, nej tack. Nu har jag väl "knappt" skaffat det, men det känns redan som att blir fel på så många plan. Även om jag själv är osäker så blir jag även osäker på tjejen som säkerligen också blir osäker av att jag själv beter mig avståndstagande av min egen osäkerhet, eftersom jag återigen inte vill leka med någons känslor och såra denne. Vilken soppa. Men att lägga ner kraft om man ändå inte känner att det är rätt, vad ska det ge? Sex? Trevligt för stunden, men hela situationen tar ändå mer energi än vad det skulle kunna ge...

Vilket till sist också gör att jag kommer in på detta med dejtingsiterna. Måste nog dissa det också. Så mycket energi som leder fram till en träff som i princip ger en stor fet chans till ett negativt beslut direkt? Visst man får en uppfattning om varandra före träffen, men det är ändå känslan som finns när man träffas på riktigt som är det viktiga, iaf för mig.

Kanske skulle flika in att det då är olika tjejer det handlar om ovan...

Det känns som det gått upp för mig på senaste att det nog är lika bra att bara ta det lugnt och låta det hända om man skulle träffa någon. Fick något ryck av att börja söka, men det är nog lika bra att bara njuta av att vara själv och fri tills man möter den där som verkligen sveper en iväg.

[filmjölk]

Detta scenario skulle jag vilja ha förklarat med referenser till beta/alfa, stegteorier och med pua lingo.

En man och en kvinna som blir ett par och blir kära i varandra på ålderns höst. De är båda ensamma änka/änkeman efter att deras resp. partners dött. De har kännt varandra under väldigt många år, och tidigare umgåtts som kompisar till varandras partner, ofta alla 4. de har aldrig haft någon fling utan levt troget lyckliga med sina respektive partners till de gick bort.

Sedan när båda är ensamma kvar, blir de ihop, och är som nyförälskade tonåringar, och tom gifter sig.

Jag tror inte det är direkt osannolikt med sådana konstellationer bland gamlingar. Men jag skulle som sagt vilja ha det förklarat i ett stegteori, alfa/beta perspektiv uttryckt med pua-lingo. Någon som vågar sig på ett försök?