Känner mig väldigt ensam och har knappt några vänner kvar. Flyttat runt rätt mycket i livet och befinner mig nu i en mellanstor stad där jag inte känner en kotte, bott här i ett halvår och är fortfarande lika ensam som den dagen jag kom hit.
Jag isolerade mig i mina yngre år pga en depression som jag senare kom underfund med berodde på en hormonbrist. Den är nu åtgärdad och jag mår bra på så vis men jag saknar ju fortfarande gemenskap och kompisar.
Någon här inne som hittat vänner och ett umgänge senare i livet, alltså efter 20års åldern?
Fan ska man leva såhär hela sitt liv nu eller

Dåligt mår man.