Ett nytt liv, en ny chans.

[Rahf]

Pressa lite till. Tänk mindre. Stanna inte. Morgonlöpning 11/02

Tid: 43:23
Distans: 9km
Tempo: 4:49/km
Totaldistans: ca 10km

Värk i knäna idag. Små gummiklubbor som konstant slår hårt på knäskålarna. Foamrolling löser en del av smärtan, och uppvärmning fixar resten.

Mitt i passet får jag världens bortfall av glädje och mod. Verkligen en fullständig existentiell kris, nästan så att jag går från före detta religiös, till nuvarande agnostiker, och sen förbi agnosticism in i... nihilism? Frågorna som hopar sig innehåller alla tvivel.

- Varför gör jag det här?

- Det här är ju meningslöst. Det är alltid lika tungt i benen. Jag är aldrig snabbare.

En efter en rullar tankarna in och ut ur hjärnans fokus. Som att räkna får, fast istället för att somna är jag på väg att stanna.

Till slut höjer jag musiken i öronen. Dränker tankarna. Fokuserar på andningen och människorna runtomkring. Ser glädje, irritation, målmedvetenhet, fysisk påfrestning, tankfullhet, tanklöshet, porrtankning, filmtankning, hästar, mer hästar. Där är en brun spaljé, och där är ett fräsigt hus.

Hjärnan slutar tänka på sig själv. Äntligen.

Resten av passet är sur sirap och gammal gröt. Men jag tar mig åtminstone hem.

Nu i efterhand ser jag hur fort det egentligen gick, och är tacksam över att jag inte stannade.