Jag hatar att träna

[Blomkål]

Då så, det blev fängelse. Jag tänker inte fortsätta tjata om hur jävla arg jag är utan lämnar det såhär. Jag blir släppt i December.

Jag vill skicka ett enormt tack till er som har skrivit, här eller i pm, och även till er som bara har läst i bakgrunden. Det har varit till stor hjälp och har många gånger fått mig att ta mig iväg till gymmet, boxningen eller bara till livet. Andra gånger har jag fått ventilera så pass djupa tankar att jag aldrig ens skulle ha vågat viska det till min spegelbild för att det skulle blivit för verkligt.

Jag har utbytt mängder med text till flera medlemmar här och tänker inte nämna några namn men jag vet att det finns ett gäng där ute som har det svårt och jag hoppas bara att ni fortsätter kämpa vidare. Man måste inte sköta alla mikronutrienter och träna sex dagar i veckan, vara bäst på jobbet eller coolast i stan så länge man inte lägger sig ner. Fortsätt göra någonting så kommer någonting att bli till mer och mer när medvinden åter är ett faktum.

Och nu står jag också inför en uppförsbacke, en jag aldrig har sett förr, men sedan den blev till verklighet så har jag sträckt på mig med ett leende. Det är inte läge för mig att lägga mig ner och gråta och jag hoppas att ni ler lika brett som mig och börjar trampa uppåt.

Hur snabbt eller långsamt det än går.

Blomkål.