Ångest över att barnen blir äldre osv.

[Yip_man]

Jag hamnar ofta i tankar som leder till ångest när det gäller att barnen blir äldre så snabbt.

Jag har svårt att fokusera på det roliga som ska komma och sitter mest och blir lite nostalgisk över hur fina mina döttrar var när det var riktigt små och hur snabbt det har gått för dem att bli äldre.

Hela tiden tittar man tillbaka och tänker på hur snabbt det har gått och får ångest över att man inte riktigt har hunnit att stanna upp och njuta av ögonblicken som varat.

Ni som sett filmen ”Click” vet vad jag menar. Ändå har man försökt att stanna upp och tänka till, fota filma osv.
Inte kan det vara meningen att man ska gå och ha ångest hela livet över att barnen blir större.
Rent generellt så knyter jag starka känslor till det som varit. Tänker mycket på när jag och min fru var nykära tex. Til saken hör att mina barn är bara 7mån och den andra 2,7år.

Det är ingen åldersnoja jag har, för mig är ålder bara en siffra. Jag arbetar 30-40tim per vecka och lägger all träning när barnen sover för att inte missa något.

Det känns allt som oftast som att hela livet rinner en ut händerna. Min fru ger det en klackspark och säger typ ”sitt inte nu och böla”. Ska man känna såhär?

Antar att ni som svarar bäst är ni som har barn men alla tankar är välkommna, var kan man annars prata av sig om inte på Kolozzeum.