Kan man dö av panikångest?

[JustinCredible]

Alltså inte så att man försöker ta livet av sig, utan just av bara själva attacken. De gånger då det verkligen inte går att andas sakta utan man andas bara fortare och fortare och golvet glider upp mot väggarna och det känns bara som att kroppen kommer att kollapsa. Det känns som att kroppen verkligen kämpar för att försöka självförstöra sig och hjärnan är det ända som vill fortsätta. Nån som varit med om liknande? Kan kroppen bara klappa ihop av det? Typ som att det blir för mycket för "systemet" (vad det nu är) att klara av.

[Lasse Kongo]

Jag är ingen expert men då det står om det typ varannan dag i tidningarna så är jag nästan 100 på att man inte kan dö av det!

[Dnepr]

Nej du kan inte dö. Skulle läkare ha kroppen under uppsikt i det tillståndet så kommer den enda förändringen vara lite högre blodtryck och högre puls. Du TROR du ska dö för du har den panikkänslan - men i själva verket är du lika långt ifrån döden som vanligt. Det är bara hjärnan som spelar dig ett spratt.

[Angel]

mja, syrebrist lär man ju få iallfall

[Dnepr]

Ursprungligen postat av Angel

mja, syrebrist lär man ju få iallfall

Det får man inte alls det. Det känns bara så.

[Sofia4_4]

Nej, du kan inte dö av panikattack. Det är helt ofarligt, förutom att det är fruktansvärt obehagligt. Försök att ligga stilla och låta känslan passera. Jag hoppas att du får också medicinsk hjälp för detta. Annars är det svårt att bli av med de på egen hand. Dina serotonin nivåer är i obalans och det krävs professionel hjälp att återställa det.

[Tolkia]

Nej, du dör inte. I tillräcklig affekt lär du kunna svimma, men svimmar du så tar ju kroppen över igen (eftersom hjärnan är utslagen, och därmed även din "upplevelse av ångest" eller vad vi skall kalla det) och systemet återgår till det normala. Jämför med hur man inte kan ta livet av sig genom att hålla andan. Faktum är att känslan du beskriver av att kroppen vill förstöra sig själv och hjärnan kämpar emot för att få leva är ungefär tvärt om mot hur det förhåller sig. Panikångesten är ju en upplevelse, alltså sitter i "känslolivet" eller hur man skall uttrycka det, och inte en kroppslig skada, som att bryta ett ben eller något. Vilket INTE är detsamma som att man INBILLAR sig att man håller på att dö eller något (vilket man ibland hör folk vilja hävda), upplevelsen är högst reell, och dödsångesten högst äkta. Men "kroppen", om vi med kroppen menar typ att hjärtat slår, lungorna tar in syre och cellerna arbetar, "vill" inte på något sätt lägga ner verksamheten.

[Kwon]

Vad exakt är panikångest, hur får man det och vad kan man göra för att motverka uppkomsten till det?

Orkar inte söka på interweb så jag frågar experterna ist.

Är det genetiskt, obotligt eller en mental inställning man enkelt kan påverka?

[Tolkia]

Ursprungligen postat av Kwon

Vad exakt är panikångest, hur får man det och vad kan man göra för att motverka uppkomsten till det?

En mer komplicerad fråga än det kan verka som, tror jag. Här finns t.ex. lite att läsa: SPS om panikångest.

[Dnepr]

Ursprungligen postat av Tolkia

Nej, du dör inte. I tillräcklig affekt lär du kunna svimma, men svimmar du så tar ju kroppen över igen (eftersom hjärnan är utslagen, och därmed även din "upplevelse av ångest" eller vad vi skall kalla det) och systemet återgår till det normala. Jämför med hur man inte kan ta livet av sig genom att hålla andan. Faktum är att känslan du beskriver av att kroppen vill förstöra sig själv och hjärnan kämpar emot för att få leva är ungefär tvärt om mot hur det förhåller sig. Panikångesten är ju en upplevelse, alltså sitter i "känslolivet" eller hur man skall uttrycka det, och inte en kroppslig skada, som att bryta ett ben eller något. Vilket INTE är detsamma som att man INBILLAR sig att man håller på att dö eller något (vilket man ibland hör folk vilja hävda), upplevelsen är högst reell, och dödsångesten högst äkta. Men "kroppen", om vi med kroppen menar typ att hjärtat slår, lungorna tar in syre och cellerna arbetar, "vill" inte på något sätt lägga ner verksamheten.

Klart att det är inbillning - inbillning betyder: felaktig föreställning som saknar underlag i verkligheten: Den känns som intelligensreserven har uttalat sig här. I verkligheten - alltså det som verkligen sker - där är han inte nära att dö. Bara i sin förvridna hjärna.

[Kwon]

Tack för länken Tolkia, klicka orkar jag göra iaf!

Ok, överreaktion av psyket, kan hända alla oavsett kost och vanor etc.

[Angel]

Ursprungligen postat av Dnepr

Det får man inte alls det. Det känns bara så.

När ja hyperventilerar så får ja iallfall syrebrist...

[Dnepr]

Ursprungligen postat av Angel

När ja hyperventilerar så får ja iallfall syrebrist...

Det är ingen fara. Det kännns mycket värre än vad det är. Skulle du göra det under andningstest så får du ner mer luft än du tror.

[Kwon]

Jag har aldrig upplevt detta, hoppas att jag aldrig gör det! *knock on wood*

[Dnepr]

Ursprungligen postat av Tolkia

Nej, du dör inte. I tillräcklig affekt lär du kunna svimma, men svimmar du så tar ju kroppen över igen (eftersom hjärnan är utslagen, och därmed även din "upplevelse av ångest" eller vad vi skall kalla det) och systemet återgår till det normala. Jämför med hur man inte kan ta livet av sig genom att hålla andan. Faktum är att känslan du beskriver av att kroppen vill förstöra sig själv och hjärnan kämpar emot för att få leva är ungefär tvärt om mot hur det förhåller sig. Panikångesten är ju en upplevelse, alltså sitter i "känslolivet" eller hur man skall uttrycka det, och inte en kroppslig skada, som att bryta ett ben eller något. Vilket INTE är detsamma som att man INBILLAR sig att man håller på att dö eller något (vilket man ibland hör folk vilja hävda), upplevelsen är högst reell, och dödsångesten högst äkta. Men "kroppen", om vi med kroppen menar typ att hjärtat slår, lungorna tar in syre och cellerna arbetar, "vill" inte på något sätt lägga ner verksamheten.

Känslan av dödsångest är äkta men den är helt omotiverad. Vilken den inte skulle vara om du hade en pistol mot huvudet. När han i ångestens hetta tar sin egen puls för att se om hjärtat verkligen slår så fort som det känns - så upplever han sin puls som den går i 200 - vilket förstärker ångesten ännu mer. Skulle han i samma läge ligga på en brits och en läkare göra samma koll så får det givetvis ett annat utslag. Kroppen är inte i det läget som det känns som. För hade den varit det så hade en läkare blivit orolig och stressad och satt in resurser och patienten hade stressats upp ännu mer av att se en orolig läkares reaktion. Men en ångestfylld person som är under uppsikt av en läkare känner ALDRIG samma oro. För då ser han med egna ögon att det han tror helt saknar verklighetsuppfattning.