Härom kvällen hade jag en disskussion med två bekanta som i stort sett slutade i att jag dumförklarades rakt av. Ingen av dessa personer har någonsin tränat regelbundet eller seriöst och de flesta av deras argument byggde på vad en snubbe i Aftonbladet-Hälsa sagt, eller ett "en kompis till en kompis sa att..." resonemang. Hursomhelst...
Disskussionen handlade om hurvida vem som helst kunde gå ned i vikt. Mina antagonister hävdade att det var mycket svårt (läs omöjligt) för vissa
personer. De kände båda personer som provat "allt" utan minsta framgång. Jag menade på att folk ofta provar de dieter och träningsmetoder som verkar roliga och lätta, typ Aftonbladets "Chokladbolle diet" och andra lättsamma modeller, eller 15 minuter trappmaskin på ett discogym istället för 60
minuter morgonpromenad i ur och skur. Få skulle ge sig in i en diet med namnet "Aftonbladets makabra svältdiet" eller börja ta de där morgonpromenaderna klockan sex på morgonen. Jag ger delvis med mig, visst finns det personer med en sådan rubbad näringsomsättning att de är dömda till övervikt men de kan omöjligt vara så många som vissa vill hävda. Jag är ingen
expert på fettförbränning då jag aldrig har behövt gå ned ett större antal kilo men några saker känner jag till. Jag menar att fettförbränning i grunden följer en ganska enkel ekvation. Förbränner du med än du stoppar i dig går du ner i vikt, får du i dig 2000 kcal och förbränner 2500 kcal så kommer
du tappa vikt. Så enkelt är det, som grundtanke alltså, självklart blir det mer avancerat i praktiken då de ganska få kalorier man ska få i sig bör komma från de rätta näringskällorna. Okej, det man får offra om man har mycket svårt att gå ner i vikt är maten, man får vara småhungrig mer eller mindre hela dagen, det är hårt så mycket vet jag men är man bestämd och har ett någorlunda hårt pannben så går det. Jag drog ett exempel från en annorlunda synvikel (som dock ej upskattades), jag får skörda den ruttna frukten av att sträva efter viktökning eller rent av att behålla vikten. Jag måste få i mig ganska många tusen kalorier om dagen bara för att hålla vikten, mer än dubbelt så många som en icke tränande individ. Man ÄR inte hungrig alltid, ibland är det bara att blunda och stoppa i sig ett lass käk fastän man helst
vill spy. Det här med seriös träning (såväl muskelbygge som förbränning) är inte den lek som vissa experter i Aftonbladet vill få det till, det är inget man gör 20 minuter om dagen på en blå plastmatta. Man får fan prioritera och i många fall offra annat för att få det hela att gå ihop, men i slutändan så vet iallafall jag att det är värt det.
Det här blev en smula längre än jag tänkt mig

men min fråga till er alla är, hur långt från sanningen ligger jag? Har jag missuppfattat allt och bör ägna mig åt någon annan hobby t.ex. solrosodling istället? Hur disskussionen mellan mig och mina bekanta utvecklades gjorde mig ganska irriterad och jag
skulle ju gärna vilja veta om jag hade rätt, och om så icke är fallet, vad jag hade fel i så att jag kan dra lärdom av detta. Tack på förhand!!