Jag hamnar ofta i tankar som leder till ångest när det gäller att barnen blir äldre så snabbt.
Jag har svårt att fokusera på det roliga som ska komma och sitter mest och blir lite nostalgisk över hur fina mina döttrar var när det var riktigt små och hur snabbt det har gått för dem att bli äldre.
Hela tiden tittar man tillbaka och tänker på hur snabbt det har gått och får ångest över att man inte riktigt har hunnit att stanna upp och njuta av ögonblicken som varat.
Ni som sett filmen ”Click” vet vad jag menar. Ändå har man försökt att stanna upp och tänka till, fota filma osv.
Inte kan det vara meningen att man ska gå och ha ångest hela livet över att barnen blir större.
Rent generellt så knyter jag starka känslor till det som varit. Tänker mycket på när jag och min fru var nykära tex. Til saken hör att mina barn är bara 7mån och den andra 2,7år.
Det är ingen åldersnoja jag har, för mig är ålder bara en siffra. Jag arbetar 30-40tim per vecka och lägger all träning när barnen sover för att inte missa något.
Det känns allt som oftast som att hela livet rinner en ut händerna. Min fru ger det en klackspark och säger typ ”sitt inte nu och böla”. Ska man känna såhär?
Antar att ni som svarar bäst är ni som har barn men alla tankar är välkommna, var kan man annars prata av sig om inte på Kolozzeum.
__________________
Life getting tough? Means god is afraid of your progress!.
Citat:
Ursprungligen postat av Tricklew
Förövrigt så förstår jag mig inte på människor som följer Zyzz, Jersey Shore mm, jag skapade intressantare personer och situationer när jag lekte med lego som liten.
Har du provat att använda dig av Mindfulness? Det handlar mycket om att leva i nuet och det fungerar bra för att bl.a. minska på stress och öka lycka enligt den forskning som gjorts på det. Finns mycket info om det på internet och många trevliga kurser i det.
Har inte ni lätt att känna likadant eller är det jag som ska uppsöka en shrink...
Ibland tänker man ju självklart att man inte vill att dom ska bli stora men det är inte ofta. Ta vara på det du har nu och hela tiden!
__________________
Life getting tough? Means god is afraid of your progress!.
Citat:
Ursprungligen postat av Tricklew
Förövrigt så förstår jag mig inte på människor som följer Zyzz, Jersey Shore mm, jag skapade intressantare personer och situationer när jag lekte med lego som liten.
Jag har inga barn men jag får tankar över mitt liv ibland(antar att det är samma sak) grejen är att man upplever att saker och ting(speciellt tiden) går mycket snabbare när man har kul, man måste helt enkelt ta vara på de speciella tillfällena och se till att det blir många sådana. När du blir äldre kommer du att ångra att du "slösade" all tid på att tänka hur snabbt tiden går och fick ångest, istället för att umgås med ungarna och skapa de där speciella och minnesvärda tillfällena.
Rädsla för att barnen blir äldre måste grundas i något. Rädd för att bli lämnad ensam när de väl blir så gamla att de flyttar? Rädsla för att missa saker i deras uppväxt som du tycker är viktigt? Rädsla för att de klarar sig mer och mer på egen hand?
Det enda sättet att komma över rädsla för saker man inte kan kontrollera är att acceptera det som sker. Om ångesten inte försvinner så tycker jag att du bör kontakta en psykolog. Ångest är ett helvete, och psykologer gör ofta underverk.
Själv ser jag bara fram emot när minsta min minsta grabb blir liite äldre så att jag får soova och slippa behöva ha konstant ögon i nacken. Fem år som min stora grabb är känns som en riktigt bra ålder, relativt självgående, sover bra, gillar att kramas, kan underhålla sig själv, klättrar inte på spisen eller hamrar på fönster och TVs.
Men visst, lite "jobbigt" är det väl att de blir större, jag går t.ex. redan nu och funderar över deras gymnasieskoleval.. finns så jädra flummiga alternativ numera heh.
Men visst, lite "jobbigt" är det väl att de blir större, jag går t.ex. redan nu och funderar över deras gymnasieskoleval.. finns så jädra flummiga alternativ numera heh.
En liten parentes; men varför gör du det? Ska du börja gymnasiet?