Ayn Rand

[wintersnowdrift]

Jag är sugen på att läsa något av henne och vet att hon har ett par fans här på Kolozzeum. Hur pass "svår" skulle ni säga att hon är? (Jag är väl inte direkt puckad men inte heller jättebeläst när det gäller filosofi.) Kan man gå direkt på huvudverken (Urkällan samt Och världen skälvde om jag förstått saken rätt. Vilken anser ni ger mest om ni måste välja?) eller är det lämpligt att läsa en biografi eller dylikt först?

//Kristin

[Torre]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag är sugen på att läsa något av henne och vet att hon har ett par fans här på Kolozzeum. Hur pass "svår" skulle ni säga att hon är? (Jag är väl inte direkt puckad men inte heller jättebeläst när det gäller filosofi.) Kan man gå direkt på huvudverken (Urkällan samt Och världen skälvde om jag förstått saken rätt. Vilken anser ni ger mest om ni måste välja?) eller är det lämpligt att läsa en biografi eller dylikt först?

//Kristin

Jag gillade helt klart "Urkällan" bäst. Jag tycker inte heller att den var direkt svårläst eller tung, men det beror nog mycket på om man tycker att boken i övrigt är bra.

"Och världen skälvde" tycker jag är lite mer upprepande vilket jag upplevde som lite segt.

En uppfattning jag fick är att "Urkällan" är lite mer abstrakt och att det kanske är något svårare att greppa budskapet.

Edit: glömde tillägga att jag inte tycker att du ska börja med någon annan bok. De övriga skönlitterära Rand-böckerna (på svenska "De levande" och "Lovsång") tycker jag att du ska läsa senare om du nu gillar Rand.

[Yes]

Biografi är onödigt, såvida det inte specifikt är hennes liv du är intresserad av. Annars framgår det tydligt vilken sorts person hon var i hennes böcker, kanske framförallt i Atlas Shrugged(Och världen skälvde).

Ayn Rand är inte "svår". Hon var inte den typ av filosof som försökte plocka poäng genom att göra sig obegriplig. Däremot krävs det tankearbete för att integrera hela filosofin. Grejen är att alla delar hänger ihop; från metafysik till kunskapsteori, etik, politik och estetik.

I Atlas Shrugged integrerar hon alla dessa delar. Av den anledningen kan det vara intressant att läsa boken efter man läst lite annat först, fast det är absolut inget krav. Man kan ju vända på det också, genom att först få en helhetsbild och sedan fördjupa sig lite mer i de olika delarna.

The Fountainhead fokuserar mer på etik.

We the Living utspelar sig under sovjetregimen och fokuserar hur det var att leva under den. Temat är ungefär individ vs. stat.

Anthem är riktigt kort(runt 100 sidor), ska finnas gratis på nätet, och är nog en alldeles utmärkt början.

Du behöver dock inte alls börja med skönlitteraturen om du inte vill(fast det är säkert mycket roligare). Det är en smaksak helt enkelt. Om du är mer intresserad av facklitteraturen tycker jag du ska börja med Leonard Peikoff´s Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Sen är det bara att fortsätta med det du tycker är mest intressant; Capitalism: The Unknown Ideal, The Virtue of Selfishness... Tyngst och svårast är nog Introduction to Objectivist Epistemology.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Yes

Biografi är onödigt, såvida det inte specifikt är hennes liv du är intresserad av. Annars framgår det tydligt vilken sorts person hon var i hennes böcker, kanske framförallt i Atlas Shrugged(Och världen skälvde).

Ayn Rand är inte "svår". Hon var inte den typ av filosof som försökte plocka poäng genom att göra sig obegriplig. Däremot krävs det tankearbete för att integrera hela filosofin. Grejen är att alla delar hänger ihop; från metafysik till kunskapsteori, etik, politik och estetik.

I Atlas Shrugged integrerar hon alla dessa delar. Av den anledningen kan det vara intressant att läsa boken efter man läst lite annat först, fast det är absolut inget krav. Man kan ju vända på det också, genom att först få en helhetsbild och sedan fördjupa sig lite mer i de olika delarna.

The Fountainhead fokuserar mer på etik.

We the Living utspelar sig under sovjetregimen och fokuserar hur det var att leva under den. Temat är ungefär individ vs. stat.

Anthem är riktigt kort(runt 100 sidor), ska finnas gratis på nätet, och är nog en alldeles utmärkt början.

Du behöver dock inte alls börja med skönlitteraturen om du inte vill(fast det är säkert mycket roligare). Det är en smaksak helt enkelt. Om du är mer intresserad av facklitteraturen tycker jag du ska börja med Leonard Peikoff´s Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Sen är det bara att fortsätta med det du tycker är mest intressant; Capitalism: The Unknown Ideal, The Virtue of Selfishness... Tyngst och svårast är nog Introduction to Objectivist Epistemology.

Det låter lovande. Att gå på pudelns kärna och läsa vad författaren själv skrivit är alltid roligast. Jag vill gärna få en så bra helhetsbild som möjligt först - fastnar man är det ju bara kul om det finns bra material att fördjupa sig i sedan.

//Kristin

[Yes]

Ursprungligen postat av Torre

En uppfattning jag fick är att "Urkällan" är lite mer abstrakt och att det kanske är något svårare att greppa budskapet.

Framförallt har vi ett par väldigt komplexa karaktärer, nämligen Dominique och Gail Wynand. Roarks och Dominiques relation är nog inte heller så lätt att förstå sig på.

[Yes]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Det låter lovande. Att gå på pudelns kärna och läsa vad författaren själv skrivit är alltid roligast. Jag vill gärna få en så bra helhetsbild som möjligt först - fastnar man är det ju bara kul om det finns bra material att fördjupa sig i sedan.

//Kristin

Då är det Atlas Shrugged du vill läsa.

[sabenada]

Jag rekommenderar helt klart att börja med Och världen skälvde. Jag har rekommenderat The Fountainhead (antar att det är den som heter Urkällan på svenska) till andra tidigare men det har i åtminstone ett fall slagit helt fel, eftersom den boken innehåller en del udda saker som gör det lätt att stötas bort. Dessutom är Och världen skälvde mycket tydligare (och trögare, eftersom mycket upprepas i olika sammanhang) så det blir svårare att vifta bort henne av fel anledning (om man ska förkasta hennes filosofi så kan man åtminstone göra det pga riktiga motsättningar istället för pga missförstånd).

Dessutom så skulle jag rekommendera dig att läsa den på engelska istället för på svenska om du är hyfsat van vid avancerad engelska, eftersom det då blir lättare att fortsätta läsa andra böcker av henne som inte finns översatta till svenska. Hon har iofs en ganska knepig engelska (tror att många av orden hon älskar att använda var poppis under upplysningstiden, men det var ju ett tag sedan nu), men eftersom hon använder samma knepiga ord gång på gång så kan du nog lägga ordboken åt sidan efter ett tag.

[sabenada]

Angående hur svåra hennes böcker är att läsa: jag fattade inte alla sammanhang och poänger hon försökte göra när jag läste en bok av henne för första gången (The Fountainhead), men det gjorde å andra sidan inte så mycket eftersom jag fick rejält blodad tand ändå. Man behöver nog inte ens bry sig om hennes politiska idéer för att få ut något av böckerna, eftersom det finns många ideer av en rent social (mellan individer) karaktär som är givande också. En del av hennes ideer uttrycks förresten inte över huvud taget i The Fountainhead (men de flesta är med i Atlas).

[kspr]

Hon var säkert väldigt smart o så (Rand), men läste boken "och världen skälvde" o måste säga att den var riktigt tråkig. Eller ja, jag slutade efter halva typ. Vad jag tyckte var dåligt var:

Allt var svart eller vitt, dom som inte var elita affärsmän var hemska socialister som bara levde på andra och var allmänt puckade o elaka mot dom stackars elita affärsmännen. Det gjorde mig lite sur.

Det är inte så intressant att läsa om en järnväg och hur mycket dom elita affärsmännen tycker det är kul att jobba.

Vet att det är emot reglerna att recensera böcker om man inte läst ut dom, och särskilt att klaga på klassiker som man SKA tycka om, men jag har dispans

Kan nån förklara storheten för mig, eller är jag ett lost cause?

[Allan]

Ursprungligen postat av kspr

Hon var säkert väldigt smart o så (Rand), men läste boken "och världen skälvde" o måste säga att den var riktigt tråkig. Eller ja, jag slutade efter halva typ. Vad jag tyckte var dåligt var:

Allt var svart eller vitt, dom som inte var elita affärsmän var hemska socialister som bara levde på andra och var allmänt puckade o elaka mot dom stackars elita affärsmännen. Det gjorde mig lite sur.

Det är inte så intressant att läsa om en järnväg och hur mycket dom elita affärsmännen tycker det är kul att jobba.

Vet att det är emot reglerna att recensera böcker om man inte läst ut dom, och särskilt att klaga på klassiker som man SKA tycka om, men jag har dispans

Kan nån förklara storheten för mig, eller är jag ett lost cause?

Atlas Shrugged är skittrist. Huxley på valium ungefär.

[jakke]

Kapar tråden lite...
Om man vill läsa ngt som ser världen ur ett icke svart-vitt perspektiv, vad ska man satsa på då?

[Yes]

Ursprungligen postat av kspr

Allt var svart eller vitt, dom som inte var elita affärsmän var hemska socialister som bara levde på andra och var allmänt puckade o elaka mot dom stackars elita affärsmännen. Det gjorde mig lite sur.

Svart eller vitt? Ja, och jag tror faktiskt man förstår det bättre om man läser hela boken.

Ayn Rands huvudpersoner är hjältar - i det här fallet främst entrepenörer. Och ja, de hade elaka socialister mot sig - så? Men det var knappast det enda som fanns. Eddie Willers var t.ex. alltigenom god, även om han inte var av samma kaliber som hjältarna. Hank Rearden var inte heller perfekt. Ayn Rand gör en oerhört viktig distinktion mellan goda personer som gör misstag och ondingarna.

Det är inte så intressant att läsa om en järnväg och hur mycket dom elita affärsmännen tycker det är kul att jobba.

Jag tyckte det intressanta med boken var att se idéerna utvecklas och konkretiseras. Är man ute efter enklare underhållning bör man nog läsa något annat.

Kan nån förklara storheten för mig, eller är jag ett lost cause?

Hon visade entrepenörer som hjältar, vad som händer med världen utan dem och dessutom integrerade hon hela sin filosofi i boken - något var storhet kräver en rätt lång avhandling för att förklara.

[Yes]

Ursprungligen postat av jakke

Kapar tråden lite...
Om man vill läsa ngt som ser världen ur ett icke svart-vitt perspektiv, vad ska man satsa på då?

Det finns inte. Allt sådant baseras nämligen på premissen att det icke svart-vita perspektivet är antingen svart eller vitt, något du får dras med antingen explicit eller implicit.

[kspr]

Ursprungligen postat av jakke

Kapar tråden lite...
Om man vill läsa ngt som ser världen ur ett icke svart-vitt perspektiv, vad ska man satsa på då?

Sagan om Belgarion!

ne hmmm nåt av Kurt Vonnegut tycker jag. Min idol.
slakthus 5 är en bra startbok, tror det är hans mest kända bok (men kan ha fel).

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av jakke

Kapar tråden lite...
Om man vill läsa ngt som ser världen ur ett icke svart-vitt perspektiv, vad ska man satsa på då?

Håller delvis med Yes - välskrivna böcker i allmänhet och filosofisk litteratur i synnerhet har i regel ett budskap. Författaren för på ett eller annat vis fram en åsikt och då kan man nästan alltid hitta ett svart/vitt (rätt/fel) perspektiv.

För närvarande läser jag Isaac Asimovs Stiftelse-trilogi, och den är kul på så sätt att karaktärerna som kan sägas representera den "goda" sidan är riktiga anti-hjältar; skrupelfria och med en tveksam moral.

//Kristin