My field
Alla sociala relationer är ju kontextuella. I en grupp kan kunskap vara makt, i en grupp kan dominanta personlighetsdrag vara makt (särskilt kanske i grupper med bara grabbiga killar, eller bara tjejer och få killar varav en kille är den "coola" osv).
Att somliga faktiskt vill följa med strömmen istället för att leda beror inte sällan på den ofta förbisedda faktorn, nämligen placering i syskonskaran. Storasyskon är väldigt överrepresenterade i chefsyrken osv och tar ofta med sin ansvars-mentalitet ut i livet. Mellanbarn blir social hubs och är ofta populära och kommer lätt överens med olika människor. Minsta barn är rebeller och relativt sorglösa och gillar ofta inte att ta kommandot och bestämma för mycket eftersom det innebär ansvar.
Ensambarn påminner mycket om äldsta barn fastän de aldrig riktigt lärt sig den sociala rankingen hemifrån och sällan ser vem som är "coolare" än någon annan på samma sätt som barn från stora familjer instinktivt gör.
Socialpsykologiskt sett har vi också olika roller i olika sociala grupperingar. Vi kan vara anställda och tystlåtna på jobbet, den häftiga i en bekantskapskrets med inbitna datornördar, en i gänget på gymmet osv osv. Att man skulle ha samma roll hela tiden är rätt förlegat nuförtiden, inte minst med socialpsykologins och relativismens intåg; vi har många olika roller, identiteter osv som vi växlar mellan varje dag i olika situationer.
Enkelt förklarat. Det går att gå in extremt djupt på det här. För klurig socialkonstruktivistisk läsning rekommenderas "Jaget och maskerna".