Till att börja så vill jag be om ursäkt för mina andra trådar och hoppas att jag är förlåten
Den här tråden är rätt så viktigt att prata om, nämligen livet i ett förhållande. I detta fall livet som pojkvän.
Jag är 22-år och har aldrig haft en flickvän och är rätt så "kass" på att ragga. Min sociala kompetens svajjar lite, den är varken bra eller dålig. Jag kan säga såhär, jag har möjlighet att umgås med kompisar på helgerna och på vardagen om jag så vill. Det är en kompis som jag vill lära känna mer iochmed att han sysslar med politik och det bästa jag vet är att prata om sådant med honom.
Hur kommer det sig att jag inte har en flickvän? Ja du, säg det. Först och främst så kan jag inte läsa av tjejernas subtila flörtar som de ge ut, en tjej ville tex på ett nattklubb dansa med mig hela tiden och de gjorde vi men de hände inget efteråt så att säga. En annan gång (fast då var jag yngre) så frågade en lite äldre tjej om jag har lust att ta en kopp te med henne efteråt, liksom jag fattade inte att hon ville ha sex så jag avböjde och tog taxin hem.
Men nu har jag lärt mig att läsa av mer.
Hur är jag som person? Jag är mycket nyfiken (på ett positivt sätt förstås),kreativ , fyndig och oförutsägbar samt artig. Mitt i allt så kan jag få för mig att dansa utan tröja och ge järnet på en klassisk låt jag gillar, sådär showa för att få upp stämningen på en korridorfest. När det gäller att prata med en tjej så tror jag att jag kanske råkar prata mer om mig själv, där tror jag att jag har mitt problem. Jag tror hela tiden att jag måste imponera på tjejerna med att berätta hur jag bor och hur var jag är uppväxt, jag är ursprungligen från Norrbotten och därmed så måste jag försöka låta som att jag har bott i skogen och gått ute i djupsnön med bara kalsonger som en vildman för bla utbytesstudenter och stadsbor.
Fast i själva verket är det nog inte så
Har provat med dejtingsidor ( dock bara norrlandskontakten och happypancake) och det funkar sådär, mycket snack lite verkstad. Känns som att det krävs ett halvårs msn konversationer innan man ens träffas. Så jag är nog för snäll i den biten att inte fråga om sådant då man skriver till varandra, vill ju inte heller låta framfusigt. Dessutom så är det oftast arbetslösa tjejer med lite hull på magen så att säga som tar kontakt med mig , medan jag vill ha bättre än sånna. Men ja, jag må ha dubbelmoral där.
Min storebror sade något som jag fick en tankeställare på, han sa att jag måste göra mig själv intressant. Hur då tänkte jag, hur kan man göra sig själv intressant? Är det att ha en dyr bil eller att ha talang i många saker? Det måste jag ta reda på.
Mina tre starka "talanger":
- Fyra års erfarenhet i Brasiliansk Ju Jutsu=kampsport=självförtroende
- Stor kunskap inom språk, kan bla portugisiska
- Stor kunskap inom historia
Talang och talang, jag må vara duktig inom pardans också
Läser man runt på olika forums om det här så dyker ord som självtilit/självkännedom/självkänsla upp, det sistnämnda är jag nog duktig på så att säga men det andra två har jag ingen susning om vad det är.
Så nu har jag fyra bra frågor som jag ställer er som har haft ett långt förhållande eller är i ett förhållande just nu.
1) Hur är livet som pojkvän till skillnad från att vara singel? Är det stressamt,jobbigt,roligt?
2) Måste båda personerna visa intresse för att det skall funka i första ögonblicket eller kan de ta ett tag att lära känna varandra för att sedan finna attraktion och intresse?
3) Är det ett måste att ha sex bara då man är ihop? Kan man bara inte dejta två-tre gånger, ha sex och sedan lämna det som om ingenting har hänt?
4) Kostar det mycket att underhålla henne?
Jag har ett jobb och har bra vänner , men det fattas bara en partner. Jag vet att det inte är någon brådska med tanke på min ålder. Fast iochmed att jag typ sällan får några ligg nuförtiden så måste det hända något, får jag en flickvän så kan jag syssla sådant med henne och ja, tyvärr lät väl det där lite desperat