Ok, låt oss få lite angenämnare perspektiv på saker och ting. Ange gärna din ålder då och nu. Man kan så klart formulera sig så att man inte lämnar ut sig själv så mycket.
Den bästa dagen i mitt liv var... (jag ber att få återkomma jag har en dejt med Ursviksspåren men börja ni)
När jag kom in på konstskolan (var en av de 24 utav 400 som tävlade). Då var jag 13. Jag kommer ihåg att jag hoppade upp och ner på matbordet och var nära att slå sönder taklampan. Sen åkte jag och mamma till staden där konstskolan var, ca 300 km från hemstaden, för att kolla upp om det inte var ett misstag, om jag verkligen var antagen. Och det var jag.
Det måste fan varit för några dagar sen.
Då jag sitter här med ett gäng kompisar, mina första kompisar jag Verkligen trivs med och känner att jag vet vart jag har. Då de rakt ut säger, fyfan vilken bra kompis du är, till mig.
Det var en väldigt speciell känsla jag aldrig upplevt.
Och så sa de att jag va minst douchebag av alla oss.
__________________
I want your love and i want your revenge you and me could write a bad romance
Min kanske låter lite skumt men det var nog en dag på sommaren då jag var runt 18.
Jag och en av mina bästa polare åkte och hämtade en vinbutelj hos Morfar och gjorde en stor sats vin, sen drog vi iväg och badade och grillade på kvällen. Egentligen inget märkvärdigt iom. att vi gjort detta flera gånger men dagen var så jäkla najs rakt igenom, inga problem, bara lajbans.
Ändå har jag varit med om mycket roligare grejer men det var något väldigt speciellt just den dagen. Kommer ihåg allt som hände så väl idag fem år senare. Egentligen inte av någon anledning.
När jag träffade mitt senaste ex(innan hon blev ett ex såklart). Den dagen kunde jag ha dött lycklig på. Stark andraplats var när jag klarade uppkörning, hade käften i ett smil hela dagen, kvällen och natten.
__________________
Träning är kärnfysik.
Citat:
Ursprungligen postat av rainbow87
Alltså det ska folk veta, styrketräning är inget lekstuga. Det krävs mycket kunskap innan man sätter sin fot på ett gym, annars är det bye bye efter någon månad...
Citat:
Ursprungligen postat av Nelson81
jag skulle kunna dra min pung genom 10 míl av krossat glas bara för att höra kwon fjärta genom en walkie talkie. så sexig är han
Det var något allvarligt fel på mig.
Under större delen av mitt vuxna liv har jag lidit av en fysisk defekt som jag accepterat att jag skulle behöva hemlighålla inför min partner (annars skulle jag bli lämnad.). Den bästa dagen i mitt liv var när det gick upp för mig att jag haft helt fel. Det visade sig att allt var ett tankefel som löstes i samma sekund som jag vågade tro att det kunde vara annorlunda.
Tänk så här:
Jämför med att ha kronisk värk i hela kroppen, att en smekning skulle göra ont, och så plötsligt säger någon till dig att det inte behöver göra ont alls och nästa dag så får du för dig att nu men då är det säkert så och i nästa sekund är du smärtfri. Du är inte bara smärtfri, du är stark, du är fri. Du är frisk! Så var det för mig.
Insikt
Och med den här upplevelsen följde vissheten om att problem som ter sig olösliga eller svårlösliga faktiskt kan ändras lika snabbt som de allra minsta problemen. Det är mäktigt. Visst tänker man att ett stort problem tar längre tid att lösa än ett litet problem. Men det behöver inte alls vara så. Och man vet aldrig när man blir överraskad...
Hopp
När allt är som värst och jag inte ser något ljus då vet jag, lika säkert som jag skriver det här, att allt kan förändras i nästa sekund. Ett möte med någon som säger något, en rad i en bok, en ny tanke, en insikt, en förkastad tankegång och så den där sekunden. Jag blir lyrisk, som ni märker. Och det är för att jag önskar att alla hade fått uppleva det jag fick uppleva.
Tänk spindelfobi. Och så bestämmer man sig för att spindlar faktiskt är gulligare än kattungar. En spindel i vardera hand och man myser. Men det krävs mod, för att släppa sina övertygelser känns konstigt.
Senast redigerad av Nina L den 2008-12-14 klockan 16:33.