|
Jag fattar att jag framstår som en crybaby men ha lite överseende nu. Jag är kroniskt deprimerad och ingenting fungerar mer än litegrand. Klart narkotikaklassade preparat hjälper men som exempel så kan jag nämna att min GAD är så kraftig att jag regelbundet får motorikproblem av det. När det varit som värst så har jag inte fått på mig kalsonger eller byxor själv på grund av att jag totalt tappat motoriken.
Det låter knäppt men jag har gjort en massa tester (var först bombsäker på ALS), läkarna har ingen förklaring men har satt LPT på mig när jag inte kunnat sätta mig ner i soffan i väntrummet.
Däremot fungerar starka ångestdämpande som magi. Det tar alltid bort alla rörelseproblem jag har. Kan någon medicinskt kunnig komma med en hypotes om hur fan detta går till?
Ibland har jag haft så roligt att jag försökt gå på toa utomhus, och sedan i fem minuter försökt knäppa byxorna, och sedan när jag satte mig på pendeln så insåg jag att...oj, det är nu jag går på toa. Jag tappar liksom känseln också.
Det är skapligt jävla svårt att vara helt fri från bland"missbruk" med dessa problem.
Det är ärligt talat värre än att få panikångest. Första gången är panikångest värre men det går att hantera när man vet hur det är, för det går över relativt fort.
|