Citat:
Ursprungligen postat av Sverker
Det är en långsam utveckling. Jag tål inte fler träningspass i veckan utan att gå sönder. När jag går sönder påverkas träningen med att jag tränar runt skadan.
Jag hade min topp för 10 år sedan. Nu tränar jag på och är nöjd med det jag gör. Det är knappast några ökningar längre men att bara kunna ligga kvar på gamla träningsvikter känns bra och är motiverande.
Volymen ändrar jag inte så ofta. Jag behöver ofta 12 - 16 set på en muskelgrupp för att känna mig genomtränad. Förr i tiden körde jag de flesta seten tills det var stopp. Idag är enbart de 2 - 3 tyngsta seten i en övning till det blir stopp. Jag måste köra försiktigare i de första seten för att inte gå sönder.
För att bryta av träningen lägger jag in två perioder med fler reps varje år. Fler reps är 12 st istället för 4 - 10 rep. Jag har lite svårt att känna mig fokuserad och köra fler reps än 12 i en övning. Belastningen ska kännas och mjölksyran ska komma.
Vad jag ibland kan leka med är att öka tempot i träningspasset. Sänka från 70 - 80 minuter ned till 60 - 65 minuter. Känns OK och ofta påverkar det inte tränningsvikterna speciellt mycket.
|
Tränade du liknande när du gjorde mer ökningar i träningen?
Hade varit intressant att höra vilka träningsinsikter du gjort genom åren. Hade kanske kunnat spara mig som 25-årig både tid och skador genom att ta del av riktigt erfarna styrketränandes insikter.