[Diomedea exulans]

Min tur att skriva om ångest i ens journal...

Jag hade ett föredrag i skolan idag när jag var med om en jävligt märklig grej. När jag stod och försökte prata kände jag en klump i halsen, som om jag skulle börja gråta. Den fick rösten att börja darra, och den växte och ökade i styrka om vartannat; när den var som starkast så fick jag pausa och hosta till lite; "jag är lite torr i halsen" sa jag till och med vid ett tillfälle. Vid ett annat tillfälle tänkte jag "satans jävla skit, jag kommer börja gråta innan föredraget är slut". Men jag lyckades genomföra det, även om jag förkortade det jag skulle säga ganska mycket.

Mycket märkligt. Jag kände mig alltså inte ledsen per se, utan kände bara fysiskt att jag nästan inte kunde hålla mig från att gråta.

Jag har varit med om det i mildare variant några gånger det senaste året. Vilket är jättekonstigt, för jag har alltid kunnat vara superavslappnad framför publik förut. Har ju fan till och med testat stand-up... Konstigt utveckling att får mer scenskräck över tid, speciellt en bit efter 30... Blev samtidigt skraj eftersom vi har fler föredrag under kursen, kommer jag bryta ihop inför 20 pers på nåt av dem?!

Min syrra är rätt bra på sånt här (har bl a jobbat inom Kvinnojouren), så jag ringde henne och pratade om det medan jag promenerade hem. Började lipa nästan direkt när jag började prata om det, och sen gick jag där med luren mot örat och tårar strömmande ner för mina kinder mitt på blanka dan med folk gående runt mig.

Det var läskigt också för jag har tyckt att jag mått bra i vardagen, så detta kom lite som en blixt från klar himmel. Men innerst inne vetefan om jag mår så bra i vardagen heller, som jag klagat över ibland upplever jag min framtid som ytterst osäker. Med väldigt låga utsikter att få ens ett dåligt jobb, eller en tjej jag vill ha.

Min syrra hanterade det jättebra. Hon trodde inte, som jag misstänkte, att det var panikångest, utan en stressreaktion för att jag tagit på mig för mycket på sistone. Hjälpt föräldrar och grannar till dem trots att jag egentligen inte haft tid. Har helt enkelt gjort massor grejer trots att jag har tänkt "egentligen hinner jag inte".

Innan vi lade på fick syrran mig att lova att inte deffa mer denna termin, inte dricka kaffe efter kl 12, inte ta på mig något mer "jag borde egentligen inte göra detta för jag hinner inte", och att ringa studenthälsan.