Vet inte om sammanfattningen tar upp den psykiska biten. Men det jag minns mest av mitt VLCD-experiment var just det mentala. Jag blev jävligt kort i stubinen och allmänt otrevlig utan att riktigt märka det själv. Och besattheten av mat var ju inte sv denna värld. All ledig tid spenderades med läsa kokböcker, läsa matbloggar och kolla olika yotube-klipp. Inte så mycket gourmet, snarare mycket klipp som handlade om snabbmat, fet mat, onyttiga härligheter. En favorit var diners drive ins and dives som verkligen är epitetet av junk och comfort food.
När refeed kom ballade det ur totalt med otroliga mängder mat och en buk bokstavligt talat på bristningsgränsen varje gång. Jag blev egentligen ätstörd under denna perioden vilket jag verkligen inte har haft problem med varken innan eller efter VLCD. Ganska skrämmande men också lärorikt att få en liten glimt in i psyket hos en ätstörd individ.
Idag vet jag inte om jag hade orkat göra om något liknande, inte med ett fysiskt arbete. Vid stillasittande arbete hade det nog funkat. Och med helt annat upplägg för refeed baserat på nyttigare mat.
En aspekt är också att när jag gjorde min VLCD fanns det massa olika pwo med dmaa osv, absolut inte hälsosamt men det hjälpte definitivt en att orka jobba och träna.
|