[Exdiaq]

Hittade inget om det i gammelmedia, men hittade denna:

Ursprungligen postat av Mårten Schultz, SvD

Äcklet som norm för förbud

Lagstiftare har genom århundraden haft äcklet som norm. Vi kan ta Englands moderna historia som avstamp. I mitten av 1950-talet fanns det 1069 män i fängelse i England och Wales, dömda för samma sak. Brottet? De hade gjort sig skyldiga till ”homosexuella handlingar”.

Förbudet mot tillämpad homosexualitet är historiskt sett ett normaltillstånd. Homosexualitet, liksom till exempel tidelag, ansågs som moraliskt oacceptabelt, ett äckligt beteende. Äcklet har alltid, som Martha Nussbaum dissekerar i boken Disgust and Humanity, varit ett motiv till att förbjuda det som uppfattats som sexuellt avvikande.

Under 1900-talets mitt började attityden förändras. I England manifesterades de förändrade attityderna i den så kallade Wolfenden-rapporten, en lagstiftningsprodukt som föreslog att förbudet mot homosexuella handlingar borde upphävas.

Nu inställer sig kanske frågan: ”Vad kan ett 50 år gammalt lagförarbete från England bidra med i dagens diskussion om förbudslagstiftning och legitimitet?” Jo, Wolfenden-rapporten är inte vilket förarbete som helst. Den utgör startpunkten för vår tids mest kända debatt i frågan om vilka begränsningar som bör ställas upp för den politiska maktens möjligheter att förbjuda saker. På var sin sida i debatten stod rättsfilosofen Herbert Hart och domaren Lord Devlin.

Harts klassiskt liberala argument har präglat den västerländska synen på kriminalisering under de senaste 50 åren. Lagstiftaren kan förbjuda aktiviteter som skadar andra individer, men andra förbud – till exempel av aktiviteter som inte skadar någon men som anses äckliga – innebär otillåtna inskränkningar av människors frihet. Med andra ord: Vad vuxna frivilligt ägnar sig åt i sängkammaren har lagstiftaren inte med att göra. Ansåg Hart.

Lord Devlin intog motsatt inställning. Det finns en gräns för vad som kan tolereras även i privata sammanhang, menade Devlin, och den dras vid beteenden som möts med intolerans, indignation och – äckel. Homosexuella handlingar var ett angrepp på samhällets fundamentala moralitet. Det var därför nödvändigt att ingripa med förbud, för att säkerställa samhällets överlevnad.

Lord Devlin förlorade debatten med Hart. Inte bara det. Domaren ändrade sin inställning och blev med tiden en förespråkare för att Wolfenden-kommitténs förslag skulle realiseras. Devlins tidigare uppfattningar har därefter betraktats med misstro i sekulära rättsordningar.

Tills nu. Äcklet som norm för förbud har fått ett kraftigt uppsving under senare år. Motiven bakom Rysslands gay-fientliga lagar låter som ekon från Lord Devlin. Argumenten för det kommande svenska tidelagsförbudet har ofta präglats av äcklet. Times they’re a-changing back, för att parafrasera Bob Dylan. Det är dags att damma av Herbert Hart igen.

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och grundare av Juridikinstutet.se

Länk