Citat:
Ursprungligen postat av Tolkia
Det här hör man ofta just på Kolo; ev. handlar det om att folk vill övertyga sig själva om att deras problem inte är så farliga ändå, för så hårfin är inte gränsen. I regel brukar den egna funderingen "har jag en ätstörning?" komma bra mycket senare än själva ätstörningen (jämför alkoholmissbruk där det brukar se ut på liknande sätt; när personen själv börjar inse problemet har det funnits där en längre tid) så börjar man själv undra så är det ett rätt säkert tecken på att något inte är som det skall. Det finns ju också grader i ätstörningshelvetet; man går inte från fullt normal och välfungerande till svårt sjuk från en dag till en annan, utan det är en gradvis nedgång.
Har man regelrätta hetsätningsattacker när man upplever sig tappa kontrollen över vad man trycker i sig handlar det inte längre om att man "söker efter parametrar för att förbättra sina resultat"; då har man ju ett etablerat beteende som tydligt försämrar resultaten.
|
Citat:
Ursprungligen postat av Morty
Gränsen är passerad när drivet kommer från ångest.
|
Ni har absolut rätt båda två.
Jag menade inte att det rådde någon tvivel om att trådskaparen har problem. Det har han ju själv identifierat och uppenbarligen vill gör något åt, vilket är kanon (Alltså att han vill göra något åt det)
Ibland tycker jag bara vissa slänger lite lätt med ord som besatt, beroende, träningsnarkoman, hälsofreak m.m.
Tror många på mitt jobb tycker det om mig, bara för att jag planerar min träning och kost. Det lustiga är att samma personer som häcklar mig, kommer även och frågar om tränings- och kostråd, samt ger mig komplimanger om att jag är vältränad (Det sista kommer dock oftast fram när dom druckit lite
)
Jag önskar verkligen trådskaparen lycka till och hoppas han kan hitta en balans med livet, träning och kost.