[Ladugårdsdörr]

Som svar på TS frågeställning, och det från en som är som jag tidigare skrivit gravt socialt handikappad och totalt oförmögen att uppfatta de mest basala sociala koderna, så skulle jag nog säga att det går utmärkt att ha ett förhållande trots att man är töntig och oattraktiv, till och med få sig en drös med ungar.
Men för att ligga mycket (eller med många olika kvinnor) måste man nog vara alfa, om jag fattat saken rätt. Våldsam (om än för detta tillfället acceptabelt och på en rimlig nivå), överdrivet häftig och annat som jag nu kan känna en viss pinsamhet inför har förvånansvärt ofta lett till erövringar av damer (eller snarare blivit erövrad utan större motstånd av) jag normalt inte ska ha en chans på och inte ens komma på tanken att försöka ragga upp.
Notabelt är också att många som jag antar var alfa i tonåren och pippade för jämnan numera sitter ensamma, skilda, olyckliga och ibland också med någon form av missbruksproblematik. Däremot är töntarna lyckliga med sina kärnfamiljer.

Varför oroas dagens ungdom så mycket över det här? Är det den här knepiga boken "The game" och dess uppföljare som spökar?