Hej Kolozzeum!
Nu är det dags att bekänna färg efter år av smygsurfande på forumet.
En 24 år gammal Colombianska från Dalarna med ett livs genomgång av hela ätstörningsregistret ska hitta ett nytt sätt att leva med sin slitna kropp.
Jag har under årens lopp tränat alldeles för mycket och okvalitativt, ätit destruktivt och har således en del förslitningsskador både in- och utvärtes.
Svag grundfysik då jag fram till 16 års ålder i stort sett aldrig lyft någonting annat än godis och läskflaskor eller rört mig längre än till skafferiet. Har även aspergers och motorik därefter (har dock slitit hårt med balansträning med mera och förbättrat den en hel del) Vägde som mest över 100 pannor till 166 cm.
De senaste 8 åren har konstant varit underviktig i varierande allvarsgrad från sängläge/rullstol på sjukhus till ungefär som nu. Idag ligger jag precis på gränsen mellan under- och normalvikt enligt den förlegade och förkastliga mätskalan BMI.
Har med kalipermätning uppskattatat siffran 11,5 % kroppsfett.
(Det spelar egentligen ingen roll nu för jag ska sluta fokusera på hur kroppen mäts i siffror och istället hur den känns.)
Nu vill jag bli stark nåt så djävulskt och inte bara rent fysiskt.
Styrketräning är någonting jag har varit biten av i tre-fyra år men det är dags att bli lika bra i praktiken som i teorin. Seriöst!
Vill kunna göra chins, i alla fall en till att börja med, samt öka i basövningarna. En bättre, kanske rentav BRA allmänfysik är min dröm.
Nu kör vi journal och lite basic styrketräning och bra mat i tillräcklig mängd så får vi se vart det bär!
Aktuella PB:n
Mark: 85x1
Böj: 50x2
Bänk: 25x4 kg