|
Ok jag ska försöka vara så utförlig som möjligt här så jag inte misstolkas..'
Jag tycker inte riktigt skuggans historia är en effekt av positivt tänkande men jag är helt med på att positivt tänkande i stort sett är bra. Jag försöker tänka positivt när det gäller mig själv men det tar nog lite annat utlopp än för de flesta.
Med det sagt så kan man väl säga att delvis är min största (kommersiellt gångbara eller vad man ska säga) talang just att kritisera och analysera. Det är något jag gör på "allt" men oftast ger jag även någon sorts lösning och motivation. Problemet när jag gör det för folk jag inte känner/vet så mycket om är att jag då inte heller vet tillräckligt för att kunna ge de den motivation eller lösning på problemet.
Det betyder inte att jag inte ser problemet och påpekar det. Det är väl kanske problemet för mig isf, att jag borde lära mig att stfu oftare. Dock är det ju fortfarande "den jag är" och det är inte illa menat.
Så just den saken som kanske är min största talang (eller nåt), att se problem och fel i processer, handlingar, interaktioner etc. är även det de flesta ogillar mig för. Jag märker även att min "kritik" ofta tolkas som att gräva ned sig i orättvisor och what not vilket jag personligen inte tycker som mycket är fallet. Det som händer är att jag "inte ger mig" angående de fel jag tycker mig se och det gör ju antagligen inte den andra personen heller, skillnaden är att den andra personen (oftast) ser mig som grinig och omedgörlig. Jag klarar dock av att se personen skiljd från argumentationen vi just hade, även om det slutar med ett skyttegravskrig.
Så jag ser allt som oftast ut som en grinig och kritisk person vilket jag är på sätt och vis men jag är även väldigt snell och omtänksam och konstruktiv (mot andra mer än mig själv), problemet är att jag sällan vet tillräckligt om personer för att veta vad som får de att motiveras.
|