OK, i ljuset av följande inlägg:
Citat:
|
Ursprungligen postat av Lellan
Har bott åratal med personer som inte vet om jag gillar öl, vin, cider el vad jag gillar för typ av film, vilka drömmar och rädslor jag har osv.. Sånt som mina vänner vet. Men inte pojkvänner. Som att de inte noterat nåt om mig öht, utan mer att jag fyller en funktion. Det är ju lite skevt, och det syftar jag ändra på.
|
så förstår jag vad du menar. Det låter ju helt fruktansvärt. Jag hade aldrig accepterat det. +1 på skuggan om att lära känna varandra. Varför stannade du kvar?
Citat:
|
Ursprungligen postat av Lellan
ilket, om man tex bor ihop ngt år, slutar med att jag känner någon men fyller en funktion för denne - som inte känner mig. Vilket - i sin tur - kanske gett mig bilden av att jag ALDRIG vill vara sambo mer. 3 gånger 3 år m varje = nog. Har kännts pinsamt att ingen kommit ihåg min födelsedag el att köpa julklapp - småsaker javisst, men upprepade under år efter år = sanning. Sambos som inte kommer ihåg att jag bytt jobb, el vet ngt mer om mig än när vi träffades osv - då har jag ibland mörkat utåt för att det kännts så pinsamt.
(...)
Förknippar samboskap med en än större ensamhetskänsla och som att man bara finns för ngn annan, en stress att någon ska komma på hur osynlig man är och att inte ha kontroll över mitt eget liv. Börjar förstå mönstren allt mer nu känns det som, och vill inte upprepa dåliga.
|
Stackare. Jag förstår varför du resonerar som du gör. Jag lovar att det finns många där ute som är genuint intresserade av vem du är!
Men, samtidigt kanske du attraheras av såna som inte är intresserade av dig? Det visar din historia. Vad tror du att du kan behöva ändra på för att inte hamna i samma sits igen? Något du utstrålar när ni ses som behöver ändras, månne?