|
När man är snäll blir man utnyttjad och är man snäll är man oftast naiv.
-- Jockefoten
Hej Jockefoten!
Ja, faran är att man blir utnyttjad om man börjar vara snäll mot andra innan man lärt sig vara snäll mot sig själv.
Därför är det grymt om man först lär sig vara supersnäll mot sig själv, verkligen verkligen jättesnäll.
Om man först lär sig att känna efter i sitt eget hjärta vad som känns bra och riktigt och sen vågar leva efter den sanningen.
Då märker man snabbt när någon annan inte är så snäll tillbaka och då kan man säga ifrån, att vara snäll betyder inte att man behöver acceptera allt andra gör.
Tvärtom, att vara snäll på riktigt är att säga ifrån när det behövs! Då förstår förhoppningsvis den du talar med att de har gått över en gräns, och då lär de sig att inte utnyttja andra i framtiden också, helgrymt!
Kom på en grej nu när jag tänkte efter lite. Vart går egentligen gränsen för snäll och att helt allmänt visa respekt och artighet mot sina medmänniskor och de man möter ute i livet?
Att städa upp efter sig, komplimentera maten, tacka för hjälpen etc ser jag inte som "att vara snäll" utan som god uppfostran?
-- Jockefoten
Hej igen!
Fan vad grymt att du började fundera mer på detta, det behövs mer människor på vår jord som börjar tänka på vad snällhet egentligen är.
Det du kallar god uppfostran kan vara både och. Antingen gör man det bara för att man lärt sig att det är så man ska göra, eller så kan man tacka för hjälpen eller komplimentera maten för att man verkligen vill vara snäll och förmedla en bra känsla till den andra personen. Så det beror på!
Det viktigaste är att vi INTE sätter "god uppfostran" framför snällhet. Det vill säga att vi låter bli att göra det som vi egentligen tycker är rätt och riktigt för att det går emot vad som är "socialt acceptabelt" i det läget. Man måste våga säga ifrån och stå för det som känns rätt i ens hjärta!
|