Citat:
Ursprungligen postat av Tolkia
Det var så oskuldsfullt att det nästan var rart, faktiskt. Folk ljuger om de oviktigaste skitsaker.
Jag undrar ju, om det är barnbarn-slagga-i-lägenhet-alternativet som är det sanna, vad tanten sade till barnbarnet (eller vem som nu slaggat där)? Förespeglades att hon disponerade lägenheten fritt, eller har vi en konspiration (i båda fallen fortfarande så korkat att det inte går att beskriva att inte städa upp efter sig)? 
Är tanten smart väljer hon att berätta sanningen; det är ju egentligen mindre skämmigt att berätta att man tjyvlånat (ut) en lägenhet och inte hunnit städa än att ljuga ihop dödens mest genomskinliga ursäkt. Winter kan då visa sin andliga storhet genom att låta udda vara jämnt och härigenom samla glödande kol på sin grannes huvud. Skammen tanten får återuppleva varje gång hon ser sin unga granne i trappan är med stor säkerhet ett både kännbart och långvarigt straff.
Winter: Vad sade dina föräldrar när du berättade det (jag fick en vision av hur min egen far skulle ha roidat loss om det varit jag och min lägenhet  )? |
En person som kan med att göra det hon gjort kommer inte att känna skam för det inträffade. Tyvärr.
Jag är själv ingen vän av hämndprinciper, men i detta fall hade jag satt upp en lapp i trapphuset med följande text:
Hej NN
När du olovandes bodde i min lägenhet - då jag var bortrest under helgerna - så glömde du lite grejer, bl.a. en film och vissa husgeråd. Om du vill ha tillbaka din tyska läderporr, kastrullen, skeden (som du av någon anledning har eldat under?) och din clownperuk så hör av dig snarast.
Vänliga hälsningar
NN