[JonasTL]

Detta är mitt upplägg och min teori.

För att öka kontinuerligt i styrka är motståndsprogression viktigt, d.v.s. att höja arbetsvikten för att göra musklerna ovana vid det nya motståndet och kompensera med hypertrofi. Det är dock lätt att fastna på en vikt om man t.ex. lägger på för mycket vikt eller vid fel tillfällen.

Överdrivet exempel: är progressionen 10 kg i bänkpress varje gång man lägger på mer vikt, kommer man förr eller senare stanna i utvecklingen, då kroppen vant sig alltför mycket vid arbetsvikten för märkbar hypertrofi, och nästa progressionssteg, 10 kg tyngre, är för tungt.

Det gäller alltså att hitta en balans, där man kan lägga på mer tillräckligt ofta för att ge musklerna stryk, men ändå så lite att de hinner med att växa ikapp motståndet.

När man deffar/ligger på kaloriunderskott finns det ofta några övningar man känner att man ökar i, eller orkar lägga på mer arbetsvikt på. Denna ökade arbetsvikt tror jag, man bör spara till bulkperioden, då en ökad arbetsvikt under kaloriunderskott knappt kommer ge någon hypertrofi (om inte under extremt gynnsamma förhållanden, om man t.ex. är extremt fet eller dopad). Risken finns då bara att kroppen vänjer sig vid en tyngre arbetsvikt, men inte bygger tillräckligt med muskelmassa, och man kommer då lättare att hamna på en platå nästa gång man försöker lägga på ytterligare.

Man bör därför låta vikterna vara oförändrade under deff, låta dem vänja sig vid samma vikt, och endast lägga på mer vikt under bulk.

Vilka tänker så här mer än mig? Ris eller ros, felaktigheter?