[z_bumbi]

Ursprungligen postat av sweetkarolina

Har lite funderingar som jag önskar dela med mig av...

1. Styrkelyft o viktnedgång.
Hur kommer det sig att SL:are så ofta verkar spana i viktklasserna under för att öka sina framgångar, istället för att försöka öka sina resultat? Jag tror hittills inte jag stött på en nybörjare, som någon gång under sina första tävlingar inte funderat eller försökt banta sig till en "lättare" klass. Trots att den lättare klassen kanske bjöd på mer motstånd än den tyngre... Jag har själv gjort den tabben, själv bantade jag ner mig från 58 till 56 (för att gå i 56:an på BP-DM) trots att svenska j-rekordet i 56:an var betydligt högre, och jag missade det med en 2,5:a (hade jag vägt över hade jag slagit rekord däremot)
Om man tänker sig att man ska hålla på med sporten en längre tid, så finns det inget hållbart med att begränsa sig till en viss klass. Att öka i muskler o kroppsvikt är väl det vi lyftare är ute efter, när vi sliter i gymmet?
Sen finns tanken att fett är onödigt, plocka några kg fluff gör inget för muskelmassan... Det måhända att man kan ta bort fett utan att tappa muskler, men vad är det som säger att fett är onödigt på en lyftare? Jag är av åsikten att ett hälsosamt lager fett på kroppen är bra, inte minst för att fylla dräkter/tröjor med... Sen är fördelen att få ställa sig på vågen mätt med fyllda lager vätskta o glykogen i kroppen större än många tror. Speciellt för en nybörjare, som kanske lätt bantar för mycket eller fel...

2. Högst ingångsvikt = bäst?
En annan observation, framförallt på nybörjarna runt omkring mig, har jag gjort runt ingångsvikterna. Det verkar som att många tänker att det är ingångsvikterna som man vinner tävlingen på. Ju högre ingång man sätter, desto bättre är man? Men om man går in på max, vad fan ska man ha 2:a o 3:e lyftet till?
Det finns dessutom en tanke, att har man en gång lyft en vikt på träning, då sätter man det i ingång. För man kan ju inte bomma en vikt man gjort tidigare? (Även om det kanske är många kg "tävlingspers" man sätter.) Ska man inte sätta en ingångsvikt som gör att man har energi kvar till två lyft till?
Ta Magnus Önerud som exempel, han har gjort 391 på tävling (o runt 400 på träning tror jag) men går in runt 350-360. Varför då, det är ju 50 kg under hans kapacitet? Han kunde ju lika gärna gå 390 varje gång, eller iaf 380 (för att säkra..) Eller har han en tanke att klara fler lyft än ingången kanske?

+257^58