Håller jag på att bli tokig?
 

Hej!
Jag fick en tankeställare efter jag lånat 4 böcker om näringslära och bodybuilding på biblioteket då frågade jag spontant min käre mor.

-Tycker du att jag blivit fanatisk?
-Ja, det tycker jag och det oroar mig.

Det slog mig när jag tänkte mer på det.
90% av min tankar under dagen handlar om proteinpulver, hantelpressar och dragremmar. Kom på mig själv med att sitta och rita kreatinburkar på matten. Allt jag gör är för att träningen ska bli bra. Jag ärr lite rädd för att det gått till överdrift...jag är ju trots allt bara 16. :(

Finns det någon mer här som grävt ner i träningsläre träsket totalt? Som föredrar gymmet före fyllefester etc?

Känner mig så anabol och ensam... *cry*

Låter väl mer som att du är uttråkad än som något annat ... Själv ritade ag hästar. ;)
Hur länge har du tränat?

Nu skall jag låta som den kärring jag är: Jag tror att du har lösningen här: "jag är ju trots allt bara 16". NO offense, men det mesta kan lätt bli lite överdrivet i den åldern; särskilt i början. :D
Finns väl få saker som man INTE föredrar framför fyllefester. Fyllefester SUGER - hitta på något roligare!

Det är ingen fara, så fort du får din första ordentliga skada så kommer du tröttna och lägga ner träningen helt. Händer de flesta som är som dig =)

Jag tror många är lite överdrivet fanatiska första året eller så. Sen när ökningarna kommer långsammare så inser man att man inte kan lägga livet på hyllan tills man blir grovf, för risken finns att den dagen aldrig kommer, eller att man är gammal när man når den. Bara du inte gör något som är svårt att ändra på i efterhand, som hoppar av skolan eller börjar äta skumma piller, så är det nog ingen fara.

Ähh, ju tidigare du inser att träningen bara är ett sjuhelvetes roligt komplement till resten av livet desto fortare blir du "normal" igen.

Antar att du tränat kanske 6 månader? Varför är det dåligt att föredra gymet framför att bli full? Seriöst tror ja inte ens du har nåt problem.

Sen är det bara bra att planera sin träning och allt runtomkring träningen.

Äh bara att vänja sig...men gör nåt skoj av det.

shit ta det lugnt med träningen och alla tankar runt den annars kommer du hata träning när du blir äldre...

Haha, rita kreatin burkar...Härligt !


Själv så ritar jag alltid mig själv på scen, på podiet, plats nr 3..

Var väl ganska lik dig när jag var runt 15-16 men kan med ganska stor säkerhet säga att allting ändras mer eller mindre i den här åldern. Finns många andra roliga saker som du säkerligen kommer göra än att bara träna.

svar nej, utan ägna 100% av din lediga tid till träning! *flex*

så slipper du tänka på de där hemska kvinnorna som gör en smått tokig när de rör till ens liv *grr27*

Tycker att grym dedikation är bra. Det krävs om man vill bli bäst. Läs allt du kommer över o lär dig ALLT. Om du får andra intressen senare har du all kunskap du behöver o behöver inte lägga tid på någonting annat än att TRÄNA. Byggning o mat o alltihop kan lätt bli ett intresse, och har man inget sådant sedan innan är det hur bra som helst att få något som man verkligen finner exalterande och intressant. Det stärker självbilden, mina vänner.

EDIT: Min 411:e post *whoho*

Hehhehe de där känner man ju igen :D ja hade kassajobb när ja va som mest fanatisk= mkt dötid spenderande me bara sina egna tankar, riktigt scary att de ENDA ja i stort sett tänkte på va träning och de som hör där till *flex* men de gick över, ja tror många, inte alla dock, tröttnar rätt fort på den fanatiska fasen =)

Tror de kan va bra på ett sätt att få va lite fanatisk me vissa grejjer i livet, under kortare perioder, för man lär sej en jäävla massa ju mer intresserad/fanatisk man är =) man lär sej om både de man är fanatisk i och mkt om sejsjälv :thumbup:

Men såfort de fanatiska börjar påverka ens övriga liv negativt, det sociala tex eller jobb/skola så ska man passa sej noga... :nono:

Det är viktigt med dedikation när det gäller träning, speciellt om man siktar lite högre än att bara försöka få fram rutorna till sommaren. Jag är så "fanatisk" jag kan utan att låta det gå ut över vänner och jobb.

kan tilllägga att omgivning inklusive föräldrar faktiskt vänjer sig så smånigom. Min morsa (50 bast) trodde att jag börjat knarka när jag köpte mitt första protein pulver för ca 1,5 år sedan. Hon var även väldigt orolig för att jag började se "konstig" ut. Nu förtiden så käkar hon själv pulver, hon lagar "optimal muskelbyggande mat" just för att den ska va "anabol" och inte god i första hand. Igår kollade vi på pumping iron tillsammans. Hon hävde ur sig saker som "Franco har en bättre rygg än Arnold" och "varför har Arnold så små ben?"

Morsan är grymm! :hbang:

Omgivning vänjer sig, var så säker!

:bow: