Husdjur avlider. Stannar du hemma?
 

Läste en tråd på ett annat forum där en person valt att sjukskriva sig från arbetet p.g.a personens katt hade dött.

Är det något ni hade gjort om ert husdjur hade avlidit?

Vi förutsätter att eventuella bestyr med dödsfallet inte påverkar din faktiska möjlighet att ta dig till jobbet. Att din idiot ponny blev överkörd på E20 och du behöver spendera dagen med att skrapa upp den är alltså inte aktuellt här.

Ett (eller flera) husdjur dör, är det ok att sjukskriva sig enligt er?

För min egen del så har jag inte och kommer inte sjukskriva mig för en sådan anledning.
Anser inte att det är skälig anledning att stanna hemma men jag hade inte brytt mig nämnvärt om en kollega gjort så om inte personens insats på jobbet var akut nödvändig.

lol. Nej. Arbeit macht frei.

Nej

Man får vara ödmjuk inför att folk värderar olika saker i livet. Vet folk som lever med enbart ett husdjur eller två. Husdjuren är ju som deras barn typ, och jag får ont i magen när jag ens tänker på hur de personerna skulle må om husdjuren dog.

Klart som fan de ska kunna ta nån eller några dagar bort från jobbet om det händer. Folk gör ändå saker på arbetstid lite hela tiden, går på lägenhetsvisning, tar halvdag nån fredag när de ska iväg osv. Då är detta en 100ggr mer rimlig anledning imo!

Kärringfasoner

Veklingen i fråga startade tråden på Sweclockers btw.

Sjukskrivning är uteslutet. Om det inte handlar om några praktiska bestyr så begär jag inte någon ledighet heller.

Katt? Nej. Hund? Ja.

Självklart, vissa undantag.

Självklart. En dag är ingen dag. Har man levt med ett djur i ett antal år så är den nära familjemedlem.

Max en dag är ok, oavsett djur i min mening.

Hund är ok att sjukskriva sig för. Även brukshund, inte bara sällskapshund. Har svårt att tänka mig att man kan sörja en häst, katt, höns eller guldfisk osv.

Dödade en kyckling för tre dagar sedan, gick till jobbet dagen efter.

Vem fan täcks ringa till arvetsgivaren och säga att hunden dog

Så hade jag förmodligen med sagt innan min nu avlidne katt som blev 12 år. Den var nog så nära en katt kan komma en hund personlighetsmässigt, fast med självständigheten och renligheten som hundar saknar.
Hon sov sked med mig nästan varje natt de sista 10 åren, var pratig som attan, kom alltid springandes och mötte mig när jag kom hem, lyssnade på sitt namn som en hund och jag kunde inte sätta eller lägga mig ner utan att hon kom och la sig på mig.
Det var minst sagt en tuff period efter att hon fick somna in p.g.a. cancer, faktiskt tuffare än när jag har förlorat släktingar som jag har stått relativt nära under hela mitt liv. Detta var 2 år sedan och det kommer fortfarande stunder när jag gråter över henne. Jag sjukskrev mig dock inte, men om jag då hade haft ett jobb där jag hade behövt framstå som glad och vara social med exempelvis kunder så hade jag nog behövt göra det de första dagarna.