Allt vanligare att kategoriskt avfärda andra?
 

Kommunist, vegan-idiot, din vita KRENGTA man, feministextremist, grå-sousse, borgarsvin, ahh din dumma statist, din förbannade liberal m.m.

Jag upplever att det blir allt vanligare att kategoriskt avfärda andra. Motparten använder något/några nyckelord eller berör ett visst ämne och blir på direkten placerad i ett fack med där man tycker så, så och så. Därmed basta!

Närmast till hands är SD och anti-SD, vilket också var det som fick mig att starta den här tråden då jag inte vill hänge mig något någon av dessa parter, men ändå gång på gång rent kategoriskt blir det beroende på vem jag pratar med. Senast var det en författare, konsult och föreläsare som lever på att kunna iaktta olika paradigmer, när/var/hur/varför dessa skiftar. Han har, utifrån jag sett/läst/hört, en enastående förmåga att verkligen tänka utanför boxen.


Detta utspelade sig på Facebook

Jag vet med mig att jag själv är lika god kålsupare periodvis inom vissa ämnen. Men att den här personen skulle falla in i något sådant trodde jag verkligen inte.

Vad tycker ni själva? Blir det allt mer hätskt och är det allt mer populärt att kategoriskt avfärda andra personer för att man är trött på en viss gruppering? Kan det få några konsekvenser?

Jag tycker att alla reaktioner på internet har blivit reflexmässiga. Alla vill vara först med sina åsikter. Istället för att läsa boken har man kollat recensionerna, eller bara sett omslaget.

Jo det känns som att allting blir mer kategoriskt och förståelsen bara minskar och minskar.

Facebook?

Ja, Facebook.

Kan säga att det hänt mig i "verkliga" livet också, om än inte alls i samma utsträckning. Förmodligen för att det sker öga mot öga och inte genom en skärm.

Japp. Jag är nog värsta sortens avfärdare. Främst för att det är roligt att placera folk i fack. Konsekvenser i stort ger det säkerligen, men även för individen. Om man själv avfärdar andra människor och åsikter och själv blir bemött likadant så köper man färdiga paketlösningar på allt och låter någon annan tänka åt en.

Jag vet inte. Jag tycker att det är lite svårt att analysera livet enbart baserat på hur folk beter sig på Facebook. Å andra sidan säger väl det, d.v.s att vad man gör på Facebook blivit så definierande, också något om samhället/livet. Mitt intryck är att det finns mycket som man gör, och som man "skall" göra på Facebook för att markera sin tillhörighet till vissa grupper (eller sin rätt att tillhöra dem) och sin status i olika sammanhang; lite som en avancerad version av att ha rätt märke på jeansen när jag var i tonåren.

För två kategorier är avfärdande vanligare än för andra.

För det första finns en viss typ av människor som är svartvita. De anser att de har rätt i vad de tycker, och att alla andra har fel. Jag är inte övertygad om att människorna i den kategorin ökat.

För det andra gäller det åsikter som är politiskt korrekta. Dessa är delvis kulturellt betingade. Man får inte uttala sig i positiva eller ens neutrala ordalag om vissa företeelser, t.ex rasism eller pedofili. Detta är så "kulturellt" rotat att den som uttalar sig positivt eller neutralt om Sverigedemokraterna (som ju har haft och säkert har) vissa inslag av rasism lätt kan avfärdas. Detsamma gäller om man vill diskutera t.ex invandring på ett sakligt men kanske kritiskt sätt. Detta kan mycket väl väcka starka reaktioner hos motparten i diskussionen, som då lätt kan avfärda en som rasist, fastän ens åsikter inte nödvändigtvis behöver vara rasistiska.

Somliga företeelser har lyckats få en kulturellt rotad historisk negativ stämpel. Säg något positivt om Adolf Hitler, och halva(?) västvärlden ställer sig upp och avfärdar en som en man, utan att lyssna på det man har att säga.

Båda dessa kategorier av avfärdande bygger på att avfärdaren har mycket starka känslomässiga värderingar i ämnet. Då resulterar känslorna i att man avfärdar istället för att kunna diskutera och argumentera sakligt.

Jag tror nog att dessa avfärdare snarare minskat än ökat i antal. Men de märks bättre än förr, därför att det finns flera som uttalar avvikande åsikter.

Jag tycker det är extremt tröttsamt att alla ska tycka om allting, ofta ämnen som man inte ens själv inser att man har en väldigt begränsad förståelse för.

När alla har en åsikt om allting väljer man (jag) sina strider bättre, för att man (jag) inte orkar med allt jäkla tyckande.

Olegh : Var går gränsen för hur mycket kunskap man ska ha för att kunna ha en åsikt. Det är mycket svårt att veta allt inom ett ämne. Och vet man mycket kan det hända att man har en mera nýanserad syn, det kan finnas åtskilliga helt olika synpunkter inom ämnet.

Det är ofta just i de frågor vi har mycket åsikter men lite kunskap vi är beredda att strida som hårdast för våra åsikter.

Har inte märkt av detta fenomen särskilt mycket. Däremot när man råkar titta in på t.ex. diskussioner på internet (kolo et al) så verkar det vara så. Kanske är det bara ett internetfenomen.

Jag skulle skriva något om svartvita och att unga och mindre intelligenta människor tänker så, men stahlberg kommer som vanligt in och analyserar det klockrent.

Det finns givetvis inget specifikt lägsta kunskapskrav. Grundproblemet är bristen på självinsikt för hur bra/dåligt ens ställningstaganden är underbyggda.

Man måste ju ha en stark åsikt om allt idag:) Man framstår som antingen feg eller dum om man inte på 5sek är beredd att försvara sin ståndpunkt i alla frågor som finns.

Beror väl helt och hållet på vad som diskuteras. Inom naturvetenskapliga ämnen är det betydligt enklare att särskilja dåligt underbyggda ställningstaganden från rena meningsskiljaktigheter. Medan inom många ämnen i humaniora och/eller samhällsvetenskap är det svårare, om inte nästintill omöjligt.