Storstadsfolk - hur mår ni?
 

Rubrik sådär, jag vet.
Försöker göra en lång historia kort. Med storstadsfolk hämtar jag min erfarenhet från Stockholm där jag är uppväxt, men jag kan tänka mig att det kanske även rör våra två andra stora städer.

På senare år har jag bott i och besökt en del något mindre städer och jag känner att jag trivs bättre där. Men ibland när jag besöker mina föräldrar i Stockholm så känner jag att jag inte riktigt kan vara mig själv på samma sätt.
Känner alltid av såna dåliga energier när jag är i Stockholm. Att åka tunnelbana kan ibland vara jobbigt. Jag vet inte om jag vill tillskriva det den stora folkmassan enbart.
Men det känns verkligen som omgivningen är så annorlunda. Har de så dåligt självförtroende eller vad är grejen? antingen är man en arrogant hipsters som vägrar flytta på sig när de ser att man ska fram, eller den andra typen av folk som alltid bemöter än med en tillsynes arg blick. Okej detta är en jävligt grov generalisering och gäller ju såklart inte alla men,

tror ni att det är jag som skapar dessa energier jag känner själv eller är någon beredd att hålla med mig?

Tja, du kanske tillhör den lilla grupp som verkligen gillar småstäder... Jag vågar dock påstå att de flesta människor trivs bättre i större städer. Att bo kvar i sin gamla håla är som att bo kvar med en misshandlande partner. Jävla fucking Kukåmål, säger jag.

Normalt folk är väl överlag trevligare mot varandra om det är stor risk att man kommer träffas fler gånger.
Själv har jag väldigt svårt för storstäder pga allt jävla oväsen och mongon som man måste dras med i lokaltrafik etc, men att bo kvar i småstaden man är uppväxt i är inte direkt lockande. Hellre flytta till en annan småstad där man slipper alla idioter som man stört sig på sen högstadiet.

stress, reklam, ytlighet, avgaser, betong, skräp, dålig luft, trängsel, fåfänga.

nej jag håller med TS, jag kopplar av på ett helt annat sätt när jag bott på mindre orter än stockholm. min plan är att dra när jag är klar med mina studier.

ge mig mer natur, djur, ytor, avslappnade människor och allmän ren harmoni damnit.

Jo, jag vet folk i mindre städer som bara vill därifrån. Städer som jag besökt och som jag klassade som något mindre (men som faktiskt inte är jättesmå) är t.ex. Västerås, Örebro, Uppsala, Norrköping m.fl.
Förmodligen har det kanske mer mer hur man är som person. Jag är ju lite smått försynt emellanåt och har aldrig ett behov av att hävda mig ständigt.

Bor idag i Uppsala och där känner man inte alla men tycker folket är trevligare. Fast det är nog som du säger för de jag känner i Uppsala säger samma sak om mindre ställen.
Lokaltrafiken kan vara riktigt jobbig emellanåt, men ibland kan man stöta på lite skönt folk.

Yeeey, precis vad jag känner. Antar att vissa gillar det du beskrev som dåliga saker. Menar folk är så fåfänga vilket iofs inte behöver vara negativt men jag tycker att en stor del av mångas fåfänga bygger på dåligt självförtroende.

Jag upplever ingen skillnad alls mellan uppsala och stockholm. Kanske om man bara hänger i studentkretsar, men bland vanligt folk är det samma sak.

*cupid*

Gillar storstäder. Ju större desto bättre.

+1

De flesta från Stockholm är ju inte ens från Stockholm.

Om man tycker att storstäder endast består av stress och betong så kanske man borde ta med sig en stor filt, en brud och nått att äta samt dricka (läsk?) och bege sig till en av alla parker/sjöar/ängar/YouNameIt och koppla av då.
Ofta blir det så stressigt som man gör det till. Det finns gott om grönområden överallt kring Stockholm (Och andra storstäder).

Gillar inte Stockholm. Är från en extremt liten håla (som jag inte längtar tillbaka till). Uppsala är för mig perfekt medan Stockholm är alldeles för trångbott och bökigt.
Det verkar som att de flesta trivs bäst i en stad som är ett par storlekar större än den de växte upp i. Jag har hört många stockholmare prata om att flytta till en s.k. "riktig storstad" t.ex. New York då de anser Stockholm vara gör litet något som är helt främmande för mig dom anser Stockholm vara alldeles för stort, trångt och bökigt.

Det blir svårt att prata om sådant som grönområden med stockholmare då man har helt olika referensramar för vad som är ett avslappnande grönområde. Stockholmare verkar ibland tycka att en handfull träd och lite gräs är fullt tillräckligt och att det är lite folk så länge man inte trängs. Kommer man från en liten byggd med naturen runt knuten där man är van att kunna vandra runt ensam i naturen en hel dag utan att möta på människor har man en helt annan syn på vad som är avskilt och avslappnande.

Jag är från GBG, men jag älskar småstäder, sådana där små hålor man passerar när man skall åka någonstans med bil eller tåg. Tät skog emellan orterna, en ica, en bensinmack, en industri och några hus. Idylliskt, pittoreskt, få invandrare.

Uppväxt i norra Sthlm, pluggade i Linköping, det var som en bondhåla som var stendöd utanför studentlivet. Hade aldrig kunnat tänka mig att bo där. Tillbaks och jobbade i Sthlm efter studier, bosatte mig i Solna. Mådde väl helt OK där, men generellt tyckte jag det hände för lite. Nu bor jag i en riktig storstad och trivs och mår bättre än någonsin.