Vår dikttråd.
 

Vi tillsammans har valt att belöna oss med en dikttråd att njuta av varandras intellektuella kreativa banor längs hjärnans gröna labyrinter av förlorade tankar i.

Morgonrodnad och information i en kort episod ur en epos om en sen vårmorgon i New York

Orden följer ett spår mot det fulländade. Det är som att knäppa upp din behå och låta morgonrodnaden lättas mot den kyliga luften, din varma bleka axel, din varma bleka blåljust belysta axel som talar om för mig att New York's morgon har belönat oss med ljus.

Dugnad
Jag ger dig en lätt klapp på kinden, som att tala om för dig att det inte duger.

Funktionen i relationen är störd, av utomvarande faktorer utom vår påverkningsförmåga, lilla gumman ser du inte hur havet bryter mot den korta kuststräckans enda fyr.

Smedbyvägen
dig glömde vi, vi är ensamma.

Vintern är karg
Jag är så jävla arg!!

EKG, va e de?
E som i ensamhet erosion och erotik
K som i k-pist kalmar eller ku klux klan
Och G som i Gurra G, i JUST-D som i desivon
Och P som i skum, man har i slidan när man är klar
Och i stjärten om man är karl
Men EKG, va e de?

En snusdosas memoarer:

Min livscirkel är blott en månad, kall och trygg i en kyldisk. Bröder & systrar väntar på ett hem. En varm närvaro sliter mig från min familj. Jag bryts med våld och försvinner bit för bit. Mitt innersta gröps ut, tomheten fyller mig. Jag är blott ett skal av mitt forna jag.

Jag mötte en man igår. Han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand och bad mig sitta ner. Han sade att han vandrat från Smygehuk, och att han kommit för att fisa mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en tiotusendels sekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta förde han dem närmare och närmare mig; precis så nära att hans ringmuskel nästintill snuddade vid min vibrerande nästipp. Sedan låg vi så i flera minuter och bara andades. Och sedan fes han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick och när jag vaknade igen då var han försvunnen. Jag tror mig ibland se honom komma gående längs landsvägen, tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind. Men han är borta, borta likt en vind.

Jag kallar denhär discobyggarens klagan:

Ack, en gång på en kalsongkartong!