| shadowfire |
2013-05-18 21:00 |
Kan bara säga att stoltheten är ett faktum ikväll.
33 löparpass tror jag att det blev totalt, där jag under första passet var ett riktigt vrak. Jag flåsade, flämtade, dreglade, hade maxpuls och såg mest ut som en fördärvad blodhund ihop med Poxeman o 944RS.
32 pass senare springer jag en halvmara och har inte ens ont någonstans efteråt. Jag som ändå sa vid årsskiftet att "jag kommer ändå aldrig springa längre än kanske 12 km, varför skulle jag vilja det? Räcker med hyffsad kondis på milen." Det visar ju hur enormt man kan utvecklas på relativt liten insats.
Känslan att överträffa sig själv och chocka sig själv är helt fantastisk. Jag kommer dock, helt ärligt att nöja mig med kanske typ ett sådant här event om året eller så med sub 2 tim som en målsättning. Då har jag en "ok" allmänkondis. Jag kommer inte att sikta på längre distanser, för det kommer att kräva att jag slutar renovera och/eller ger upp styrketräningen för att ge plats för mer konditionsträning. Nono.
Ett par lessons learned:
- Jag måste fundera på en strategi med matintag på tävlingsdagen. Har så mycket fjärilar i magen så jag har svårt att äta överlag och jag har noll aptit på morgonen. Kanske kliva upp dyngtidigt och se till att bli skithungrig och äta en braklunch tidigt? Känslan att stå 20 min före start o känna hur magen kurrar för att 45 minuter tidigare ha varit proppmätt var inte kul.
- Magproblemen var inte roliga överlag. Fick sitta på gräsmattan ett tag efter mål framåthukad för att få kramperna att släppa. Problemen kom redan efter vätskeintagen med vatten. Hade svårt att dricka, sprang o rapade o mådde dåligt kilometern efter varje vätskekontroll. Efter halva loppet sket jag i att dricka o mer sköljde munnen bara och försökte kyla mig själv istället. Tog dock någon mugg sportdryck för att få lite sockerkänsla, men den var bannemig inte bra. Många rapar o uppstötningar o hicka o grejs vart det. Minns en gångtunnel på väg mot botaniska där Jimmy sa att tempot var bra. Tempot var inga problem, att svälja ner tarmsystemet igen var det däremot!
- Tejpa nipplarna var klokt, ingen känning alls på dem. Att inte raka håren på/runt vårtgårdarna innan var en miss. Det mest smärtande på hela tävlingseventet var att dra bort leukoplasten. Fick typ bita i skrivbordet hemma för att kunna dra bort dem. AAAAJ
- Fotvården som jag gjorde igår gjorde verkligen susen. Klippa naglar, fila, och smorde in delar där jag vet att jag brukar kunna få skavsår. Lindade in fötterna så de fick suga åt sig av den där blåa salvan vad den nu heter under natten. Vaknade med babyfötter typ. Inte en blånagel, inte en blåsa. Win!
- Pulsklocka, dock utan pulsband, men att få hjälp med tid/tempo från GPS är ett måste för min del. Utan den = inget varv sub 2 tim.
|