![]() |
Citat:
|
Citat:
Citat:
|
Citat:
Huruvida man står ut med en mullig partner eller ej är precis just det som är mitt huvudbry just nu, då jag träffat en person som egentligen faller utanför mina fysiska preferenser, men som på precis alla andra punkter verkar matcha exakt vad jag söker (och tvärtom). Så för mig personligen är frågan i allra högsta grad relevant. Citat:
|
Citat:
Men ok, min syn på saken: De personer jag har blivit förälskad i har varierat från sub-60 kg speta till +115 kg. Jag har tyckt att de varit superfina allihop. Därför har jag svårt att fatta problemet. Om hon exakt passar kravspecen på allt utom några extra kilon tror jag att du hittar på anledningar att inte orka bli tillräckligt intresserad. |
Bra svar av mini.
Det som jag tror är både ditt och Mikaels problem är att ni verkar tro att ni ska bli sådär Hollywoodförälskade med allt som hör till, men det är tyvärr inte så det funkar. Om du själv inte bryr dig om ifall hon är lite mullig eller ej, är du emot det för att eventuella kompisar ska påpeka att hon är det? |
Citat:
Grejen är att man flyttar fokus genom åren. Supertight kropp låter så jävla pubertalt, om man kanske ser ett livslångt förhållande framför sig. De inre kvaliteterna håller i allmänhet, men kroppen? |
Citat:
Grundvärderingar, fas i livet, syn på viktiga saker i en relation och sånt kvittar för mig om man har ngn slags kemi, klickar i umgänget liksom, har jäkligt roligt, typ går igång mentalt osv på varandra.. Då ser jag inga hinder inte ens de som finns, eftersom känslan av personen, tillvaron när man ses är det som gör att jag dras dit. Inget av det logiska du nämnde har spelat in för mig då. Iom att jag så sällan blir kär kanske det är ngn produkt av att jag inte har råd med de kraven när klicket behagar infalla sig, så sällan som det sker. Kanske har jag för lätt att uppskatta andra, gillar folk för lätt att tokgilla ngn knappt händer. Ibland undrar jag nästan om jag inte kan gå igång och klicka rejält med någon som inte gör mig konfunderad, som det finns praktiskt "rätt" förutsättningar för ngt sunt hållbart. Skulle gärna känna att de saker du nämner måste till, men gör verkligen inte det. Hellre någon jag inte förstår mig på men skapar magi med, frågan är om jag inte kan skapa magi med någon med alla de där förutsättningarna.. kanske har fått för mig det, en självuppfyllande profetsia. Även fast man tror man vet vad man vill ha är det bara den där magin som får mig på fall.. Vill ju inte hitta ngn att kunna leva med, det enda som känns "riktigt" är när det känns som ngn man inte kan leva utan. Skuggans sätt låter i mina öron som goda förutsättningar för att hitta ngt hållbart, bra och utvecklande..? Så vill gärna fungera likadant, hur gör man? *popcorn* |
Citat:
|
Citat:
|
Citat:
Om jag nu är torsk på det fetstilta, inget annat duger, så fine, då lever jag hellre själv. Men faktum är, att det ju händer ibland och har upplevt att det kan skapa en grundläggande känsla som tyvärr kan vara destruktiv för en. En känsla av att man är vid personens sida "no matter what" om det så tom skulle bli destruktivt. Vore trevligt om det fanns bot mot det, om man kan lära sig bara gå igång på personer med samma värderingar etc? Har ju no probs med yttre grejer, attraktion går djupare än så. Citat:
|
Citat:
Att kunna välja bort destruktiva relationer tror jag handlar om att kunna ta ansvar för sig själv. Du behöver inte lära dig av med att attraheras av idioter. Du behöver dock undvika att inleda relationer med dem. Det tror jag iofs att du har gjort. Du har ju dessutom ett barn att tänka på, och det har jag fått för mig att du gör. |
Hellre en fin personlighet och ett "ok" utseende ( måste på något sätt bli attraherad) än ett grymt utseende men bara ok personlighet
|
Citat:
Så jag attraheras absolut av personer med inre goda kvalitéer. Fast en sådan person behöver ju inte uppfylla de där praktiska sakerna såsom värderingsgrunder, livsfas osv. Min pappa tex, har alltid sagt att jag har för lätt att förstå, acceptera och tycka om folk och därför bör tänka på det, och du har ju rätt i att jag gör det. En relation jag skulle våga mig på för 10 år sedan ger jag ingen chans idag om den skulle kunna inverka dåligt på min familj (sonen). Skulle jag presentera en partner för min son krävs ju vissa saker, inte varit i närheten av det. Men så är jag ju singel också. :) |
Det finns så många människor med fin personlighet, så jag ser inget fel med att "rata" nån om det är nått utseendemässigt som stör en väldigt mycket(vikt, längd etc).
Själv brukar jag inte bry mig om sånt, då det uppenbarligen inte spelar nån roll för mig. |
Citat:
|
Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 03:43. |
Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2025, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)