Du gillar det inte, men tolererar det, eller? Bra exempel på andra självförvållade 'skador' som leder till sjukskrivning har redan tagits upp i tråden, vad tycker du om dessa?

Betala landstinget din operation?

Mm. Vid 18-års ålder fanns det absolut inga 15-20k över till någon operation och jag är evigt tacksam till staten.

Okej :) Skönt. Vart resultatet bra?

Hmm skulle nog säga 7/10. Resultatet blev inte perfekt men jag gick från att aldrig kunna gå utan ett extra linne under t-shirten till att utan problem gå i bar överkropp - så extremt positivt över lag.

Jag förstår precis hur du kännt det! Själv skolkade jag från skolgymnastiken, trots att jag älskade idrott, för att jag slippa byta om med de andra tjejerna. Jag undvek alla typer av träning där man tvingades dela omklädningsrum, såsom simning och vissa lagsporter. Löpning gick bra, för då kunde jag duscha hemma;) Sen hade jag jättesvårt att hitta underkläder som passade, fick gå till svindyra specialbutiker. Och för att inte tala om baddräkt eller bikini..det var ett riktigt helvete!

Jag blev förbannad på mig själv för att jag lät mina bröst begränsa mitt liv såpass mycket. Av någon outgrundlig anledning började jag iallafall jobba som modell..i tron om att jag skulle få bekräftelse av andra att jag dög. Det fick precis motsatt effekt, fick jobba stenhårt för att ingen någonsin skulle få se hur mina bröst egentligen såg ut. (Gick åt en hel del tejp och fyllningmaterial för att forma brösten "rätt";))

Efter 13 år av komplex och en del samtal med psykolog hade jag sparat ihop tillräckligt med pengar för en mycket välplanerad operation. Och jisses vilken skillnad det blev! Har i sommar både hunnit med att bada och basta, utan att det kännts en minsta jobbigt (trots massa tejpade ärr). Det var det mest genomtänkta jag gjort i hela mitt liv. Mycket välinvesterade pengar med andra ord:) Mina bröst kommer aldrig kunna se "perfekta" ut, men nu kan jag iallafall smälta in i mängden.

Kul att det gick bra för dig och visst kan det vara ett helvete. Kan förstöra hela ens liv.

Sen ska man absolut inte underskatta den individuella skillnaden på hur man upplever sådana här saker och ha det i åtanke när man väljer sina värderingar.

Värd att nämna är en kompis till mig som har mild gynekomasti. Samma som jag, d.v.s hans bröstvårtor är större än normalt och står ut. Hans fall är t.o.m snäppet värre än vad mitt var men han lider knappt alls. Han går runt utan tröja när han känner för det, har en flickvän och är allmänt lycklig. Medan jag inte vågade visa mig i tshirt, undvek närkontakt med tjejer och var så gott som självmordsbenägen.

Det vore bra tradigt om folk bara pysslade med boule för att minimera skaderisken. En tuttoperation är säkert kul för den som vill ha den men den bringar inget större mervärde för allmänheten. Fotboll (även eller kanske i synnerhet på korpnivå) bidrar till samhället på många sätt. Så ett benbrott eller korsband är lite svinn man får räkna med. Därtill skadar sig folk inte med flit för att få uppsöka sjukvård.

Men var drar man gränsen och framförallt; hur tillämpar man den?
Måste allt ha ett "mervärde för samhället" innan staten ska hjälpa till? Som någon redan sagt: Att du svettas på gym för att bli snygg har väl inget mervärde för samhället? Så vad händer när du tappar viktskivan på foten?

De som genomgår operationen skadar sig inte heller med flit. Det är en otrevlig biverkning av ett ingrepp som ibland är nödvändigt.
Kul med tuttoperation? Ja, det finns många fall där operationen inte är nödvändig. Min operation var nödvändig. Samma gäller uppenbarligen för Misha.
Ska vi utvärdera varje fall enskilt för att avgöra om personen ska ha rätt till sjukersättning?

Självklart ska man det.
Som Allan skrev, det finns många fall där det är befogat. Men jag pratar om tanter som får bröstförstoringar av sina gubbar, eller andra som tar Finax lån för att ragga bättre.
Det finns hur många exmpel som helst där individen skulle må bättre om staten gick in och sponsrade en massa, allt från gymkort till semesterresor.

För mig känns det lite som ett lyxproblem även om jag förstår att man mår dåligt av det.

Som jag nämnde tidigare hade jag en kompis i skolan som hade 2 bröst som var extemt olika storlek på. Det ena var nog typ A-kupa och det andra kanske D-kupa. Hon tyckte nog att det var jobbigt men då fanns inte operationer som en naturlig lösning på samma sätt som nu.

Det har alltid funnits olikheter i hur bröst, näsa, fötter etc ser ut. Nu ska alla se likadana ut. Jag tycker t ex tonårstjejer blir mer och mer mainstream även killar. Ser man inte exakt ut som idealet så ska det åtgärdas. Toleransen är helt enkelt lägre

Tubulära bröst kan orsakas av förhöjda testosteronvärden.. Bröstkörtlarna inte utvecklas normalt och brösten saknar därmed naturlig "fyllning" och blir små och tubformade, ofta assymetriska med väldigt stora, ojämna vårtgårdar. Det innebär dessutom att kvinnot med tubformade bröst kan helt eller delvis sakna förmåga att producera mjölk och därmed inte kan amma. Det var inte alls kul att läsa:(

Med andra ord är tubulära bröst direkt jämförbara med gynekomasti, fast tvärtom..om det nu hängde på det hormonella dvs.

http://www.007b.com/gallery-16.php

Här har du en undebar sida med massor av kvinnor med bröst i alla storlekar och former som är nöjda och mår bra:)
http://www.007b.com/breast_gallery.php

För mig känns det självklart, att om man har något som kan klassas som missbildning så kan man få det betalt. Men om de ser normala ut, och man bara är ute efter en större storlek så kan man få bekosta det och ledigheten själv.

Ang. fotbollen, tror det finns pengar att tjäna då alla verkar dö av stillasittande och onyttighet, är det inte RÄTT vanligt med hjärt och kärlsjukdomar som kan knytas till levnadssättet? att utöva en idrott ger flera timmar motion per vecka. Dessutom är skadorna oavsiktliga och inte en frivillig förändring av kroppen för att man är utseendefixerad.

Typ..alla öl-drickande 30-åringar som sitter inne och kollar på fotboll då? ;)