Poängen är väl att vinna matchen. Som man kan göra genom KO, TKO, utklappning m.m. ??

Poängen är väl inte att skada motsåndaren?

Vad är skillnaden? Allt uppnår du ju genom att skada motståndaren, eller utsätta honom för obehag nog att han klappar ur.

Skillnaden är avsikten.

Är avsikten att skada eller att vinna?

Skada (vilket är lite för ett generiskt begrepp för att egentligen vara applicerbart) är ett sätt som leder till vinst, vilket är den huvudsakliga avsikten.
Men i vilket fall så kan inte avsikten vara den huvudsakliga faktorn som bestämmer en sports vara eller icke-vara.

Säg en hypotetisk sport; minfältsmaraton. Avsikten är att undvika minorna och springa snabbast - inte att skada sig eller att skada någon. Men 99% av utövarna dör eller blir lemlästade.
Säg sedan att riktiga gladiatorspel återvänder; avsikten är att vinna genom att skada eller döda ngn annan. Men risken att dö eller bli skadad är mycket lägre än i minfältsmaraton; ca 50% i snitt.

Så nu, vilken sport är ur en pragmatiskt etisk ståndpunkt mer acceptabel?
Märk att nu åsidosätter jag det personliga valet från beaktning; att man på eget bevåg accepterar risker och konsekvenser av ett sportutövande.

Om alla som tävlade inom mma hade för avsikt att skada sin motståndare tror jag vi skulle fått se betydligt fler brutna lemmar.

Jag tycker Doctor Snuggles beskriver det bra. På ett eller annat sätt måste du ju skada din motståndare för att vinna. Samma sak som du måste cykla för att vinna en cykeltävling, tänka för att vinna schacktävlingar, etc.

Avsikten är alltid att vinna, men vägen dit skiljer sig markant mellan MMA och de flesta andra sporter. Jag säger inte att sporten borde bannlysas - tvärt om gillar jag att kolla på kampsporter och har sysslat med det själv.

Men det är inte svårt att se argumenten mot kampsporter, som jag oftast tycker är vettiga.

MMA på motionsnivå är inte ens speciellt skadedrabbat. Kollar man försäkringsbolags statistik ligger kampsporter under tex innebandy :)

Galenskap.

Ens hjärna fungerar precis på samma sätt i match som den gör i sparring, hitta luckor att träffa samtidigt som man undviker att bli träffad själv.

Att man i en fullkontakt match har mer kraft i teknikerna än man har i sparring (oftast ibland går även sparring hårt till) gör inte att man har någon grundläggande skillnad hur man ser på teknikerna mellan sparring och match.

Det är inte intentionen att ge motståndaren en hjärnskakning man är ute efter när man går efter en knock, utan det är ett sätt att vinna matchen på.
Detta är ingen skillnad mot boxning.

Om man då tar den enda skillnaden mellan boxning och mma som finns i detta avseende så är det lås och strypningar, den stora skillnader mellan en knock i boxning och ett lås i mma är att först och främst är det väldigt få tillfällen som någon drar ett lås med intentionen att skada utan i princip är målet alltid att få en klapp. Sen finns ju skillnaden här också att strypningar är ett mycket mildare sätt att förlora medvetande på än vad en knock är (av flera anledningar).

Edit: Sen är det grundlägande påståendet att man -måste- skada sin motståndare för att vinna en mma match fel. Man kan omedelbart plocka ner sin motståndare till marken, ta ryggen på honom och strypa ut honom så att han klappar -helt- utan att skada honom (minus slumpolyckor vid nedtagningen eller att han själv väljer att inte klappa för strypningen och även då är det tveksamt om skada uppstår på hjärnan om man släpper strypningen när han slocknar).

Var någonstans har jag sagt att boxning skiljer sig och är mer okej?
Som jag sa så ska du ju skada eller orsaka obehag så att din motståndare klappar ur. Det hittar du inte i de flesta andra sporter och det är det samhället reagerar på, tror jag.

Jag ser inte var du vill komma med din text om jag ska vara ärlig. Hur vinner man en match i MMA utan att skada/strypa din motståndare? Det går ju inte att bara stå och titta på honom.

Sedan är det väl inte många matcher där man direkt får ner motståndaren och lyckas strypa ut honom heller?

Vill återigen poängtera att jag inte tycker kampsport är fel, men att inte säga att man skadar sin motståndare tycker jag är fel. Oavsätt om båda är med på det och skadorna oftast inte är mer allvarliga än näsblod så kommer man ju inte ifrån det.

Poängen är att det är ingen skillnad mellan närkontakt i hockey för att få tag på en puck eller kontakt i kampsport för att vinna sin match. I inget av fallen har man som -intention- att skada sin motståndare. Och i båda fallen vet man att konsekvensen av sitt handlande kan potentiellt innebära skada för min motståndare.

Det hade varit skillnad om man kunnat säga vilken tackling som skulle ge sin motståndare en hjärnskakning eller vilket knä mot kroppen som skulle bryta ett revben.

Sen Forslund en fråga, har du kört hård sparring med en klubbkompis i någon kampsport någon gång? Ifall du har det borde du förstå att skillnaden mellan att göra dessa tekniker i sparring situation med en klubbkompis och i en match, är väldigt hårfin. Man kan knappast påstå att syftet i sparring är att skada sin klubbkompis, men även här vill man ibland trycka in en hård lågspark eller trycka in en hård pärla till höger (om syftet är att köra just hård sparring).

Nja, de brukar vara väldigt kontextlösa. Som jag säger, man måste se till helheten som t.ex. vad sporten gör för nytta och skaderisken jämfört med andra accepterade sporter.

Sedan så kan man faktiskt vinna en MMA match, helt utan att skada ngn. Om man får in en submission tidigt, som varken gör ont eller gör motståndaren medvetslös, utan att den bara sitter så bra så motståndaren vet att han måste klappa. Sen kan man fråga sig om att ngt gör ont, eller att bli utstrypt verkligen är "skada". Så länge det inte finns bestående men, ens kortsiktigt, så kan det knappast anses vara en skada.

Att som tränad i grappling åka på ett ledlås eller strypning är skönare än att få en tackling i hockey. Ja, jag har hållit på med båda sporterna. Man har tränat dessa tekniker så många gånger att man vet när de håller på att sitta och definitivt då de sitter. Då klappar man. Innan motståndaren tillför kraft till tekniken (exempelvis armlås).
Det är okunskap som säger att det går ut på att göra illa motståndaren för att vinna. Det går ut på att med teknik, styrka, explosivitet och uthållighet besegra sin motståndare.

Slag och sparkar mot ansiktet, med potentiell skada som följd, är dock ett sätt att vinna. Faktum är att någon form av skada (då räknar jag en first-punch knock som skada) är då, och för vissa fighters, nödvändig för att vinna, så synsättet att det då krävs att skada för att vinna är inte felaktigt. Fast prohibitionisterna gör misstaget att då likställa skada med vinst, som om det vore syftet, då det egentligen bara är en av vägarna till vinst - det egentliga syftet.
På det sättet så är det egentligen bättre än boxning där det bara handlar om slag mot ansiktet.

Det är återigen en djupt rotat moralisk övertygelse om att man inte bör skada sin medmänniska som de flesta har (annars så skulle vi inte kunnat bygga avancerade civilisationer) och som spökar här.

Om jag hade haft intention att skada ngn (sparring, match, bastun, grönsaksståndet) hade jag alltid gjort front/sidekicks mot knäleden.

Det gör jag inte/aldrig.