Citat:
Ursprungligen postat av MrBoris
(Inlägg 6358287)
Vi kan vända på det i och med att det är lite ovanligare, skulle du kunna tänka dig att din fästman började umgås med en 18årig söt lite blond tjej han träffade på krogen?
Att mina flickvänner genom tiderna har pojk-kompisar är ju lika vanligt som att det regnar i Sverige, det öser av beundrare. Men så fort jag får en tjejkompis, ja då blir det känsliga grejer och det måste ligga både den ena och den andra baktanken bakom det. Nej jag säger då det, jämställdhet my ass.
|
Eh va? :confused: Vad har jag med ert förhållande att göra?
Dessutom lustig fråga, är jag det minst svartsjuka som finns. :D När jag var 18 så flyttade jag för att studera på universitet, min dåvarande pojkvän gnällde över att han var ensam. Då fick jag snilleblixt, min aerobicsinstruktör bodde ju i samma trapp som honom! De kunde väl hänga föreslog jag för dem? Hon hade ju just blivit singel å allt. :D De var lite tveksamma, men jag låg på.. de gillade ju båda techno, kunde gå på ett event som skulle till "stan". Sagt o gjort. Döm om min förvåning när de hamnade i säng! Haha.. Nåt år senare, annan pojkvän.. vi bodde halvt ihop, och jag blev lite trött på att vin jag köpte hem tog slut när han och hans syrra sågs när jag jobbade natt. Tyckte att hon kunde väl komma över med en flaska så fick jag träffa henne nästa gång.. el iaf att de kunde diska glasen efter sig. Döm om min förvåning när det ringer en tjej o berättar att hon är gravid med min kille!
Alltså - jag KAN inte vara svartsjuk. Är åt andra hållet; har jättesvårt att någon jag är med kan ens tänka tanken att vara med någon annan, jag är ju bäst? *rolleyes* Beskrev det även här tidigare, att det var först när min "friend with benefit" blev intresserad av en tjej som attraktionen försvann för min del. Det blev inget för deras del, men han blev avsexualiserad för mig. (samma hände med killarna jag beskrev ovan).
Man kan kalla det naivt, jag kallar det stört självgod. :D Kontentan är iaf att jag inte har det minsta intresse av folk som inte är engagerade i andra än mig, helt enkelt. Är inte det minsta tävlingsinriktad heller, finns ju förmodligen tjejer som är "bättre" än mig på många plan - men tycker killen att någon är intressantare än mig på något sätt är ju inte vi rätt helt enkelt. Och då kan det ju bli ledsamt, men man överlever och slipper slösa tid på något som uppenbarligen inte var opti.
Med det så vill jag säga att du gör en stor jäkla tankevurpa om du fiskar efter ngn slags allmän regel, rättviseaspekt eller jämställdhetsnorm i detta. Det måste ju vara du och din flickvän som avgör vad som gör er lyckliga?
Om du blir olycklig över att din flickvän har killkompisar och inte litar på henne - så är det ju något du får hantera. Prata om, förklara, men du kan ju i rättvisans namn inte förbjuda henne. Det finns aldrig garantier, huruvida en tjej har killkompisar el inte tror jag inte påverkar hennes förmåga att vara trogen el ej - utan det handlar om hurdan hon är och hur hon upplever ert förhållande.
Om du som någon slags hämnd el rättvisegrej ska ragga upp söta blondiner, så låter det ärligt talat inte särskilt sunt. Mår du bättre då? För att det känns lite mer rättvist? Du känner din flickvän, tror du att hon skulle tycka att det är jobbigt att du försöker bli vän med unga söta blondiner på krogen, så låter det ju märkligt att du försöker med det. Hon kan och bör absolut inte förbjuda dig, men det är ju personer som är blanka blad för dig och det låter nästan som att du väljer just den kategori som skulle sticka i ögonen på din flickvän.
Hur du och flickvännen hanterar det här är helt och hållet upp till
er. Om den där tjejen försvann pga att du är förlovad så ville hon antingen mer, eller så såg hon problem med att bli vän med en förlovad kille. Hursomhelst så kan du ju inte vara någon megaförlust, för ärligt talat - hur djup vänskap hinner man ana efter lite snack på krogen? Tar väl längre tid för något värdefullt, där man lär känna varandra, att skapas än så.
