Jag har sagt att jag är den jag är.Jag är självisk,mina nöjjen går först,jag super med kompisarna var annan helg och jag kommer inte att ändra mig.Många kanske tycker att man är ett svin men jag är iaf ärlig.Jag ställer även upp rätt mycket för både henne och andra.

JA!! Om jag o tjejen hade sådana liv pga jobb eller annat så det var svårt att få tid till att träffas skulle jag lätt skippa 2 pass i veckan för att vara mer med henne. Sen kan man ofta stöka om i schemat så man hinner med det man vill i alla fall. Skippa tv tittande, vara mer tidseffektiv, träffa kompisar varannan helg, m.m.

Tycker hon det är okej så är det ju okej. Själv hade jag dock inte ställt upp på sådan behandling.
Den jag är tillsammans med älskar jag, och då ställer man upp i våt och torrt, och personen i fråga går före allt annat.

Jag tycker att man gör klart redan i början av relationen vad man är för typ.Skulle jag dejta en tjej som tränar 6ggr i veckan skulle jag antagligen bli lite småsur ibland för att vi inte har tid tillsammans men jag skulle acceptera det utan gnäll.Jag tycker att man skall ställa upp för sin partner osv men jag tycker endå att man själv alltid går först.Vad är ideen med att ändra sig om man inte sedan trivs.Visst kan man göra slut men vill inte göra mig av med en fin brud och när vi började sällskapa var allt ok trots att jag gjorde klart på vilken nivå vi ligger på.Jag försöker uppmuntra henne att själv börja träna eller nåt men det nappar inte heller

Själv har jag stora problem med tjejen nu... hon kan inte komma hit över jul/nyår pga att hon har tenta i Januari, så vi tänkte att hon skulle komma efter den. Nu har det visat sig att jag har en deadline 1a Februari för en artikel till en stor konferens i USA som är ytterst viktig för min professor att jag skickar in mitt papper till. Berättar detta för tjejen, hon är inte glad just nu... o allt känns som mitt fel, o jag får all skuld. Men egentligen har jag bara lust att säga åt henne att "vafan, din skola går ju lika mycket före som min, sluta skuldbelägga mig". Gah, vettefan om det här håller längre

Fast det du uttrycker är eget gnäll och att et känns som ett tvång och pest att behöva spendera en helg med henne. Dåär det väl bättre att få vara själv och kunna bestämma helt själv.

Att vara i en relation handlar om att ge och ta. Om allt givande är en pålaga låter det inte som om det är din grej?

Jag tror att det är så att när man är riktigt besviken är det lättare att lägga ansvaret på någon annan än sig själv

Hmm...jag dejtar en kille som tränar slaviskt 5ggr/vecka.
Man får arbeta runt det. Jag hade inte mått bra om jag "tvingade" honom att ge upp något som var viktigt för han (träningen). Men det kanske är lätt att säga när man är två personer som har olika lägenheter och ingen familj ihop.

+1. Efter alla turer i frågan så känner jag mig dock benägen att tillämpa det både på MrBoris själv och hans tjej. Det börjar bli som med von huff, jag köper inte gnället längre.

Hur hanterar man flickor som ljuger som besatta? Om allt, till alla och det verkar vara olika versioner till alla inblandade. Om hon konfronteras blånekar hon, trots bevis.

Man eliminerar dem ur sitt umgänge.

Borderline, sluta umgås med henne.

Ja, jag har funderat på det ett tag och det verkar vara det absolut bästa att göra. Vunnis här har tjatat hål i öronen på mig om det. :D

Det är mitt ex vi pratar om, och det blev väl mitt ex just på grund av den här anledningen.

Och ja, hon har alla tecken och beskrivningar om Borderline som finns. Hon däremot vill inte gå till psykolog, för hon "tror inte på det".

+1

Hur undviker man att vara svarsjuk? Går det ens? Jag har aldrig varit svartsjuk förut men i den här relationen är jag verkligen det och jag gillar det inte. Det är en sjukt oattraktiv egenskap och det ger mig ångest över hela relationen.

Hah. Jag visste att du skulle skriva. :D