![]() |
|
Jag ber er låta onsdagen den 2/7 2014 vara en dag då ni alla bara är. Tysta.
Kan jag få en dag utan glåpord, utan ord om hur sämre jag är än någon annan, utan att bli upplyst om att någon är starkare, snabbare, eller bättre. Jag önskar en tyst dag, där mina resultat inte jämförs med någon annan. Imorgon. Onsdag. Tyst. |
Självklart!
Hoppas bara du har har insikt nog att ta det som en rejäl komplimang att vi gärna vill vara bättre än dig. |
Citat:
Jag är riktigt trött på att bli upplyst om att jag jag är tjock/fet/har bilringar/ölmage osv, även om det bara är på skämt/med glimten i ögat osv. Jag gör ju narr av mig själv med och bjuder till, men någonstans där nu så är det inte ett dugg roligt att se spegelbilden och än mindre bli påmind av det från andra. Å det är precis helt galet vad vänner, bekanta och kollegor ska göra narr av att jag försöker ta tag i min simning och vattenskräck. Inte så mycket här på kolo, men desto mer på jobbet, över facebook osv. Framför allt (inte helt otippat) från folk som inte tränar själva och/eller inte har vattenfobi eller kan föreställa sig hur det är. Det är såklart tacksamt o skämta om, särskilt då jag själv är skojfrisk, men ibland blir det bara lite för mycket av det negativa. Mina två primära mål just nu är att få bukt med ölmagen samt att övervinna vattenskräcken och bygga upp ett självförtroende kring att simma på öppet/djupt vatten. Båda dessa målsättningar tar rejält med mental kraft just nu. |
Vilodag igår, kroppen sa ifrån då jag var otroligt trött och orkeslös. Det märks att jag ligger på kcalunderskott, återhämtningen går mycket mycket långsammare. Jag har fortfarande träningsvärk och är stel i pecs/frontdelts/triceps.
80,2 kg på vågen idag, då ändå med skapligt högt kolhydratintag igår. Ska minska lite på kolhydraterna idag och se vad som händer nu till helgen. |
Hur inte läst de senaste sidorna men är lite nyfiken på hur du går tillväga med din vattenfobi? Jag vet att det funnits simskola för vuxna här i Malmö där jag antar att man helt enkelt börjar på grunt vatten och sen tar små steg desto bättre man blir på att simma och få självförtroende. Men du är kanske redan duktig på att simma och det bara handlar om rädslan för djupt vatten?
|
Citat:
Inbillar mig att det är bara o utsätta sig för det så pass mycket att man stegvis avdramatiserar det och bygger upp ett självförtroende, så anmälde mig till en första Triathlonsprint i Varberg och körde den för någon vecka sedan, men det blev första simturen någonsin så pass långt och ut på lite djup iaf i havet. I måndags körde jag en kortare distans och simmade i en läbbig sjö. Nästa tävling är den 20'e juli, även då blir det sjö. Jag tvingar mig på så vis till att utsätta mig för det och eftersom jag älskar att tävla, så får jag en positiv sak att förknippa med det också. Fördelen är också att det är rätt hög säkerhet ändå med livräddare osv på sådana tillställningar, vilket ändå ger en viss trygghetskänsla. Jag är kass på att simma, så parallellt med detta kommer jag försöka lära mig simma bättre. |
Haha, helvete! Märks att jag inte tittat in på ett tag, visste inte att du kör Triathlon, då är det ju en helt annan femma :D
Men jaja, då är du ju säkert helt rätt ute med att köra någon slags egen kognitiv beteendeterapi hehe. Men vad fan, att simma i en läbbig svart sjö får ju vem som helst att känna obehag, fy sjutton. Här simmade jag förra sommaren, http://i1.ytimg.com/vi/6WEpCo5Hzd4/hqdefault.jpg http://imgs.sthlmsfinest.com/blogEntryImages/436517.jpg Jävligt fint, men det svarta vattnet och vetskapen om att det är runt 30m djupt är ganska obehaglig. |
Citat:
Å bestämde mig för att ställa upp bara några dagar innan. Sov inte en blund nätterna innan typ... stod helt livrädd innan start, inte minst utan våtdräkt och med 16 grader i havet + brännmaneter (de ropade ut o förvarnade om maneterna). Rådasjön som jag simmade i nu i måndags var jag mer rädd för att bli biten av en gammelgädda då jag simmade rätt nära vassen och ett perfekt gäddställe ha ha... Jag kan bara simma bröstsim och knappt det, dessutom med diskbråcket i nacken så tappar jag simförmågan med vänsterarmen efter ett tag... :/ Citat:
Jag har ju snorklat en del på mina utlandsresor, men man flyter ju som en kork då och kan i praktiken bara ligga och guppa, så då känner jag ingen skräck. Däremot tycker jag de där reven är lite läskiga när man snorklar och plötsligt ser man bara hur revet drar lodrätt ner i djupet. Då brukar jag snorkla in så jag åtminstone ser revet under mig. |
Bra jobbat att genomföra ett Triathlon med krämpor osv :)
Jo, det är Dalby stenbrott som ligger i ett naturreservat. Håller med om att det kan bli obehagligt med riktigt klart vatten när man kommer ut på djupt vatten och det bara fortsätter rakt ner :D Men hellre det än att man inte ser något, för då kommer min fobi, hajfobin :O |
Citat:
Tack o lov har vi inte så mycket haj i våra vatten här iaf... däremot finns det ju folk som fått en ilsk gädda på sig :P |
Vem har sagt att det är tråkigt o deffa?
Defflunch bestående av rostade rotfrukter samt fläskfilé gryta på sambal, bacon o champinjoner, nom nom. Laddning inför simträning i bassäng i em. http://i92.photobucket.com/albums/l1...7/P1030978.jpg |
Snyggt!
Vi brukar simma OW i en närliggande liten, varm, långgrund och klar sjö. Blir på lördag förmiddag, bland annat. Hojta till om du är sugen på att plaska! |
Citat:
|
simträning :( :(
Åkte tidigare från jobbet till simhallen för o se om jag kunde börja lära mig simma med huvudet ner i vattnet, dvs första stegen till crawl. Det gick helt åt helvete. Planen var att se om jag kunde få till crawl så jag tar mig framåt hjälpligt iaf och sedan bara träna o träna o träna på det. Hoppade ner i bassängen, på med simglasögonen och tänkte börja med att doppa huvudet ner i vattnet först vid vattenkanten. Sedan prova att hålla i kanten o öva sparkarna, sedan prova att glida i vattnet och addera sparkarna och till sist börja öva på armtagen. Jag failade på första momentet. Stoppade ner huvudet med ansiktet neråt och vattenfyllde bihålorna direkt. Där skriker hela kroppen att jag måste upp ovanför ytan igen. Nu fattar jag varför jag kan snorkla i lugn o ro, då har jag ju inget vatten i näsan/bihålorna och kan koppla av. Jag gjorde säkert 10 försök men varje gång vattenfyllde jag bihålorna och lyckas på någotvis dra ner vatten mot lungorna för att vända med hostning. Försökte ignorera det och öva benspark, men jag kom inte ur fläcken. Hur mycket jag än vevade med benen så tycktes jag mest åka fram/bak på samma ställe. Kändes kopiöst pinsamt, kändes som om hela simhallen tittade på och skrattade åt mig. Riktigt tokskämdes :( ... hade badvakternas fulla bevakning iaf. Gav upp o simmade bröstsim istället. Vattenläget på kroppen min i bröstsim är extremt ineffektivt, men även där hänger det på huvudet, när jag lyfter upp det sjunker höft o knän. Jag vet ju inte ens hur man ska simma bröstsim, men jag såg att jag fick en skaplig fart med benen, men att det bromsades snabbt in. Om jag däremot timeade armrörelsen samtidigt som kroppen började bromsa, så höll jag farten lite bättre och kunde kräma på med nästa benspark. Istället för fram/stopp/fram/stopp, så blev det lite mer fram/långsammare/fram/långsammare. Simmade väl 500m totalt i etapper och tog tid på snabbaste 100-metaren vilken landade på 2:47 och då var jag rätt så trött. På slutet var det för mycket folk, många som simmade långsammare än mig och när jag precis fått en kallsup, ställde mig vid bassängkanten och såg något brunt ligga på botten samtidigt som det luktade avföring, så kände jag mig färdigbadad väldigt snabbt. |
kbt:a sig själv med triathlon :D
Ryggcrawl kanske kan vara något för dig att börja med? Klart, det är inte så användbart i triathlon. Testa näsklämma! |
| Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 09:34. |
|
Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2026, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)