Visa fullständig version : den man är varierar?
Nu när jag har börjat jobba, och interagerar med folk ( får jag välja så väljer jag att inte umgås med folk typ så detta att umgås med folk regelbundet är lite nytt dårå). Det är så jäkla tydligt att hur jag känner mig och hur jag beter mig som person beror på vem jag jobbar med. Nu är jag ny på jobbet också så bara där finns säkert en otrygghet och osäkerhet som spelar, men jag kan bli mkt mera osäker när jag jobbar med en person som utstrålar nåt som gör att jag blir mkt mera "förlamad" och oförmögen att lita på mig själv osv. Med andra går allt enkelt, jag litar på min egen förmåga, jag trivs och blommar ut.
En heeelt annan person blir jag väl inte, och det känns väl mera inuti mig än vad det syns utåt förmodligen, men det retar mig ändå.
Nu är det säkert så att jag allmänt inte har jättehög självkänsla, att jag lätt kan ställa mig under en annan och nedvärdera mig själv med vissa, men detta är kanske bara helt vanligt och naturligt? Vissa funkar man bättre med och andra inte helt enkelt. En del får en att bli en människa man trivs med, en del får en att bli dålig på att ta beslut, dålig på det mesta typ.
Nu är det så bra att de jag trivs allra mest med är de jag ska jobba nästan jämt med, så det hela löser väl sig själv, men jag kan reta mig på att jag kan påverka mig själv så negativt och bli sådär oförmögen liksom.Känns lite bräckligt;)
Pudzianovski
2007-07-20, 20:52
Du verkar ha mycket inom dig som du vill får ut.
Den man är varierar? ja, det tror jag med. Till viss del är man väl ändå samma person. Eller som man brukar säga "Tiderna förändras inte, människor gör det"
Du verkar ha mycket inom dig som du vill får ut.
jo, jag funderade på att börja skriva dagbok igår.:cool:
till viss del så funkar man nog bara bättre med vissa och sämre med vissa. det bara är så. men om man känner sig väldigt lågfungerande så kan man ju önska att man kunde stå på sig lite bättre. har dock inte hittat nåt snabbt och bra recept på det där med lite bättre självkänsla.:)
Pudzianovski
2007-07-20, 21:03
jo, jag funderade på att börja skriva dagbok igår.:cool:
till viss del så funkar man nog bara bättre med vissa och sämre med vissa. det bara är så. men om man känner sig väldigt lågfungerande så kan man ju önska att man kunde stå på sig lite bättre. har dock inte hittat nåt snabbt och bra recept på det där med lite bättre självkänsla.:)
Vad undrar du egentligen? Känns mest som du pratar med dig själv. :Virro :D
Vad undrar du egentligen? Känns mest som du pratar med dig själv. :Virro :D
bra diss.
Nitrometan
2007-07-20, 21:05
Klart att man är olika "roller" i olika situationer.
Jag uppför mig olika i sociala situationer på jobbet jämfört med hur jag skulle ha gjort i motsvarande situation på fritiden. Eller på gymmet - där interagerar jag bara med lyftarkompisarna (om det inte är för att fråga om jag får köra emellan eller höra om h*n är klar med utrustningen).
På jobbet sätter jag på mig "jobbrollen". Det funkar bra.
Klart att man är olika "roller" i olika situationer.
Jag uppför mig olika i sociala situationer på jobbet jämfört med hur jag skulle ha gjort i motsvarande situation på fritiden. Eller på gymmet - där interagerar jag bara med lyftarkompisarna (om det inte är för att fråga om jag får köra emellan eller höra om h*n är klar med utrustningen).
På jobbet sätter jag på mig "jobbrollen". Det funkar bra.
Ja det är rätt kul det där med just jobbpersonen, jag gör saker på jobbet envist och flitigt som jag totalt skulle ruttna på efter 3 minuter privat.
Eddie Vedder
2007-07-20, 21:09
På jobbet sätter jag på mig "jobbrollen". Det funkar bra.
Samma här, inte bara en viss person på jobbet utan en viss person beroende på vem jag arbetar med för dagen.
Jag är semestervikarie på ett äldreboende och all ordinarie personal har sitt sätt att sköta saker även fast dom alla säger att "såhär brukar vi göra". Jag har varken ork eller lust att ge mig in en fight om huruvida jag tycker en viss person beter sig underligt eller störande utan gör som hon och nöjer mig med det.
Kanske fel, vad vet jag? Men inte har jag någon lust att ta en sådan kamp med en "know-it-all" under ett semestervikariat.:Virro
Klart att man är olika "roller" i olika situationer.
Jag uppför mig olika i sociala situationer på jobbet jämfört med hur jag skulle ha gjort i motsvarande situation på fritiden. Eller på gymmet - där interagerar jag bara med lyftarkompisarna (om det inte är för att fråga om jag får köra emellan eller höra om h*n är klar med utrustningen).
På jobbet sätter jag på mig "jobbrollen". Det funkar bra.
Min jobbroll varierar lite förnärvarande. Men jag kanske bli tryggare med den med tiden så att den ser hyffsat likadan ut oberoende på vem man jobbar med. Kanske inverkar typ av jobb också, hur lätt eller svårt det är att inte påverkas av andra.
Visst kan man rör sig mellan olika personlighetstyper(drivkraft, entusiast, samordnare,analytiker etc) men oftast har man en grundpersonlighet dit man faller tillbaka vid t ex jobbiga situationer.
Jag tror, att när du blivit varm i kläderna och känner dig hemma på nya jobbet, så kommer du att påverkas mindre av människor som tycks få fram osäkerheten inom dig. Just nu så känns ju arbetsplatsen ny och du är färsk där, alltså reagerar du starkt på dem som förstärker den sidan hos dig.
När du blivit mer hemmastadd och bevisat än mer för dig själv vad du klarar av + att ha jobbat mer med dem som får dig att blomma ut, ja då reagerar du mindre på dem med negativ influens! Eftersom situationen för dig då är mer positivt laddad suger du åt dig av det positiva, och störs inte av "osäkerhetsförstärkarna". Om du förstår vad jag menar! :Virro
Grattis till jobbet förresten, hoppas det är något intressant o kul! :thumbup:
Pudzianovski
2007-07-20, 21:16
bra diss.
Jag tror de flesta är medvetna om att deras "personlighet" varierar beroende på i vilken krets de befinner sig i. Det är för mig inget nytt eller konstigt. Därav min undran.
mangemani
2007-07-20, 21:16
hmm.för mej krävs det att isen måste brytas innan jag kan visa vilken jag verkligen är.
om man tar jobbet tex,finns folk där som bröt isen direkt i stort sätt,med dom kan jag nu dra vilka skämt som jag vill i stort sätt,behöver inte tänka utan kan prata om så gott som vad som helst,agera hur som helst.
men sen finns det personer som inte vill bryta isen och som jag själv har gett en chans genom att själv försöka bryta isen hos,men som ej har lyckats,dessa personer får då möta min,tja,vad ska man kalla det för,"döda" sida,en slags fasad som jag målar upp,typ om jag skulle börja prata med dom så blir det bara dösnack,inget vettigt sagt alls och jag bryr mej inte det minsta om dom i stort sätt.
Jag känner precis som dej när jag är ny på nått jobb. Förstår exakt vad du menar. Men det gäller som sagt när man är ny sen så mjuknar man och vänjer sig vid människorna.
I början så vet jag inte vem som är min typ och vem som jag tycker mindre om. Innan jag känner en människa så vet jag inte hur jag ska bete mig mot denna och då blir jag osäker, så jag låter tiden ta hand om det hela, snackar mig fram och om det visar sig att jag inte funkar med personen så vet jag i alla fall det och osäkerheten försvinner, och om det visar sig att jag verkligen gillar personen så öppnar jag mig för denna. Nu är jag riktigt rörig men kan inte sätta ord på mina tankar.
Som redan sagts - det är för mig självklart att jag beter mig och "är" lite olika beroende på situation, umgänge etc.
Att ha förmågan att anpassa sig efter olika förutsättningar är en, i mina ögon, god egenskap. I mångt och mycket tom nödvändig.
Men, det säger sig självt kanske, det är heller inte bra att låta sig påverkas i alltför stor utsträckning eller att offra för mycket. Den du är, med värderingar an' all, ska ju fortfarande styra dina handlingar.
Att man känner sig osäker på en ny arbetsplats med nya arbetsuppgifter är inte konstigt - det är normalt.
Allt är svårt om man inte kan det.
Jag tror de flesta är medvetna om att deras "personlighet" varierar beroende på i vilken krets de befinner sig i. Det är för mig inget nytt eller konstigt. Därav min undran.
Nej, min tanke var inte att bara snacka med mig själv. Sen om man inte tycker att det finns nåt att säga så behöver man inte säga nåt. :)
Identitet är ett ständigt sökande.
Jaget är i ständig omvandling
(Helvete vad djup jag var!)
Nä, men saker och ting händer i livet och man
förändras. Tur är väl det. Jag hoppas fortfarande
att jag nån dag blir vuxen...............*flex*
Samma här, inte bara en viss person på jobbet utan en viss person beroende på vem jag arbetar med för dagen.
Jag är semestervikarie på ett äldreboende och all ordinarie personal har sitt sätt att sköta saker även fast dom alla säger att "såhär brukar vi göra". Jag har varken ork eller lust att ge mig in en fight om huruvida jag tycker en viss person beter sig underligt eller störande utan gör som hon och nöjer mig med det.
Kanske fel, vad vet jag? Men inte har jag någon lust att ta en sådan kamp med en "know-it-all" under ett semestervikariat.:Virro
Vården är alltid så, gammla tanterna som "så här har vi alltid gjort..", skitkassa på nytänkande.
Jag har jobbat 1år på samma ställe nu men jag är fortfarande "en ny".
Vården är alltid så, gammla tanterna som "så här har vi alltid gjort..", skitkassa på nytänkande.
Jag har jobbat 1år på samma ställe nu men jag är fortfarande "en ny".
Sådär är det är det nog på alla arbetsplatser.
Jag tror, att när du blivit varm i kläderna och känner dig hemma på nya jobbet, så kommer du att påverkas mindre av människor som tycks få fram osäkerheten inom dig. Just nu så känns ju arbetsplatsen ny och du är färsk där, alltså reagerar du starkt på dem som förstärker den sidan hos dig.
När du blivit mer hemmastadd och bevisat än mer för dig själv vad du klarar av + att ha jobbat mer med dem som får dig att blomma ut, ja då reagerar du mindre på dem med negativ influens! Eftersom situationen för dig då är mer positivt laddad suger du åt dig av det positiva, och störs inte av "osäkerhetsförstärkarna". Om du förstår vad jag menar! :Virro
Grattis till jobbet förresten, hoppas det är något intressant o kul! :thumbup:
Jo, jag är ju inte så varm i kläderna och har inte hunnut utveckla min roll på jobbet riktigt än. Jag är nog lite extra känslig för jag råkade ut för en inte så trevlig arbets"kamrat" en gång i tiden som verkligen fick spela på min osäkerhet ( som var mkt större än den är nu också, jag var inte rustad för fem öre)och som utnyttjade det till max, men alltså hon var elak och hemsk på alla vis. Och jag var väldigt ung då, det var mitt första jobb. Men det finns kvar där och jag är kanske extra vaksam typ.
Men allt kanske löser sig alldeles av sig själv. Tack:)
Som redan sagts - det är för mig självklart att jag beter mig och "är" lite olika beroende på situation, umgänge etc.
Att ha förmågan att anpassa sig efter olika förutsättningar är en, i mina ögon, god egenskap. I mångt och mycket tom nödvändig.
Men, det säger sig självt kanske, det är heller inte bra att låta sig påverkas i alltför stor utsträckning eller att offra för mycket. Den du är, med värderingar an' all, ska ju fortfarande styra dina handlingar.
Att man känner sig osäker på en ny arbetsplats med nya arbetsuppgifter är inte konstigt - det är normalt.
Allt är svårt om man inte kan det.
Jag tror att du sammanfattade det hela bäst där. Tråd låst. :cool:
Många tjejer har sagt att jag är "kort" när jag är med mina kompisar och snackar med henne (tjejerna). Men att jag är mycket djupare och trevligare när jag är själv med någon. Det tycker jag är mycket dåligt hos mig och jag vill gärna ändra på det, men jag vet inte vad jag ska göra.
Muskelbyggaren
2007-07-21, 00:42
Jag känner mycket väl igen mig i det du skriver sissa, nästan så att jag likväl kunde skrivit det själv. Det enda jag har att tillägga är att jag tycker att det är en positiv egenskap du beskriver. Även om det kan kännas som ett besvär. Du tänker och anstränger dig för att passa in i den nya miljön. Det är i de flesta fall bättre än att gå in med ett obevekligt självförtroende och utan att kunna spela på andras villkor. Min uppfattning att det är den typ av person som framkallar negativa känslor hos en själv, just för att de inte visar någon ödmjukhet och vilja till ömsesidig kontakt, i gengäld.
k4l_2007
2007-07-21, 00:45
Många tjejer har sagt att jag är "kort" när jag är med mina kompisar och snackar med henne (tjejerna). Men att jag är mycket djupare och trevligare när jag är själv med någon. Det tycker jag är mycket dåligt hos mig och jag vill gärna ändra på det, men jag vet inte vad jag ska göra.
Vad exakt menar du med att du är kort?? Att du inte visar dig så mkt eller... om du förstår vad jag menar??
Du påminner mig lite om hur jag själv är, vet inte heller jag ska göra
Klart att man antar vissa roller medvetet eller inte... Men trist med "överdominanta" typer, vilket gör att man inte känner sig tillräcklig. Vart fall i början, tvivlar dock på att de är några höjdare i längden.
Vad exakt menar du med att du är kort?? Att du inte visar dig så mkt eller... om du förstår vad jag menar??
Du påminner mig lite om hur jag själv är, vet inte heller jag ska göra
Ja, att jag liksom snackar med henne med ytligare svar och att jag inte frågar eller tar initiativ lika mycket.
Ja, att jag liksom snackar med henne med ytligare svar och att jag inte frågar eller tar initiativ lika mycket.
osäker eller vill vara lite tuffare?
Jag är schizofren när det gäller socialt umgänge. Dvs jag klarar av att hantera många sociala situationer på ett hyfsat bra sätt :D.
Jag skiftar personlighet beroende på större händelser i livet och nya värderingar.
christian
2007-07-21, 02:36
Jaha? Frågan är?
Alla försöker att vara kamelonter om man kan. Just get with the program. =)
Det klart man anpassar sig till gruppen om man trivs. Har flera olika "gäng" med kompisar och dom är väldigt olika varandra. Man anpassar sig helt enkelt till gruppen och hur "ledaren" är. Flockbeetende kallas det :)
du är en söt flicka. andas ut, du lär dig snart.
du har inget att oroa dig för.
om du ställer konkreta frågor får du raka svar.
du är en söt flicka. andas ut, du lär dig snart.
du har inget att oroa dig för.
om du ställer konkreta frågor får du raka svar.
Det här måste vara det intelligentaste och mest genomtänkta
svaret hittills i denna tråd.
:laugh:
Eddie Vedder
2007-07-21, 07:16
Sådär är det är det nog på alla arbetsplatser.
Jovisst kan det vara så, skillnaden med den här typen av yrke är inte att "arbetsgruppen" har sitt sätt att arbeta utan varje enskild person. Man jobbar två och två under ett helt skift eller möjligtvis tre och tre. Vilka man jobbat med under en tvåveckorsperiod kan variera i all oändlighet och alla har sitt sätt trots att "vi" alltid gjort på ett visst sätt.
Därför tror jag lättare man anpassar sig på en arbetsplats där gruppen är mer homogn och går 7-16 varje vardag. Man lär sig nog lättare hur arbetet fungerar då eftrsom alla jobbar samtidigt och inte olika turer, olika dagar hela tiden.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.