Visa fullständig version : Lättpåverkad/härmapa/papegoja/karbonkopia/patetisk?
Ja nåt sånt är jag när det gäller att prata med personer som inte talar bra svenska, det är riiiiktigt pinsamt (=jag är pinsam :em:).
Jag nästan bryter, använder samma ord som personen jag pratar med, "mellanord" försvinner, jag gestikulerar.. ja, ni kan ju tänka er. Samtidigt som jag gör ovanstående rodnar jag - är nämligen fullt medveten hur fånigt det verkar.
Hur sjutton blir man av med den här språk-ovanan? Jag övar varje dag på ett par icke-svenska personer på jobbet. De måste tycka att jag är dum i huvudet. *screwy* Jag pratar vanligt när jag pratar med andra kollegerna, när jag pratar med kan jag inte låta bli att prata som dem och kroppspråket är hejvilt.
Det har varit så här så länge jag kan minnas. Jag vill sluta. Snälla Bullen, hjälp mig...:(
Att du tar efter andras beteende så lätt är iaf ett bra tecken på att din empatiska/sociala förmåga är mycket god. :) Men det låter som att just det här har blivit till en ovana, går det verkligen inte att säga en mening korrekt?
Att du tar efter andras beteende så lätt är iaf ett bra tecken på att din empatiska/sociala förmåga är mycket god. :) Men det låter som att just det här har blivit till en ovana, går det verkligen inte att säga en mening korrekt?
Tänkte intensivt på det idag när jag skulle fråga en kollega om tips på bjudmat. Tänkte "Skärp dig nu" och sa: "Du bra på mat. I helgen, bjuder jag kompisar på mat. Vad tycker du bra mat att bjuda på?" Och då ansträngde jag mig ändå. :em:
Hade jag frågat en kollega som pratar flytande svenska hade jag spontant sagt "Ska bjuda på mat i helgen å vet inte vad jag ska bjuda på.. du lagar ju alltid så god mat, har du nåt förslag?" Den senare meningen hade ju funkat precis lika bra, men näädå, jag pratar sådär töntigt som i första meningen. Samtidig som jag står och sparkar mig själv på smalbenet, rodnar och vill sjunka under jorden.
Förresten tror jag att den där empatiska/sociala förmågan är ett hinder för mig i andra situationer ibland med (gråter till alla möjliga tvprogram: nyheter/extreme home makeover/allsång på skansen/simpsons, kan ligga sömnlös för att en kompis har ont i ryggen, undrar hur det står till med faster Berta/annan random person jag träffar sällan lite för ofta, rodnar åt andra, hostar åt andra, klär på mig kläder om andra fryser vilket inte tycks hjälpa dem... it goes on and on..*rolleyes* ). Lagom är bäst.
Torsk_ole
2007-07-18, 23:41
Ditt beteende är i vilket fall som helst väldigt vanligt. Väldigt vanligt att man ändrar dialekt och liknande när man pratar med människor.
Hur man blir av med det vet jag inte.
Besök en psykolog, finns ju antidepressiva piller också.
Annars blir sista utvägen att be någon slå dig så att det gör ont så fort du rör dig då har du kanske något att tänka på istället för att härma araber.:thumbup:
Scratch89
2007-07-18, 23:51
Så du föredrar antidepressiva framför att någon ska ge dig en pik varje gång? Bra prioriteringar.
Så du föredrar antidepressiva framför att någon ska ge dig en pik varje gång? Bra prioriteringar.
Nej men jag vet endel som inte mycket annat hjälper hur mycket man än tjatar osv. Verkar som trådskaparen kan vara en av dem. Tycker du det är bättre med heroin då, eller supa sig full?
men enda ovana när jag talar med folk som inte har svenska som modersmål är att jag talar tydligare och använder mindre slangord. Talar bättre svenska helt enkelt.
Jag kanske borde göra det till en vana... :laugh:
Så rar man kan vara *cupid*
Synd att du klandrar ditt empatiska läggning. Kommer att tänka på furst Mysjkin i Dostojevskijs "idioten" när du beskriver dig själv på det viset. Jag fascineras av hjärtligt goda människor. Some call it a problem, I call it a gift!
Goda människor?
Hon är ju grymt taskig.
appelsinjuice har jag hört hjälper. mot helgen kan du prova starkare drycker, experimentara! men akta dig för motsatta könet, dem är onda och farliga.
Juliette
2007-07-19, 07:09
Ja nåt sånt är jag när det gäller att prata med personer som inte talar bra svenska, det är riiiiktigt pinsamt (=jag är pinsam :em:).
Jag nästan bryter, använder samma ord som personen jag pratar med, "mellanord" försvinner, jag gestikulerar.. ja, ni kan ju tänka er. Samtidigt som jag gör ovanstående rodnar jag - är nämligen fullt medveten hur fånigt det verkar.
Hur sjutton blir man av med den här språk-ovanan? Jag övar varje dag på ett par icke-svenska personer på jobbet. De måste tycka att jag är dum i huvudet. *screwy* Jag pratar vanligt när jag pratar med andra kollegerna, när jag pratar med kan jag inte låta bli att prata som dem och kroppspråket är hejvilt.
Det har varit så här så länge jag kan minnas. Jag vill sluta. Snälla Bullen, hjälp mig...:(
Jag är exakt likadan.. huu vad pinsam man är, jag kommer oxå på mig själv när jag står där och gestikulerar och hackar upp meningar. Så skäms jag jättelänge sen över detta..
Värst var en gång när jag skulle förklara om en sak som exploderade, istället för att säga det så säger jag "kaaaa-boooom" mitt i meningen, med hög röst och slår ut med händerna, samtidigt så kommer jag på mig själv och tänker va fan sysslar jag med..
Eller om nån pratar dålig Engelska, då börjar jag bryta på samma språk som den personen helt automatiskt, får verkligen aktivt tänka på att jag måste skärpa till mig.
Haha fan vad komiskt. Jag börjar prata lite långsammare och lägger in fler pauser om jag snackar med nån som har taskig engelska/svenska. Men jag börjar inte låta som en invandrare själv. Haha aldrig hört talas om något liknande, men det låter komiskt!
Jag börjar prata danska med mina danska släktingar... efter att de har varit några dagar i Sverige.
Min rumskamrat på jobbet säger att jag byter dialekt direkt när jag pratar med min mamma. Känns fånigt ibland men å andra sidan så borde det betyda att jag har lätt för att lära mig språk.
Jag är exakt likadan.. huu vad pinsam man är, jag kommer oxå på mig själv när jag står där och gestikulerar och hackar upp meningar. Så skäms jag jättelänge sen över detta..
Värst var en gång när jag skulle förklara om en sak som exploderade, istället för att säga det så säger jag "kaaaa-boooom" mitt i meningen, med hög röst och slår ut med händerna, samtidigt så kommer jag på mig själv och tänker va fan sysslar jag med..
Eller om nån pratar dålig Engelska, då börjar jag bryta på samma språk som den personen helt automatiskt, får verkligen aktivt tänka på att jag måste skärpa till mig.
Apropå bryta på engelska. Jag undervisar fransmän och pakistanier/indier på engelska. Känner mig ytterst fånig när jag hela tiden byter mellan fransk och indisk engelska. Får verkligen anstränga mig för att inte prata som dem.
Så rar man kan vara *cupid*
Synd att du klandrar ditt empatiska läggning. Kommer att tänka på furst Mysjkin i Dostojevskijs "idioten" när du beskriver dig själv på det viset. Jag fascineras av hjärtligt goda människor. Some call it a problem, I call it a gift!
Haha, jag skrev faktiskt "lagom är bäst", inte att jag klandrade förekomsten av empati över huvud taget.
Hursomhelst, lite intressant att se att jag inte är ensam... :D Däremot är jag tveksam mot vissa kurer. Jag kanske borde testa att knipa käft? Iaf när någon pratar annorlunda. Bara att välja, pinsam el antisocial/rasistisk..:(
Vad tycker du bra mat att bjuda på?"[/I] Och då ansträngde jag mig ändå. :em: Jag tänkte precis skriva att jag är likadan, men du är faktiskt strået värre. :D
Jag bryter så om folk har svårt att förstå mig. Det gör saker mycket lättare men det här är då ifall jag ser att de inte riktigt hänger med.
Ska jag snacka engelska så kommer jag anamma landets dialekt efter 5 minuters snackande med en inföding, detta förutsätter att modersmålet är engelska.
Jag stör mig absolut inte på det.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.