Visa fullständig version : Vad värdesätter ni mest i livet och varför?
Fd_Megatuttarna
2007-06-28, 21:51
Frågan är enkel och kort men svaret är förhoppningsvis desto längre och mer komplext.
Vad värderar ni högst? Varför? Hur kom ni fram till det (när insåg ni det)?
Framtiden.
Är löjligt nyfiken på vad som kommer hända.
'Mitt liv, rätt upp och ned, och de möjligheter och utmaningar jag står inför och kommer ställas inför.
Edit: Äsch, jag värderar allt jag har högt och kommer behöva allt för att få den framtid jag vill ha. Ingen idé att lista upp specifika saker. :)
Mina föräldrar är det enda jag inte kan tänka mig att leva utan. Tyvärr kommer jag bli tvungen en dag. Och då blir jag ensam. Jag har inga släktingar och inga syskon.
"Huvudsaken man har roligt"
Detta är och har varit mitt motto i ett par år nu. Det kan också appliceras på allt:
"Var tog Putte vägen?"
"Snut'n tog han sen han nita karln därborta."
"Jaja, huvudsaken han hade roligt medan han gjorde det."
Jag skall lära Eddie Vedder meningen med detta citat. Rahf funderar på Augustibuller förresten.
Min hälsa, det är viktigt för mig att vara frisk. Om jag hade en massa sjukdomar så skulle jag inte kunna leva det här underbara liv som jag lever idag.
L-Sami: Bra, jag jobbar dagligen med 30-40åringar som ligger inför döden. Det är så jävla hemskt. Sån ångest, ligga där och veta att man har några veckor kvar.
Att ha kul så länge det varar, sen finns det vissa mindre roliga saker som måste göras för att maximera det roliga.
Trygghet..
Jag har fått en mycket trygg uppväxt av mina föräldrar och min omgivning och jag märker att så fort denna trygghet rubbas så kommer jag ur balans..
Andra saker som värderas högt är hälsa, vänner, pengar m.m. Dock är detta saker som bidrar till att jag känner mig trygg...
Mina föräldrar är det enda jag inte kan tänka mig att leva utan. Tyvärr kommer jag bli tvungen en dag. Och då blir jag ensam. Jag har inga släktingar och inga syskon.
NU vet inte jag hur din situation ser ut men den dag du skaffar en egen familj med man och barn så kommer du till 100% värdera dem mycket högre än dina föräldrar. Speciellt dina egna barn och de kommer förhoppningsvis alltid finnas kvar under ens livsstid.
Om jag återgår till topic så är det jag värdesätter mest i livet min egen och mina närmastes hälsa och lycka. Jag har idag mer än jag någonsin önskat mig och är väldigt lycklig. Jag siktar på att behålla den sitsen så länge jag kan.
Jackie Dee
2007-06-28, 22:14
Att familj, släkt och vänner har det bra och mår bra. Min dotter är väl det jag värdesätter mest.
Frågan är enkel och kort men svaret är förhoppningsvis desto längre och mer komplext.
Vad värderar ni högst? Varför? Hur kom ni fram till det (när insåg ni det)?
http://i13.tinypic.com/61v6i5d.jpg
Mina ungar, skulle inte klara en dag utan dom
God hälsa, går inte att göra mycket utan en fungerande kropp!
tntballe
2007-06-28, 22:35
min son, o alla stunder med honom.
http://img402.imageshack.us/img402/9584/pict0206litenla6.jpg (http://imageshack.us)
i det tårfyllda ögonblick jag såg honom för första gången insåg jag det.
Arf Pingvin
2007-06-28, 22:48
min son, o alla stunder med honom.
http://img402.imageshack.us/img402/9584/pict0206litenla6.jpg (http://imageshack.us)
i det tårfyllda ögonblick jag såg honom för första gången insåg jag det.
Tyvärr tror jag inte det är ditt barn. Han ser ut att vara en Nya Zeeländare.
tntballe
2007-06-28, 22:56
Tyvärr tror jag inte det är ditt barn. Han ser ut att vara en Nya Zeeländare.
är det därför han går på händer hela dagarna, för att han saknar sitt moderland?
familjen, den är början på allt och slutet på allt.
Tyvärr tror jag inte det är ditt barn. Han ser ut att vara en Nya Zeeländare.
Det här är bland det bästa och roligaste jag läst på kolo. Precis min humor.
Mina skilzz0rs. Är väldigt stolt över vad jag kan och har lärt mig. Man kommer att ha med dessa hela livet också (tills man blir senil).
God hälsa, går inte att göra mycket utan en fungerande kropp!
+1! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag skulle bli blind, döv, lam, stum eller handikappad på något annat sätt. Det har länge varit värsta tänkbara scenariot för mig.
Min son, helt enkelt. Finns inget annat som kommer i närheten.
Muskelbyggaren
2007-06-29, 04:14
Frihet och mitt intellekt.
Friheten att vuxit upp i ett land som Sverige, där den egentligen enda begränsningen är min egen prestationsförmåga. Att vara en av de procenten i världen som har möjlighet att göra teoretiskt sett precis vad jag vill under min livstid. Friheten att jag kan imorgon dag flytta till Afrika och hjälpa de svältande, gå till sjöss och segla världen runt, eller bara försjunka i soffan till Simpsons. Intellektet är mitt verktyg för att utnyttja friheten.
Den tanken tror jag är vad som innerst inne motiverar mig. Det finns nog ingen eller ingenting i min värld jag ens skulle överväga att byta mot min frihet.
MasterChief
2007-06-29, 05:00
Min familj såklart. *cupid*
Tid.
Varför? Vad ska man göra utan tid?
Muskelbyggaren
2007-06-29, 05:44
...tills du får barn.
Alldeles säkert, bäst att passa sig för det otyget då med andra ord...
Eddie Vedder
2007-06-29, 05:47
Jag skall lära Eddie Vedder meningen med detta citat. Rahf funderar på Augustibuller förresten.
Haha, nu fattar jag inte ett skit så det får du nog lära mig som sagt.:D
Det jag uppskattar mest är att få vara mig själv och sköta mitt. Inte känna att jag lever och gör saker för att glädja andra utan gör det jag mår bra av i Mitt liv.
Ignatius72
2007-06-29, 07:59
Ungarna kommer helt klart högst upp. Jag vill se dem växa upp, hjälpa dem att bli självständiga och ge dem möjligheten att kunna forma sina liv på bästa tänkbara sätt. Detta kombineras ibland med en rädsla för att de ska bli sjuka, råka ut för olyckor osv och även att jag ska göra det så att jag inte får vara med om deras utveckling.
Tid, familj, hälsa, pengar.
Att känna mig trygg i mig själv. Utan den tryggheten skulle jag kunna uppnå vad som helst och ändå inte uppskatta det eller vara nöjd.
champion
2007-06-29, 08:24
Mina armar & ben utan dom kan jag inget göra.
Alldeles säkert, bäst att passa sig för det otyget då med andra ord...
Jag fy fan, undvik till all kostnad. ;)
Min lillebror! Han är min bästa vän, min rådgivare, min stöttepelare, min kollega och min träningspartner.
Älskar dig, lillebror! *cupid*
NU vet inte jag hur din situation ser ut men den dag du skaffar en egen familj med man och barn så kommer du till 100% värdera dem mycket högre än dina föräldrar. Speciellt dina egna barn och de kommer förhoppningsvis alltid finnas kvar under ens livsstid.
Om jag återgår till topic så är det jag värdesätter mest i livet min egen och mina närmastes hälsa och lycka. Jag har idag mer än jag någonsin önskat mig och är väldigt lycklig. Jag siktar på att behålla den sitsen så länge jag kan.
kommer nog inte skaffa någon egen familj.
Kärleken i alla dess former, till vännerna, till föräldrarna, till partnern, till livet e.t.c. för att det är en underbar känsla, som får en att må bra och får en att vilja göra bra saker. Det är en stor kraft och en motiverande känsla som gör människan lycklig.
Brist på kärlek kan däremot få folk att bli väldigt olyckliga, vissa gör även elaka saker mot varandra då det har glömt kärleken.
Det är mycket jag värdesätter som jag ändå skulle kunna leva utan, men just kärleken, att helt utesluta den ur mitt liv kan jag inte ens föreställa mig.
Tyvärr tror jag inte det är ditt barn. Han ser ut att vara en Nya Zeeländare.
Lol. Jorå, sonen min är i fokus kan man väl säga.
Min familj, dvs min man..mina barn..mina husdjur(föräldrar o syskon också så klart)..det är livet helt enkelt!
Juliette
2007-06-29, 09:02
Det jag värdesätter mest är min son och resten av min familj, och vänner förstås. Sen att jag är frisk och har hälsan är jag verkligen tacksam över.
Mitt liv med allt vad det innebär
Det är slående att föräldrar värdesätter sina barn mest i livet. Det måste vara en jävla skum känsla som måste vara svår att förstå innan/om man själv skaffar barn. Halvskrämmande också att allting annat verkar tappa i "viktighet", så att säga. Liksom, wtf am I living an emtpy life eller vadå liksom!??!
God hälsa. Både när det gäller mig och de jag älskar. Allt kan vända så snabbt och man kan förlora det/dem man tar för givet.
Sofia4_4
2007-06-29, 09:29
min och min familj´s hälsa
mina vänner
mitt jobb - möjligheten att jobba på roliga projekt med creativa människor över hela världen. Jag värderar utveckling och skoj och spänning före trygghet och pengar.
tntballe
2007-06-29, 09:33
Det är slående att föräldrar värdesätter sina barn mest i livet. Det måste vara en jävla skum känsla som måste vara svår att förstå innan/om man själv skaffar barn. Halvskrämmande också att allting annat verkar tappa i "viktighet", så att säga. Liksom, wtf am I living an emtpy life eller vadå liksom!??!
allt annat blir inte mindre viktigt, bara att något viktigare kommit.
Mina ungar, skulle inte klara en dag utan dom
Instämmer, utan min familj är jag inget värd. Tomt skal som jag skiter i och som lika gärna kan gräva sin egen grav. Förtjänar inte ens en grav, de är mitt allt och jag gör vad som helst för att de ska ha det bra och bättre än alla.
Krokodil
2007-06-29, 09:43
Mina ungar!
Sofia4_4
2007-06-29, 09:46
Instämmer, utan min familj är jag inget värd. Tomt skal som jag skiter i och som lika gärna kan gräva sin egen grav. Förtjänar inte ens en grav, de är mitt allt och jag gör vad som helst för att de ska ha det bra och bättre än alla.
jag har också svårt att förstå det här med ungarna.
Krokodil
2007-06-29, 09:48
jag har också svårt att förstå det här med ungarna.
Det kommer du göra om/när du får egna kottar.
allt annat blir inte mindre viktigt, bara att något viktigare kommit.
+ 1
Egen hälsa är absolut viktig och kanske något man tar helt för givet innan det händer något. Nu är barnens väl och ve det viktigaste av allt men för deras skull är det också viktigt att jag lever och mår bra.
Jag hade till för 8 år sedan en mer sorglös inställning och tyckte att det viktigaste var att ha kul, meningsful tillvaro, många vänner etc. Fick sedan besked om att jag hade cancer vilket kändes helt overkligt och fick mig att haja till och tänka några varv extra. När det sedan blev komplikationer efter operationen och jag mådde illa och hade fruktansvärt ont och faktiskt var närmare döden än vad jag förstod just då. Då fick i alla fall jag en nya tankar. Nu tänker jag lite mer på att livet kan ta slut vilken dag som helst även för en till synes frisk människa. Det gäller att ta tillvara på livets goda idag och inte bara planera för framtiden.
Om jag inte hade haft barn så skulle jag nog leva ännu mer i nuet, nu vill man säkerställa deras framtid så bra man kan.
Sofia4_4
2007-06-29, 09:56
Det kommer du göra om/när du får egna kottar.
Jag är väldigt rädd för den känslan att allting jag värderar nu blir oviktig när man skaffar barn. Därför har jag inte tänkt mig skaffa några själv.
theoppositescollide
2007-06-29, 10:08
Lycka. Är man inte lycklig kan det kvitta. Hur detta uppnås är naturligtvis individuellt för varje person och även olika perioder i livet. Just nu baseras mycket runt utseende(indirekt, det har flera sidor. träning, diet, tatueringar, piercingar, kläder, hår, osv) och som alltid musik. Musik har alltid varit helt centralt i mitt liv vad lycka beträffar. Hade förfallit utan det.
Frågan är enkel och kort men svaret är förhoppningsvis desto längre och mer komplext.
Vad värderar ni högst? Varför? Hur kom ni fram till det (när insåg ni det)?
Mig själv. Min familj som andra prioritering.
Efter de livserfarenheter som jag hittills skrapat ihop inser jag att mitt liv endast styrs av mig själv och vad jag väljer att göra med det. Omständigheter kan försätta tillvaron i ett dystert dis, men det är utmaningar som skall bekämpas för att nå den morgon då glädjens dag gryr. Jag har gjort det tidigare, jag kan göra det igen om jag så skulle vilja.
För tillfället: Min Hälsa
Behövder den för att kunna göra allt jag älskar.
Guybrush
2007-06-29, 10:34
Hälsa, familj och pengar! I den ordningen.
Alldeles för få verkar (vågar?) lyfta fram vikten av pengar. Utan pengar är livet allmänt skit...
Jag är väldigt rädd för den känslan att allting jag värderar nu blir oviktig när man skaffar barn. Därför har jag inte tänkt mig skaffa några själv.
Vadå, menar du att du är rädd för att du ska inse att det finns "mer" kärlek eller starkare kärlek..ja, starka känslor är läskiga..*rolleyes*
Sofia4_4
2007-06-29, 12:55
Vadå, menar du att du är rädd för att du ska inse att det finns "mer" kärlek eller starkare kärlek..ja, starka känslor är läskiga..*rolleyes*
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Så du menar att du är rädd för att få barn för att du är rädd för att upptäcka att ditt liv egentligen är tomt och utan mening? Ja, bättre då att låta bli barn o istället låtsas vara säker på att ens liv är fullt..*screwy*
Så du menar att du är rädd för att få barn för att du är rädd för att upptäcka att ditt liv egentligen är tomt och utan mening? Ja, bättre då att låta bli barn o istället låtsas vara säker på att ens liv är fullt..*screwy*
nu är inte jag Sofia men jag kan förstå vad hon menar lite
Vi är många som har sett människor bli föräldrar och helt plötsligt är andra varelser. Allt dom vill göra är att leka med barnet eller umgås med andra barnfamiljer. Det som var viktigt innan finns inte längre.
För mig handlar det inte om att barnet blir viktigt utan att man inte längre ser att det finns annat i livet som är viktigt med. Det känns som om många föräldrar väljer bort sig själva och lever genom barnet.
Krokodil
2007-06-29, 13:07
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Jag förstår vad du menar, men så behöver det inte bli. Däremot blir (oftast) prioriteringsordningen på saker o ting helt annorlunda när man blir förälder.
Ironbabe
2007-06-29, 13:08
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Hur menar du nu? Vaddå förlorar sina intressen? *rolleyes*
X-Change
2007-06-29, 13:09
Hälsan, som för mig är att du mår bra både mentalt och fysiskt. Så länge man mår bra kan man göra nästan vad som helst.
Familj och vänner skulle jag sörja väldigt mycket om dem gick bort, men jag skulle inte ge upp mitt eget liv för det.
nu är inte jag Sofia men jag kan förstå vad hon menar lite
Vi är många som har sett människor bli föräldrar och helt plötsligt är andra varelser. Allt dom vill göra är att leka med barnet eller umgås med andra barnfamiljer. Det som var viktigt innan finns inte längre.
För mig handlar det inte om att barnet blir viktigt utan att man inte längre ser att det finns annat i livet som är viktigt med. Det känns som om många föräldrar väljer bort sig själva och lever genom barnet.
Sorry, känner inga sådana föräldrar..(mer än tillfälligt när de är överväldigade av allt nytt och sömnbrist osv)
Mina intressen finns kvar..så är det nog med de andra jag känner också..bara att fokus blir annorlunda och distansen till vissa saker ökar. En annan syn, bättre eller sämre, det avgör inte jag, men jag personligen tycker jag de flesta växer som människor när de får barn (o har kommit förbi, överlevt/genomlevt det första, väldigt intensiva året) och slutar vara så fullkomligt uppe i sig själva.
von huff
2007-06-29, 13:10
Familjen,hälsan,kompisar och pengar:)Mest av allt mina syskon
Hur menar du nu? Vaddå förlorar sina intressen? *rolleyes*
även du måste väl ha sett dom föräldrarna som inte har några intressen förutom barnen?
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Du verkar se det omvänt. Varför har dina gamla intressen helt plötsligt blivit mindre viktiga? Du säger bara "kan inte fatta att mina intressen inte betyder ngt längre" Jo för att det kommit in en person i ditt liv som tagit huvudrollen - som gör att du inte ser på ditt övriga liv på samma sätt. Du har alltså inte förlorat det gamla - du har vunnit det nya. I det läget känner du dig som en segrare, och inte som en förlorare. Annars skulle du ju inte uppskatta det nya mer än det gamla. Dessutom kommer du ha dina intressen kvar - dom kommer bara komma i en annan dager.
Krokodil
2007-06-29, 13:13
nu är inte jag Sofia men jag kan förstå vad hon menar lite
Vi är många som har sett människor bli föräldrar och helt plötsligt är andra varelser. Allt dom vill göra är att leka med barnet eller umgås med andra barnfamiljer. Det som var viktigt innan finns inte längre.
För mig handlar det inte om att barnet blir viktigt utan att man inte längre ser att det finns annat i livet som är viktigt med. Det känns som om många föräldrar väljer bort sig själva och lever genom barnet.
Man får lite "tunnelsyn" som förälder, speciellt när första barnet kommer.
Man får lite "tunnelsyn" som förälder, speciellt när första barnet kommer.
Ja, men den brukar vara högst tillfällig. Precis som när en bilgalning köpt en ny fin bil med en massa finesser..eller någon precis har upptäckt tjusningen med att träna o bara pratar om träning..det går över i de allra flesta fallen..
Krokodil
2007-06-29, 13:18
Ja, men den brukar vara högst tillfällig. Precis som när en bilgalning köpt en ny fin bil med en massa finesser..eller någon precis har upptäckt tjusningen med att träna o bara pratar om träning..det går över i de allra flesta fallen..Precis! Samma fenomen som när ens nyförälskade polare försvinner spårlöst från jordens yta i ett par månader.
Ironbabe
2007-06-29, 13:19
även du måste väl ha sett dom föräldrarna som inte har några intressen förutom barnen?
T-train sammanfattade det ganska bra tycker jag.
Möjligen att det ter sig så under de första åren när barnen är små och krävande. Det kan även vara så att de personerna inte trivdes med sina liv innan och därför helt går upp i sina barn, att de tycker att livet innan deras barn var tomt och innehållslöst..Nu spekulerar jag eftersom jag inte har några vänner som totalt försvunnit från världskartan för att de fått barn!
Jag tycker att det är lite läskigt att se sitt liv "innan barnet" som meningslöst eller mindre viktigt. Att på nåt sätt, alla intressen man har haft innan, förlorar sin betydelse. Jag kan inte förstå den känslan så klart.
Jag har inte förlorat ett enda intresse sedan vi fick barn, inte heller har dom förlorat sin betydelse
Ignatius72
2007-06-29, 13:28
Alla mina intressen är kvar, dessutom har det tillkomit några nya sedan barnen kom. Men som många redan sagt, det är fler att ta hänsyn till och då får man kanske skippa ett axelpass för att ungarna behöver sin mamma/pappa just då.
Men om man känner sig som ett tomt skal utan sina barn då hade jag iaf blivit orolig.
Muskelbyggaren
2007-06-29, 14:16
Intressena finns säkert där, men ni lär knappast kunna ägna dem i närheten lika mycket tid förrän säg 20 år efter sista barnet.
Jag är väldigt rädd för den känslan att allting jag värderar nu blir oviktig när man skaffar barn. Därför har jag inte tänkt mig skaffa några själv.
Det kan ju vara en krydda till livet. Såg ett par som hade med ungjä-eln i gymmet igår, gick omkring och tittade storögt. Så kan man också göra (så länge de inte gallskriker säger jag inte ifrån)
tntballe
2007-06-29, 16:02
Intressena finns säkert där, men ni lär knappast kunna ägna dem i närheten lika mycket tid förrän säg 20 år efter sista barnet.
Beror ju på vad man har för intressen.
För min egen del har jag inte minskat så många timmar på mina intressen.
Jag kan fortfarande träna 10timmar i veckan, glo på film, hälsa på hos polarna o sitta framför datorn alldeles för mycket.
Fd_Megatuttarna
2007-06-29, 23:37
Är inte alla meningar förgängliga till syvende och sist?
olander08
2007-06-29, 23:48
Förutom familjen, så värdesätter jag frihet högst (även fast den just nu är en illusion).
Sonen! Det är som att han ger världen mer smak. Det som "smakade gott" (=intressant, kul, spännande osv) förut smakar meer!! *cupid*
Tex så älskade jag självklart mina föräldrar innan, men när jag själv blev mamma insåg jag plötsligt HUR starkt de älskar mig och jag älskar av bara farten även dem mer intensivt (och behandlar dem därefter).
Superwind
2007-06-30, 00:16
Efter att ha skakat hand med döden i ett ögonblick så är det nog livet i stort jag uppskattar...att vakna upp varje morgon till en ny dag. Resten kommer liksom som bonus...
Varje dag man lever.
Lever som (typ) "carpe diem", inte lever som att vara vid liv.
Deceiver85
2007-06-30, 01:32
Min egen och nära och käras hälsa...
Sofia4_4
2007-06-30, 09:52
Cilia summerade det ganska väl istället för mig.
och Dnepr - exakt så förklarade det en vän till mig som fick barn - att man ser inte bristen på tid för intressen som förlust utan se tiden att spendera med barnet som vinst. Jag är helt säker på att jag kommer också att känna så om jag får barn eftersom det är naturligt och jag är inte annorlunda än andra.
Men det är just det som jag är rädd för.
De andra som säger att man inte förlorar sina intressen...Jag är övertygad i den ni säger att man inte gör det, men man prioriterar det inte om barnet behöver en, som någon sa.
Det är också angagemangen i de intressen som halveras. Och, för de intressen jag har, behöver man 100% angagemang, från dem man jobbar med också. Det är jätte jobbigt när man har en deadline på något projekt och man behöver jobba lite extra för att få det snyggt, så går alla de som har barn hem även om deras partners kan ta hand om barnet...eller även när de kan jobba hemifrån. Alltså de bryr sig inte om det blir bra med produkten.
Jag har kompisar som har barn som man inte kan umgås med för att de pratar bara om barnen. De tappar lätt intresset om samtalet går till böcker, filmer, etc och håller på att titta på sina klockor, ringer hem och oroar sig allmänt om vad deras barn gör.
Det är jag rädd från.
Me_Myself
2007-06-30, 09:59
Mest av allt värdesätter jag dottern. Att ge henne ett bra liv är meningen med mitt liv just nu.
Sen värdesätter jag min hälsa. Jag har varit dålig i många år men mår riktigt bra nu -peppar peppar-. Att få behålla kroppen så smärtfri som den är nu värdesätter jag väldigt högt.
http://img.photobucket.com/albums/v717/Beccasinen/IsaoPrinsen.jpg
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.