Lösning...?

[iingenalls]

Som en del här säkert vet så har jag haft mycket bekymmer med mitt förhållande till mat och motion, varit på gränsen till ätstörningar (om det nu inte till och med var/är ätstörning).

Nu i alla fall så har jag hittat en balans mellan mat, glass o sådant och träning, nästan... Inte ätit godis på tre veckor och det är bra. Har käkat nån mjukglass och ganska mycket mat men ändå hållit mig på en vikt som jag är nöjd med. En del dagar har jag prompat två timmar och gymmat en timme, eller till exempel cyklat en mil och gått en mil.

Idag har jag första vilodagen denna vecka, och jag har nyss käkat tacos. Mycket tacos med mycket kladd. Redan nu har jag dåligt samvete och vet att jag det kommer påverka vikten, vilket stressar mig enormt då det är skolavslutning och sommar snart. Nu fick jag höra att min klass ska och äta tacos ikväll och jag vill gärna följa med, så jag kommer äta en taco till. Ni kanske förstår att jag börjar få lite panik.

Hur ska jag göra med morgondagen för att inte gå upp i vikt av detta, helst fortsätta gå ner ? Går jag upp kommer jag börja må mycket dåligt igen...

[Rahf]

Vikten du kommer gå upp av detta kommer vara absolut största del vätska, den försvinner väldigt väldigt fort. Ingen fara på taket, njut av tacon.

[GLC]

Det är vanor man går upp i vikt av, inte enskilda tillfällen. Tacos 2 ggr på 1 dag gör ingen viktuppgång som håller i sig, bara vätska precis som Rahf säger.

[sissa]

Du skriver att du har haft problem med det här med ditt förhållande till mat, men det verkar ju inte som att det är något som ligger bakom dig direkt. De finns väl fortfarande ( med tanke på din fråga och dina känslor)?

Varför vänta längre? Varför inte söka hjälp nu?

Kanske både vill och vill du inte bli frisk. Det är väl en del i "störningen" antar jag.

Du skriver att "ni kanske förstår att jag börjar få panik"

Nej, jag förstår inte det. Jag får inte såna känslor av mat. Jag får inte panik för att jag ätit eller känner oro för viktuppgång. Säger inte att jag är en bättre människa för det, bara att alla inte känner så, att det inte är en "vanlig" eller "normal" känsla.


Önskar att du slapp känna som du gör och slapp brottas med det du brottas med.

[Laijza]

Ojojoj vad jag känner igen mig i det du skriver..! För ett år sedan bestämde jag mig för att gå ner i vikt och det det började på ett helt okej sätt och jag hade full kontroll. Men sen vart jag nästan som... besatt antar jag. Vägde mig minst en gång om dagen å hade jag inte gått ner mådde jag dåligt å motionerade ännu mer än vad jag redan gjorde. Detta pågick ungefär ett halvår. Behöver jag ens säga att jag mådde extremt dåligt under den här perioden?
Nu bryr jag mig inte längre. Visst har jag väl lite mer fett än vad jag egentligen hade velat ha men det spelar väl ingen större roll? Jag tränar väldigt mycket, äter väldigt mycket och mår galet bra :) Varför inte bara låta det vara så?

[iingenalls]

Tack för svaren :)

Jag har sökt hjälp, skulle få komma till en dietist för en vecka sedan men hon var sjuk så det blev inställt. Tyvärr. Så jag måste försöka få tag i henne igen, det är inte direkt det lättaste men det går.

Det där med att man kan gå upp vatten av att käka mycket nån gång, det visste jag inte ens. Gäller det godis också eller bara mat?

Laijza: Precis så där har det blivit för mig också, förutom det där sista där du "hittade balansen". Det har jag inte gjort ännu. Jag vet inte riktigt varför jag har sån fixering vid min vikt men ibland känns det lockande att bara skita i det, men jag är rädd att jag går upp alla 20 kg jag redan gått ner då.

[Laijza]

Nej usch vad sånt där är svårt. Och jag tror det är svårt för folk att förstå om de inte varit i samma situation.
Jo det är just den där rädlsan över att gå upp det man så tappert lyckats gå ner...

Men jag önskar dig lycka till!