Visa fullständig version : Tjocka föräldrar, tjocka barn?
Slartibartfast
2007-05-13, 21:38
Hur är det egentligen? Om man har ett par tjocka föräldrar, kommer barnen att ha en genetisk predisposition att bli tjocka senare i livet, och speciellt i vuxen ålder, eller beror det helt på miljön?
Hade prov i skolan nyligen om genetik och det jag uppfattade var att huruvida man blir tjock lätt beror både på anlag och miljön.
Det beror rimligtvis på vad föräldrarnas fetma beror på. En mamma som är uppsvälld av kortison lär inte kunna ärva ned detta till sina barn.
Hur är det egentligen? Om man har ett par tjocka föräldrar, kommer barnen att ha en genetisk predisposition att bli tjocka senare i livet, och speciellt i vuxen ålder, eller beror det helt på miljön?
Jag __tror__ mest det handlar om hur föräldrarna lär barnen att det är funkis att smälla i sig snask och bs-mat varje dag.
Handcuff
2007-05-13, 21:42
Risken för att ett barn blir överviktigt i en familj UTAN överviktiga föräldrar är ca 10%..i en familj där antingen mamma eller pappa är fet ca: 40%. Och i en familj med båda föräldrarna feta = ca 70% risk att ett barn blir överviktigt...nåt sånt.
Torsk_ole
2007-05-13, 21:43
En vad jag förstod relativt ny studie som brittiska och finska forskare la fram fann de att gener spelade in till en stor del. De som hade dubbel uppsättning av genen var i snitt 5 kg tyngre.
Risken för att ett barn blir överviktigt i en familj UTAN överviktiga föräldrar är ca 10%..i en familj där antingen mamma eller pappa är fet ca: 40%. Och i en familj med båda föräldrarna feta = ca 70% risk att ett barn blir överviktigt...nåt sånt.
Hmm, hur kan man veta det? Det finns väl olika faktorer som spelar in, t.ex om pappan/mamman har homozygot eller heterozygot anlag (tror det var så).
Handcuff
2007-05-13, 21:49
Hmm, hur kan man veta det? Det finns väl olika faktorer som spelar in, t.ex om pappan/mamman har homozygot eller heterozygot anlag (tror det var så).
Givetvis en generalisering. Man vet även att en del barn tar efter sin tjock förälders matvanor osv osv osv osv. Men om man bara ska titta på de genetiska förutsättningarna så är det ungefär de siffrorna som gäller.
Slartibartfast
2007-05-13, 21:54
Men om man bara ska titta på de genetiska förutsättningarna så är det ungefär de siffrorna som gäller.
Är det verkligen så? Så om man har båda föräldrarna feta så kommer man bli fet med 70% sannolikhet utan att man kan göra nåt åt det?
Handcuff
2007-05-13, 21:57
Är det verkligen så? Så om man har båda föräldrarna feta så kommer man bli fet med 70% sannolikhet utan att man kan göra nåt åt det?
Varför skulle man inte kunna göra något åt det? Se till att ungen äter mindre osv däremot är ju risken stor att barnen tar efter sina föräldrars dåliga matvanor..ärver deras kassa förbränning och allt som kan påverka. Men påverka går ju alltid.
En vad jag förstod relativt ny studie som brittiska och finska forskare la fram fann de att gener spelade in till en stor del. De som hade dubbel uppsättning av genen var i snitt 5 kg tyngre.
Det var 3 kg. Och det är definitivt inte en så stor viktskillnad att man kan säga att det måste handla om en skillnad mellan "fet" och "smal". Rätt många här som det diffar 3 kg mellan utan att man för den skull kan säga att den ena är fet eller smal, eller?
Obs. f.ö. att epidemiologiska studier, som det i de allra flesta fall handlar om när det gäller fetma, sällan säger något om orsaker, endast om skönjbara samband. Gäller särskilt tvärsnittsstudier.
Slartibartfast
2007-05-13, 22:01
Varför skulle man inte kunna göra något åt det? Se till att ungen äter mindre osv
Men då är det ju miljön som spelar in. Du skrev ju "Men om man bara ska titta på de genetiska förutsättningarna".
Och jag menar främst om barnet kommer att bli fett i vuxen ålder. Barn till feta föräldrar blir ju naturligt ganska feta när de är barn.
Eddie Vedder
2007-05-13, 22:03
Och jag menar främst om barnet kommer att bli fett i vuxen ålder. Barn till feta föräldrar blir ju naturligt ganska feta när de är barn.
Överviktsproblem i barndomen ger helt klart ogynnsamma förutsättningar för resten av livet.
Inget kan ju självklart appliceras på varje enskild individ, men på befolkningsnivå är det tydligt att överviktiga/obesa barn dras med sina viktproblem livet ut tyvärr.:(
Hmm, hur kan man veta det? Det finns väl olika faktorer som spelar in, t.ex om pappan/mamman har homozygot eller heterozygot anlag (tror det var så).
Det som spelar roll är om barnet är heterozygot/homozygot. Huruvida föräldrarna är homo/heterozygota spelar bara roll för chansen/risken att ett visst anlag skall föras över från dem till barnet (för homozygot är chansen givetvis 100%), inte för hur det sedan yttrar sig hos barnet.
Slartibartfast
2007-05-13, 22:06
Överviktsproblem i barndomen ger helt klart ogynnsamma förutsättningar för resten av livet.
Inget kan ju självklart appliceras på varje enskild individ, men på befolkningsnivå är det tydligt att överviktiga/obesa barn dras med sina viktproblem livet ut tyvärr.:(
Ja, det är ju ett tydligt fenomen. Frågan är bara vad det beror på och vad man kan göra åt det.
Handcuff
2007-05-13, 22:08
Men då är det ju miljön som spelar in. Du skrev ju "Men om man bara ska titta på de genetiska förutsättningarna".
Och jag menar främst om barnet kommer att bli fett i vuxen ålder. Barn till feta föräldrar blir ju naturligt ganska feta när de är barn.
Förbaskat...nu blir jag förvirrad *gah!* Moste hemta bok okk lesa!
Så. De siffror som jag presenterade avser den biologiska grunden för att barnen skall bli överviktiga (om dom fortfarande är det som vuxna låter jag vara osagt)- sedan finns många andra faktorer som spelar in.
Här har du lite info slarti
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=1837903&postcount=28
Skulle säga att det ligger i en gråzon mellan miljö och genetik. Det är som Ola Wallengren skrev i någon tråd förra veckan.
Kroppssammansättnigen är en interaktion mellan gener och miljö, och interaktionen sker faktiskt åt båda hållen.
Så man kan väl säga att vid en viss miljö så hamnar din kropp på en viss fettnivå och vad den nivån är bestämms ju av generna. Generna i sig kan man ju inte ändra på men genuttrycken kan bli ett svar på olika miljöfaktorer så på så sätt kan man få kroppen att fungera olika genom den miljö som man utsätter den för.
Lät detta lite flummigt eller?
Ofta är det väl tyvärr så att de som har genetik som gör det lätt för fetma ofta även hamnar i en miljö som underbygger detta.
Ja, det är ju ett tydligt fenomen. Frågan är bara vad det beror på och vad man kan göra åt det.Jag har en bok hemma som jag köpte senaste bokrean som heter "överviktiga barn (http://bok.compricer.se/9137121960)" som handlar om hur man förebygger och behandlar fetma hos barn. Jag har inte hunnigt läsa den än då det är många tentor nu till slutet av månaden men efter det så...
Jag ger dig gärna en recension då om du är intresserad?
Ganymedes
2007-05-14, 08:16
Genetiskt arv är ju en given parameter. Men det är miljön också. Och i "feta föräldrar - feta barn"- fallet så utsätts ju så klart barnen för samma ohälsosamma matvanor som föräldrarna är vana vid. Om det nu är därför föräldrarna är feta, märk väl.
Det betyder inte att jag tror att feta föräldrar proppar i barnen godis varje dag (ens om de själva konsumerar så), men det sparas inte på fett i maten, varken för dem själva eller för barnen.
Barn gör som föräldrar gör, inte som de säger. Ska föräldrarna fika i tid och otid, vill barnen så klart vara med.
Jag kommer själv från en på sina håll överviktig släkt, så jag har sett fenomenet på nära håll. Man kan inte _bara_ skylla på genetiskt arv.
Jacksatan
2007-05-14, 08:16
Jag tror att aptit är mer genetisk än många tror. Har en polare som alltid varit ett riktigt matvrak t ex. Nu måste han hålla sig under 98kg för det mesta, eftersom det är hans viktklass i BJJ. Han är i bra form på den vikten, men inte knallhård.
Han lider verkligen varje dag och äter ändå bara saker som fyller buken bra såsom gröt och fullkornspasta. Själv tycker jag det är skönare att vara hård då jag slipper pressa i mig maten. Skulle jag äta som min aptit säger så äter jag väldigt lite på en dag. Slutsatsen är alltså att jag utan problem kan hålla mig hårdare än honom utan att lida, medan han går hungrig och sugen 24/7 för att hålla sig i hyfsad form. Klart fan det är jobbigt för folk med sämre disciplin än honom att hålla sig ifrån att gå upp i vikt.
Fatalist
2007-05-14, 08:58
Den promille som faktiskt är feta på grund av genetik är det synd om. Resterande 99.9% av alla fetma-"drabbade" är det p g a miljön. Är du fet så kan du göra nåt åt det, om du inte har någon väldigt ovanlig diagnos.
Och så är det. Även om man märkt att en viss genotyp är lite fetare än en annan hos människan så betyder det inte automatiskt att de inte märker att de är överviktiga.
En person med dåliga gener för fettinlagring är inte fet på grund av generna, utan på grund av dåliga vanor ffs.
Slartibartfast
2007-05-14, 10:08
Ok, tänk såhär då:
Ett par som är normalviktiga har ett eget barn. Utöver det adopterar de ett nyfött barn av ett par som är rejält överviktiga. Båda barnen växer upp hos de normalviktiga föräldrarna. Kommer det ena barnet med större sannolikhet att bli en tjockis i förhållande till parets biologiska barn?
Ett par som är normalviktiga har ett eget barn. Utöver det adopterar de ett nyfött barn av ett par som är rejält överviktiga. Båda barnen växer upp hos de normalviktiga föräldrarna. Kommer det ena barnet med större sannolikhet att bli en tjockis i förhållande till parets biologiska barn?
Som jag ser det beror sannolikheten fortfarande på vad föräldrarnas fetma berodde på. Det är förvisso en sak som gör en fet - man äter mer än man gör av med - men det finns inte en anledning till att man/folk/vissa personer "väljer" att äta på ett sätt som gör att de blir feta.
F.ö. gäller att även om sannolikheten är/skulle vara större, så handlar det fortfarande om sannolikheter. "Fet" är inte en egenskap som ärvs ned direkt på samma sätt som t.ex. hår på yttersta fingerleden eller lösa/fasta örsnibbar (klassiska exempel på monogena egenskaper). Eftersom miljön, alldeles oavsett hur stor den ärftliga komponenten är, tycks spela stor roll är det nog ingen övertolkning att säga att uppfattningen att ett barn till två feta/överviktiga/tjocka föräldrar är på förhand "dömt till livstids fetma" lär kunna öka sannolikheten att ungen blir fet RÄTT rejält.
Slartibartfast
2007-05-14, 10:41
Som jag ser det beror sannolikheten fortfarande på vad föräldrarnas fetma berodde på. Det är förvisso en sak som gör en fet - man äter mer än man gör av med - men det finns inte en anledning till att man/folk/vissa personer "väljer" att äta på ett sätt som gör att de blir feta.
Vad kan orsakerna vara att man äter mera än man förbrukar då? Och hur kan detta påverka ett biologiskt barn som inte har någon kontakt med sina feta föräldrar?
flikkan_helgonet
2007-05-15, 18:46
Hej alla.
Min åsikt i ämnet: Det enda sättet att mäta detta är att leta upp bortadopterade vuxna som har överviktiga biologiska föräldrar och som har hamnat i en familj med "bra" matvanor...
Eller tvärtom, vilket skulle bevisa min tes att det bara är miljö som styr, adopterade som är överviktiga i en familj med "bra" matvanor...
Ingen har mig veterligen gjort en studie av denna typ, så därför är allt vi pratar om bara spekulativt.
Men jag säger: "bara miljö"...
Jag kommer själv från en överviktig familj(flera generationer tillbaka) och tränade bort mina dåliga ovanor i tonåren. Jag är den enda i familjen som inte är tjock, och allt mina släktingar säger är att jag är den enda med bra gener.... som jag sliter med träningen och kosten!!!! :smash:
Jävla människor alltså!!!
/sara
Vad kan orsakerna vara att man äter mera än man förbrukar då? Och hur kan detta påverka ett biologiskt barn som inte har någon kontakt med sina feta föräldrar?
Känslor är vanligt: Man äter för att/när man är arg, ledsen, deppig, uttråkad, frustrerad, eller för den delen glad, känner sig duktig och värd en belöning. Man bjuder på mat för att visa kärlek, uppskattning etc. (särskilt i den äldre generationen) - inte helt ovanligt att den som har problem med vikten och försöker göra något åt det har problem även med "snälla" släktingar, arbetskamrater, vänner etc. som vill bjuda på saker och blir stötta i kanten om det inte går hem ("Jag som har bakat bara för att du skulle komma ...). I den mer extrema änden av detta finns ett sätt att hantera mat som närmast liknar missbruk.
Att ha en förälder som är överviktig av sådana orsaker bör rimligen inte påverka ett barn som växer upp på annan plats.
Sedan är det ju inte heller så att alla barn med överviktiga föräldrar (eller en överviktig förälder) blir tjocka som vuxna. Där kan man fundera på när man skall anse att barnet slutar vara barn - räknas en mamma blivit tjock sedan hon blev åttio och extremt dålig på att gå som predisponerande för fetma hos det femtiofemåriga barnet? Det är inte heller så att alla barn till smala och/eller vältränade (obs. det faktum att dessa egenskaper inte alls alltid samexisterar) är smala som barn eller växer upp till smala vuxna. Något som däremot är vanligt är att barn som har problem med synen på sin egen kropp (mer än det allmänna fjortis-åh-jag-är-så-fuuuuuul:et) och/eller ätstörningar, ett sjukt förhållande till träning etc. har en eller två föräldrar som också haft problem med sitt förhållande till maten, träningen, vikten, kroppen, utseendet osv. Detta ÄVEN om föräldrarna i fråga bemödat sig om att inte överföra sina nojor till barnen. Barn gör som bekant inte som vuxna säger, utan som vuxna gör. Vilket kan vara något att tänka på.
Jag tror att aptit är mer genetisk än många tror. Har en polare som alltid varit ett riktigt matvrak t ex. Nu måste han hålla sig under 98kg för det mesta, eftersom det är hans viktklass i BJJ. Han är i bra form på den vikten, men inte knallhård.
Han lider verkligen varje dag och äter ändå bara saker som fyller buken bra såsom gröt och fullkornspasta. Själv tycker jag det är skönare att vara hård då jag slipper pressa i mig maten. Skulle jag äta som min aptit säger så äter jag väldigt lite på en dag. Slutsatsen är alltså att jag utan problem kan hålla mig hårdare än honom utan att lida, medan han går hungrig och sugen 24/7 för att hålla sig i hyfsad form. Klart fan det är jobbigt för folk med sämre disciplin än honom att hålla sig ifrån att gå upp i vikt.
Jag tror det är otroligt mycket en vanesak också. Även här gissar jag att det är både arv och miljö som påverkar.
Den främsta orsaken till att jag varit en liten tjockis är utan tvekan att jag haft väldigt stor aptit. När jag ändrat mina vanor har dock aptiten alltid följt med hyffsat. Försöker jag äta mindre kan det vara tufft i början, men när jag väl kommit in i matvanor som funkar minskar aptiten efter ett tag. Det motsatta har gällt när jag försökt gå upp i vikt. Efter en lång diet var det rätt svårt att hamna på överskott, men aptiten ökade desto mer jag åt.
Så fungerar det i varje fall för mig. Jag tror den största svårigheten för många är att deras matvanor är så djupt rotade, vilket försvårar omställningen. Har man varit ett matvrak i 20 år ställer man ju inte direkt om sig över en natt.
Hej alla.
Min åsikt i ämnet: Det enda sättet att mäta detta är att leta upp bortadopterade vuxna som har överviktiga biologiska föräldrar och som har hamnat i en familj med "bra" matvanor...
Eller tvärtom, vilket skulle bevisa min tes att det bara är miljö som styr, adopterade som är överviktiga i en familj med "bra" matvanor...
Ingen har mig veterligen gjort en studie av denna typ, så därför är allt vi pratar om bara spekulativt.
Men jag säger: "bara miljö"...
Jag kommer själv från en överviktig familj(flera generationer tillbaka) och tränade bort mina dåliga ovanor i tonåren. Jag är den enda i familjen som inte är tjock, och allt mina släktingar säger är att jag är den enda med bra gener.... som jag sliter med träningen och kosten!!!! :smash:
Jävla människor alltså!!!
/saraDet finns massor av studier på adopterad barn och deras biologiska föräldrar
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=7719389&query_hl=18&itool=pubmed_docsum
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=9481603&query_hl=18&itool=pubmed_docsum
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=7674914&query_hl=18&itool=pubmed_docsum
Här har du en studie som tittar på adopterade i sverige som visar på en stor skillnad i vikt mellan barn från olika kontinenter.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=12200911&query_hl=18&itool=pubmed_docsum
Med din tes hade det inneburit att latin amerikaner helt enkelt haft oturen och hamnat hos tjockare föräldrar än de som är asiater när de kommit till sverige? :D
Detta var de fyra första artiklarna jag hittade med en pubmed sökning med termerna "adoptees body mass", bara att söka vidare om du vill ha mer info...
Gener spelar roll när det gäller hur predisponerad man är för fetma, det är ingen tvekan om den saken.
Jag håller med dig till 100 % på att genetik inte är en ursäkt. Alla (friska) personer kan vara smala och hålla en stabil vikt, vissa behöver dock jobba hårdare än andra och vara mer vaksamma med vad de stoppar i sig....
Att skylla på gener är för mig lika dåligt som att säga att man inte ska jobba hårt i skolan då båda ens föräldrar inte gått ut gymnasiet. Gener kan man skylla på när man har jobbat stenhårt i flera år och ändå inte blivigt någon Michael Jordan, Brad Pitt, Ronaldinho, Einstein, Bush (:Virro ) osv...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.